ULBRAUT BYlla la UCNia IUSINUdLIVAB IINULIBUCU
af Handels- och Industritidning på något sätt
bevisad. Kan den ej bevisas, står den tills
Vidare för den värda tidningens egen räkning.
Det är förundransvärdt, att man nödvändigt
skall se infernaliska, orena afsigter deri, att
ett missionerande sällskap genom en egen åag-
båt söker att tå en mera liflig och direkt kom-
munikation mellan sig och dess i bednaverl-
den utsända arbetare. Om då dertill kan fo-
gas den fördelen att dess fartyg genom frak-
ter kan insegla kostnaden som vid dylik kom-
unikation måste uppstå, skall man då genast
behöfva deri se skäl att påstå, det nämda
sällskap gjort sig skyldigt till den vidriga hand-
lingen att med en religiös prägel söka öfver-
skyla dess inneboende tomhet och ruttenhet.
Är icke detta ändå att utan bestämda skäl
vara elak? Vi bara tråga!
Tidningen säger att fosterlandsstiftelsens
missiohärer skola med den tilltänkta ångbåten
göra sina lustturer på Afrikas östra kust.
Man skall vara bra elak eller okunnig för att
skrifva någonting sådant. Ins, vill verkligen
icke önska den värda författaren i Handels
och Industritidningen att nödgas deltaga i de
der angenäma lustresorna i 42 å 46 Celsius
i skuggan. Ins. har heller icko förr hört den
satsen uttalas, att då statistiken Jär oss, att
missionärer pläga gå en snar död till mötes,
detta statistiska faktum kunde berättiga oss
att anse missionärernas resor såsom lust-
resort,
Handels- och Industritidningen säger vidare,
att våra missionärer i dessa trakter hafva ett
mycket dåligt rykte såsom religionslärare. Ing.
vill visst icke förneka detta påstående, men
fordrar dock att ojäfaktiga bevis måtte före-
tes, som verkligen ådagalägga att missionärerna
hatva mycket dåligt rykte. Ins. haricke sett
annat vittnesbörd om det der dåliga ryktet än
hvad som för någon tid sedan stod att läsa i
en tysk tidning, hvari en vetenskapsman säger
sig ha påträffat svenska missionärer i Massua,
de der skulle hafva förrådt mycken okunnig-
het, Nu är, som hvar man at årsberiättelser
och tidskrifter kan få sig bekant, händelsen
den, att vid den omtalte vetenskapsroannens
besök i Massua inga svenska missionärer
(religionslärare) der voro till finnandos, utan
blott några kolonister utgångna från vår sven
ska allmoge, osK öm dessa icke kunde stråla
såsom några lärdomsljus, må-det billigtvis icke
så mycket förundra oss. För öfrigt är det
för tidigt att gifva sitt omdöme om missio-
närernas duglighet eller oduglighet som reli
gionslärare, då de genom upprepade olycks-
händelser ännu icke kommiti tillfälle att börja
sin egentliga mission; utan fått nöja sig med
att undervisa några barn och sköta några sjuka
samt för öfrigt studera de främmande språken,
Handels- och Industritidningen säger, och
detta med rätta, att vi så väl behöfva gömma
hvarje sparpennivg och ej onödigtvis bortkasta
den. Att säga så bestämdt, att allt som offras
på hednamissionen är bortkastadt, är att för
råda bristande kunskap både i verldshistorien
och missions historien. Månne vi icke hafva
skäl att glädja oss deröfvör, att män i 9:de
århundradet var nog dåraktig att kasta ut så
mycket penningar på skåndinavernas omvin-
delse till kristendomen? Hvar och en, som
opartiskt, utan förut fattade meningar, kastar
en. blick på den protestantiska missionen i
detta århundrade, måste tvingas att erkänna
de3s välsignelser. Det är t, ox, icke femtio
år sedan Söderhafvets öar beboddes af vilda
menniskoätande folkstammar, hvilka nu, till
följd af missionärernas arbete, blifvit civilise
rade menniskor.
Beträffande för öfrigt de störa summor, som
offras åt missionen äro de i sanning rena obe-
tydligheter mot dessa; söm vi offra åt våra
laster, nöjen och beqvämligheter. Se här en
liten uträkning och jemförelse.
Antag att i vårt fattiga land på ett års tid
för missionens räkning insamlas genom fri-
villiga bidrag 100,000 rdr. Om vi då beräkna
Sveriges folkmängd till 4 millioner, så kommer
på hvarje person två och ett halft (säger 212)
öre. Antag vidare, att det i vårt fattiga land
på ett år förtäres spritdrycker för cirka
60,000,000 säger sextio millioner rdr, så blir
detta på hvarje person en likaledes frivillig
utgift under samma tidrymd till ett belopp af
femton rdr. Kan man nu utan att få kländer
såsom slösare supa upp 15 rdr, bör man icke
då äfven utan klander få för missionens. räk-
ning gifva bort 2la öre af denna summa?
Hvad jag gifver bort till missionen kan dock
möjligen ha någon nytta med sig, men att man
i allmänhet mär lika bra utan att förtära
spritdrycker, är väl obestridligt.
Alltså borde det vara oss angeläget att först
på allvar angripa det storå slöseriet, som ab-
solut icke har med sig någon nytta, men ofta
omätlig skada, och sedan skall man snart
komma till insigt af att uppoffringen för mis
sionen icko är det för vårt fattiga land röst
ruinerande. -
Slutligen vill ins. hädna, att han ihgalunda
med dessa rader velat försvara stiftelsens alla
Handlingar, synnerligen som han långt ifrån
känner dess verksamhet i dess helhet. Han
har blott velat erinra derom, att denna be
synnerliga stiftelse äfven gjordt något godt,
som icke får förbises; då man framställer dess
dåliga sidor. Något ganska besynnerligt tycker
ins, det emellertid vara att fosterlandsstiftel-
sen klandras från alla möjliga läger. Rationa-
lismen skulle gilla dess verksamhet i frihetens
intresse, om den icke vore så ortodox.
Fritänkeriet angriper stiftelsen för dess from-
leri; de i kyrkligt äfseende ulttaliberäla för-
ma Aanaog Allens TRA La RR