Platsen var ungefär fyratio fot bred och
sextio fot lång; och Ralfson fann den gär-
deles lämplig för en duell; Han beslöt genast
föreslå att man skulle välja det minsta af-
ståndet, fyratio fot. Redan förut hade han
hört mycket talas om dueller af detta slag.
Båda parterna skjuta på en gång, men under
det att amerikanarne vanligtvis sigta mycket
väl och utan svårighet kunna träffa ett men-
niskoöga äfven på ganska långt håll, bruka
de i allmänhet ej bli så fort färdiga; och på
sin egen både raskhet och skicklighet var han
fullt säker.
Amerikanaren blef nu tveksam, det såg ut
som om han sökte efter något. Men han
måste snart ha upptäckt det sökta, ty han
styrde plötsligt kosan åt venster, och Ralfson
märkte en kagge, som stod tätt invid ett träd
samt var fastbunden vid detsamma. Hit begaf
gig den okände. Ralfson gick vid hans sida,
och amerikanaren sade lugnt, i det han stötte
bösskolfven mot marken:
-— Främling, vi äro framme på vederbör-
ligt ställe, och jag må nu tillstå för er att,
fastän äfven jag i början hade för afsigt att
ge er upprättelse med bössan, såsem det bru-
kas här i skogstrakterna, så kan jag numera
icke göra det...
— Ni kan det inte mera? Men på hvilket
annat sätt skola vi slåss? utropade Ralfson
förvånad,
— Saken är den, återtog amerikanaren