Platsen var ungefär fyratio fot bred och sextio fot lång; och Ralfson fann den gärdeles lämplig för en duell; Han beslöt genast föreslå att man skulle välja det minsta afståndet, fyratio fot. Redan förut hade han hört mycket talas om dueller af detta slag. Båda parterna skjuta på en gång, men under det att amerikanarne vanligtvis sigta mycket väl och utan svårighet kunna träffa ett menniskoöga äfven på ganska långt håll, bruka de i allmänhet ej bli så fort färdiga; och på sin egen både raskhet och skicklighet var han fullt säker. Amerikanaren blef nu tveksam, det såg ut som om han sökte efter något. Men han måste snart ha upptäckt det sökta, ty han styrde plötsligt kosan åt venster, och Ralfson märkte en kagge, som stod tätt invid ett träd samt var fastbunden vid detsamma. Hit begaf gig den okände. Ralfson gick vid hans sida, och amerikanaren sade lugnt, i det han stötte bösskolfven mot marken: -— Främling, vi äro framme på vederbörligt ställe, och jag må nu tillstå för er att, fastän äfven jag i början hade för afsigt att ge er upprättelse med bössan, såsem det brukas här i skogstrakterna, så kan jag numera icke göra det... — Ni kan det inte mera? Men på hvilket annat sätt skola vi slåss? utropade Ralfson förvånad, — Saken är den, återtog amerikanaren