hide ne rt RANA RNE re RR rat (spislar äro för simpla — och vedförderfvande nu för tiden), som har den underbara egenskapen att göra ett medelmåttigt kött till den största läckerhet; än till Theodor Berglund komp., der frun har sett i Dagens Nyheter att man får köpa Knickebocker för halfva priset — en artikel, som herrn tror vara något slags toddy. Och hvart det än bär, så ha vi följt med för ro skull. Mannen, drypande af svett, tränges in i ett hörn, nder det lilla frun rxifver upp och ner i alla kartonger, prutar från 20 till 12, från 5 till 2 rdr och oupphörligen hviskar i mannens öra: Söta gubben, det här måste jag nödvändigt köpa. Utan att vara fysionomist, skall ni säkert af den beklagansvärde mannens spasmodiska rörelser sluta till de Tantaligval han lider och i hans ögon läsa den gladaste förtjusning, när han efter 1 och 34 tinimes grasserande i den sista boden slutligen får ta fram sin plånbok, liqvidera och — äntligen gå. Se der ett annat par — eskortera dem min herre! De gå öfver bron, de kasta bara en flyktig blick åt Tunborg komp:s fina och välsorterale magasin, som frun lofvar sig att komma tillbaka till, och hamna hos hr Carl Öhman på Stora Nygatan. Frun tager upp en liten nota bortåt 2 fot lång — 3 skålp. risgryn, 2 skålp. kaviar, 1 burk genap, fikon, dadlar, kastanier m. m. Herrn smakar på alla möjliga ostar och frun proberar med nageln alla smörsorterna. Bådas smak blir slutligen tillfredsställd och de gå, för att på hemvägen... nej, det bär icke af hemåt ännu, ty frun får lust till någonting godt på hr Sundbergs dame-kafå vid Jerntorget, och sedan paret der tillbragt en angenäm stund, öfvertalar herrn å sin sida frun att gå ännu en liten bit längre och köpa några nhyttiga och bastanta hushållssaker i hr Julius Slöörs stora jernkramhandel. Det är mycket troligt, att mannen vid hemkomsten granskar räkningen och puttrar om onödiga uppköp, men det är bestämdt säkert att frun tar illa vid sig och förklarar högtidligt att mat är någonting, som man alltid måste Aa, och att han för resten inte alls förstår det der, och att det enda onödiga var. att gå in på schweizeriet — men se det kunna herrarne då aldrig låta bli! Återigen ett par — men ett par med 3 A 4 bihang, små 7-åriga fröknar hand i hand med ett par 12-åriga kavaljerer, gravitetiskt marscherande framför pappa och mamma. Af småherrskapets högljudda konversation kan ni lätteligen urskilja orden: julaftont, Cjulbocken och CJacobson. Jacobson, — aha! målet. för familjens vandring! De inträda också verkligen i leksaksfabrikantens nyinredda lokal vid Drottninggatan och ni blir vittne till scener, lika komiska som tilltalande ert hjerta, då ni ser de ungas förtjusning vid anblicken af alla dessa förföriska saker och hör deras bedjande: Söta pappa, söta mamma, köp det der. Herr Jacobsons leksaker äro äfven 8å smakfulla och roande, att jemväl äldre personer måste beundra dem; och eburt pappa naturligtvis bara mumlar om 4skräpt och CNärnbergerkramt, så har han icke desto mindre en ansenlig börda med sig, när herrskapet, trots de ungas protester, anträder hemfärden. Men vi hafva redan sysselsatt oss alldeles för mycket med familjerna för denna gång. Låtom oss för omvexlings skull uppsöka någon enstaka vandrare, men dessförinnan klämma in i ögonvrån den der underbara lorgnetten, som eger förmågan att meddela oss andras hemligaste tankar; ty gäkerligen hafva vi ej nog tur att träffa på någon individ, som talar för sig sjelf. Se der ha vi det sökta: exemplaret, en ung man, stående framför ett upplyst butikfönster och med en viss bitterhet betraktande de eleganta varorna och den lifliga affärsverksamheten derinom. Det gör honom ondt; att inte äfven han liksom de-andre kan bereda sig till den stundande glädjefesten och förskaffa de sina den visserligen ytliga, men likväl så begärliga njutning, som ligger i dessa häfdvunna gåfvor och i denna lilla vyällefnad, som man har så svårt att försaka under dessa högtidsdagar. Zn tår — men nej, vi skola inte bli sentimentala, det är inte modernt numera... Vi gå ifrån den der herrn — och skola inte ens nämna ett ord om den der lilla-trasiga fickan, som -skälfvande af köld nu firar sin julafton med att kasta en förstulen blick på allt grannt och dyrbart, som omge henne. Jag klipper hellre genast af mitt ämne, så mycket förståndigåre som redaktörens gax säkerligen eljest komme att klippa af min SjulveckaX i händelse den blefve för lång — och jag för öfrigt villigt erkänner, att just här i samma nummer finnes en mängd ka a RR AN rg STD CE LIRSSURIE SPE. BYSEN Sd BIR