fon a EAA
Den i tidningarae förda striden rörande
riksdagsmannakar.didaterna beredde rörelse-
partiet i hufvuästaden en seger, hvartill lik-
väl detta partis ledamöter på valdagen en-
dast 1 TIngA mån bidrogo. Det var några
tidningars agitation mot professor Carlson
som skrämde andra tidningar från att upp-
ställa honom såsom definitiv kandidat och
samla de stationäras röster kring honom.
Mari undgick sålunda att få in i andra kam-
Taaren en så talangfull kämpe för det byrå-
kratiska systemet samt för både politiskt och
socialt stillastående som professor Carlson.
Att professor Edlund och kungl. sekretera-
ren Wallden blefvo invalda torde icke få anses
såsom mätare för hufvudstadens politiska
tänkesätt i allmänhet eller särskilt för dess
regeringsvänlighet. Hr Edlunds åsigter kun-
na endast af hans umgängesvänner vara kän-
da, om ens af dem; och hans val måste så-
ledes egentligen vara att tillskrifva hans
utmärkthet såsom vetenskapsman, äfvensom
dertill natv.rligtvis bidragit att de i valet
talrikt detagande statstjenarne antagit att
professor Edlund åtminstone icke kunde kom-
ma act motsätta sig deras intressen.
Jir Walldn har haft tillfälle under den
tid Stockholms Dagblad stått under hans
dedning att ådagalägga att han är helt och
hållet en regeringens man; och om ett större
antal af valmännen i bufvudstaden hade del-
tagit i valet och majoriteten bland dem rö-
stat vå hr W., så skulle detta väl måst an-
ses för ett förtroendevotum åt ministdren.
Men nu har inalles icke ens en tredjedel af
de röstberättigade afgifvit sina röster, sna-
rare blott en fjerdedel; och den halfdel deraf
som utsett hr W. till riksdagsman utgör
blott en sjundedel eller åttondedel af Stock-
holms valkorporation. Hr Walld6ns seger är
förmodligen hufvudsakligast en följd deraf
att han bär ett sedan 40 år genom besked-
lighet och oförarglighet i Stockholm väl-
kändt vordet namn, hvartill kommer att em-
bets- och tjenstemännen visste att de alltid
skulle hafva hans röst att räkna på.
Det är troligt att åtminstone en eller an-
nan af de öfriga kandidaterna icke är rik-
tigt belåten med den utgång valet fick; men
vi undra om någon kan vara mera missnöjd
deröfver än hr Walldns företrädare i kam-
maren, hr Grafström. Han, en ren demo-
krat, hvars afgång alla frisinnade beklaga,
uade för ett par år sedan den oförsigtighe-
ten att föreslå hr Walldån till stadsfullmäk-
tig innan han kände dennes tänkesätt, och
då förslaget blef antaget, höjdes hr W. så.
lunda medelbarligen af hr Grafström på för-
sta steget af trappan till riksförsamlingen,
der hr Walldn nu troligen skall till och
med undvika hr Grafströms stol för att icke
blifva besmittad af demokratism.
De somicke röstat på hrr Edlund och Wall-
dån lära under riksdagens lopp icke under-
låta att gifva akt på huruvida någondera af
dessa herrar sätter sig emot något enda af
regeringen äskadt anslag eller förordar nå-
gon af en riksdagsman föreslagen nedsätt-
ning i budgeten, eller om de i detta hän-
seende komma att förhålla sig lika Xtyst
och beskedligtt som de äfvenledes genom
ersästningsval i kammaren insatta herrarne
Carlen och Sjöberg.
I tvistiga anslagsfrågor hänger afgörandet
inom riksdagen på ett så ringa antal röster,
att hvar och en bör tagas noga vara på.
Om Stockholm valt i stället för hrr Carlen,
Ta nr EE