Från Utfandet
I alla Europas stater råder hos statsmän
och förståndigt folk den välgrundade öfver-
tygelsen att några strider staterna emellan
ej på läingo äro att motse. Men desto lif-
ligare egna sig folken åt utredandet af
inre spörjsmål. Nationalitetsgrundsatsen för-
enar här, åtskiljer der. Tyskland samman-
flyter till ect och sätter sina småfurstar på
indragniogs- eller pensionsstat. Österrikiska
monarkien deremot hotas af det rättvisa ödet
att blifva upplöst och förlora sina eröfrade
länder. I Storbritannien har nyss åter bör-
jat en boskilnadsprocess. Irland bar länge
suckat under det förtryckande engelska ari-
stokratoket, länge sträfvat att komma derur;
och nu, sedan den frisinnade Gladstone upp-
fyllt en del af irländarnes väsentligaste an-
språk på rättvisa, så att de fått en försmak
af lyckan att i något afseende råda sig
sjelfva, fordra de med höga rop att få styra
gina inre angelägenheter på samma sätt som
de engelska kolonierna. Så långt har man
ännu icke hunnit i Wales, men der begär
man dock till en början att mera afseende
än hittills må af engelska regeringen fästas
vid walesarnes språk och nationella egen-
domligheter. Slutligen ha engelsmännen blif-
vit öfverraskade deraf att äfven skottarne
begynna yrka skilsmessa från England, åt-
minstone i fråga om lagstiftning.
Häriatill ha deras angelägenheter iparla-
mentet ofta fått stå efter för de engelska;
i förra sessionen medhann t. ex. parlamen-
tet att göra färdig en undervisningslag för
Enogland, men icke en för Skotlaud. Nu
ha en skotsk och en irländsk ledamot af
underhuset kommit fram med det förslaget
att lagfrågor som endast röra Skotland och
Irland hädanefter ej skola pröfvas af hela
underhuset, utan blott af nämnde länders
representanter, samlade i en stor komitå.
Engelsmännen tycka föga om detta försleg;
men förkasta de det, så händer att skot-
tarne börja med samma ifver som irländarne
yrka ännu större skiljsmessa.
Den nya spanska ministerkrisen har sitt
upphof deri att konungen yrkade att mini.
stören) skulle sammankalla riksdagen för att
ordna statens inkomster och utgifter. Kali-
nettet var en expeditionsminister och trodde
sig ej-om att kunna uträtta någonting med
riksdagen; den var derföro så förståndig och
tog afsked. Konungen tillkallade den näst-
föregående ministerpregidenten Zorilla och
anmodade honom bilda nytt kabinett. Han
svarade att kräftgångspartiet under anfö-
rande af riksdagspresidenten Sagasta hade
öfverhand i kammaren och att förtroendet
derför måste lemras åt honom. Sagasta
åtog sig värfvet och behöll de fleste af det
afgående kabinettets ledamöter; sjelf står
han i spetsen för styrelsen och har äfven
inrikesportföljen. Den gamla konungaättens
anhängare resa mer och mer djerft upp huf-
vudet i det olyckliga landet; deras tidnin-
sar tala redan öppet om den dag, då konung
Amadåo skall nödgas lemna tronen och riket.
Äro de orleanska prinsarne löftes-
brytare, eller icke?
De orleanska prinsarne, som uttryckligen
SBN
Pnrhund;t eslm mate Shu bo ooo a