Från Utfandet I alla Europas stater råder hos statsmän och förståndigt folk den välgrundade öfvertygelsen att några strider staterna emellan ej på läingo äro att motse. Men desto lifligare egna sig folken åt utredandet af inre spörjsmål. Nationalitetsgrundsatsen förenar här, åtskiljer der. Tyskland sammanflyter till ect och sätter sina småfurstar på indragniogseller pensionsstat. Österrikiska monarkien deremot hotas af det rättvisa ödet att blifva upplöst och förlora sina eröfrade länder. I Storbritannien har nyss åter börjat en boskilnadsprocess. Irland bar länge suckat under det förtryckande engelska aristokratoket, länge sträfvat att komma derur; och nu, sedan den frisinnade Gladstone uppfyllt en del af irländarnes väsentligaste anspråk på rättvisa, så att de fått en försmak af lyckan att i något afseende råda sig sjelfva, fordra de med höga rop att få styra gina inre angelägenheter på samma sätt som de engelska kolonierna. Så långt har man ännu icke hunnit i Wales, men der begär man dock till en början att mera afseende än hittills må af engelska regeringen fästas vid walesarnes språk och nationella egendomligheter. Slutligen ha engelsmännen blifvit öfverraskade deraf att äfven skottarne begynna yrka skilsmessa från England, åtminstone i fråga om lagstiftning. Häriatill ha deras angelägenheter iparlamentet ofta fått stå efter för de engelska; i förra sessionen medhann t. ex. parlamentet att göra färdig en undervisningslag för Enogland, men icke en för Skotlaud. Nu ha en skotsk och en irländsk ledamot af underhuset kommit fram med det förslaget att lagfrågor som endast röra Skotland och Irland hädanefter ej skola pröfvas af hela underhuset, utan blott af nämnde länders representanter, samlade i en stor komitå. Engelsmännen tycka föga om detta försleg; men förkasta de det, så händer att skottarne börja med samma ifver som irländarne yrka ännu större skiljsmessa. Den nya spanska ministerkrisen har sitt upphof deri att konungen yrkade att mini. stören) skulle sammankalla riksdagen för att ordna statens inkomster och utgifter. Kalinettet var en expeditionsminister och trodde sig ej-om att kunna uträtta någonting med riksdagen; den var derföro så förståndig och tog afsked. Konungen tillkallade den nästföregående ministerpregidenten Zorilla och anmodade honom bilda nytt kabinett. Han svarade att kräftgångspartiet under anförande af riksdagspresidenten Sagasta hade öfverhand i kammaren och att förtroendet derför måste lemras åt honom. Sagasta åtog sig värfvet och behöll de fleste af det afgående kabinettets ledamöter; sjelf står han i spetsen för styrelsen och har äfven inrikesportföljen. Den gamla konungaättens anhängare resa mer och mer djerft upp hufvudet i det olyckliga landet; deras tidninsar tala redan öppet om den dag, då konung Amadåo skall nödgas lemna tronen och riket. Äro de orleanska prinsarne löftesbrytare, eller icke? De orleanska prinsarne, som uttryckligen SBN Pnrhund;t eslm mate Shu bo ooo a