Er TT SARA RR EE lm rr rn eg
stycken äro särdeles täcka och ganska lätta
att utföra.
Prisfråga I en hofrättsexamen.
Nerikes Allehandas Upsalakorrespondent skrif-
ver, på tal om under höstterminen aflagda
examina i Upsala, bland annat följande:
En ung juris studiosus skulle försöka sin
lycka i hofrättsexamen. Ehuru, såsom all
ungdom naturligtvis, mycket förhoppningsfull,
påstås han: dock icke denna gång haft så
stora förhoppningar med afseende på fram-
gången af sitt försök. Emellertid voro kugg-
hjulen i full fart. En af gubbarne skulle upp-
friska de domnande hfsandarne med en pris ;
men, o ve; det befanns, att han glömt sin snus-
dosa hemma. Hvad var att göra? Den unge
examinanden, belefvad och artig, anhöll i stör-
sta ödmjukhet att få lof och bjuda herr pro-
fessorn en pris. Man tänke sig hans förvå-
ning, då han erhöll till svar: VÅh ja, jag tac-
kar, men — inte ska herrn tro, han går ige-
nom för det! — Imellertid vill jag tillägga
— all hygglig ungdom till efterrättelse — att
hans artighet och välvilja likväl icke voro hin-
der för hans lycka; han gick verkligen igenom.
Jag har haft nöjet att lyckönska honom.
Honsistorilenoteriernas provi-
siomsberäkning å mödbhjeolpsme-
del Folkets Tidoing i Lund berättar, att
kännedomen derom, att konsistorienotarien be-
håller för sig en dryg provision å i kyrkorna
insamlade bidrag till nödlidande haft till följd,
att der i trakten allmogen öfverallt beslutit
att ej mera lemna något offer i kyrkorna. Ny-
ligen har man t. ex. i Ö. Göinge härad sökt
att i kyrkorna upptaga offer till nödlidande
landsmän i Chicago, men at det härad, som
förut lemnat hundratals rdr till offer, kunde
nu icke erhållas mer än några ören. Emel-
Jertid få nu, tillägger tidningen, landsmän lida
för en snål tjenstemang beteende.
Arkeologielkt. :I Strengnäs Veckoblad
läses: Under schaktningsarbetena på den så
kallade Munkbacken här i staden framträda
allt mer de gamla klosterruinerna, så att man
åtminstone kan göra sig en föreställning om
byggnadens utsträckning och om de ämnen,
hvaraf den varit uppförd. BStycken af sand-
stenssocklar och tönsterbågar af sten samt
åtskilliga tegelornamenter, som påträffas, visa,
at byggaaden icke saknat prakt. Ett omkring
två alnar mäktigt lager af tegelgrus täcker nu
sjelfva grunden, som, der den behöfver bort-
tagas; genom sitt hårda murbruk trotsar van-
liga arbetsmetoder. Inga märkligare fynd äro
gjorda och torde väl icke heller vara att för-
vänta. Emellertid följes arbetet af härvarande
fornminnesförening med största uppmärksam-
het, och allt, som ur en eller annan synpunkt
kan ega något intresse, tillvaratages och vår-
das med omsorg. Tyvärr kan ej undvikas,
att de gamla benediktinerna blifva rubbade i
sina hvilorum, då de noya gatorna dragas just
öfver det ställe, der klostrets begrafningsplats
synes ha varit belägen. -— På södra sidan
om staden har på en vacker plats invid Mä-
larstranden nyligen blifvit genom fornminnes-
föreningens försorg upprest en runsten, som
blifvit anträffad i en stalltrappa här i staden.
Vi tro att den hittills varit okänd. Nämnda
förening förtjenar allt erkännande för den
omsorg, den egnar åt våra gamla minnen.
Bäddning ur Ufsfera. I Göteborgs-
Posten läses: Vid 5-tiden i lördags e. m. in-
träffade att då mejeristen August Jansson från
Kärra Westergården i Säfve socken skulle med
häst och åkdon från en midt för stora kranen
vid Skeppsbron liggande pråm afhemta kol,
hästen ryggade baklänges och jemte åkdonet
tom i elfven. Janssons hustru Kristina satt
emellertid i kärran när händelsen inträffade
och fick således följa med i elfven. För att
rädda hostrua begaf sig mannen ut på några
isstycken, men kom dervid sjelf i vattnet.