Man har fått svart på hvitt deruppå att regeringen icke ämnar förelägga nästsammanträdande riksdag några vigtigare lagförslag. Från regeringens sida blir det troligen ej fråga om annat än att föreslå representationen något sätt att göra slut på de penningar som ett par lyckliga år låtit till öfverflöd flyta in i skattkammaren. riksdagens sida blir förnämsta uppgiften att hålia emot anslagsfordringarne, så att det icke måtte gå 1872 sågom 1856—57: att staten under en tillfällig rikedom binder vid sig för all framtid stora årliga utgifter, hvilka icke är oundgängliga. Den som vill hjelpa till att skona statsverket och följaktligen sin egen kassa från fortfarande starka åderlåtningar, han må i dag offra en halftimma på att deltaga i riksdagsmannavalet och dervid rösta på advokatfiskalen O. E, Ljungberg och smeden H. Hagerman. Den, som det icke vill, utan med glädje ser att hans kontribution framdeles blir ökad med ytterligare 50 procent (utöfver det 50-procents-tillägg som Dagbladet och Allehanda redan skaffat oss på halsen) samt att tullförhöjningen å det nu så dyra kaffet, äfvensom å sockret, blir qvarstående i tulltaxan, den röste på hr Wallden eller statsrådet Carlsson. De säga icke nej till förhöjda statsutgifter, de! Vi tillåta oss uppmana dem, som i allmänhet dela våra åsigter, att icke byta ut någondera af de kandidater, vi i samråd med många valmän nämt såsom de sparsammaste, mot en arnan kandidat, ty deraf uppkommer en splittring som blottställer de sparsamhetsälekande bland valmännen för äfventyret att få slösare till ombud vid riksdagen. Sammanhållning är den första ! regeln vid val, ty den är den nödvändigaste. KSTTTENÄN TILA