9 BURE RFIRHSURRA AVC KE SYRA Meat
För nu ä kisselille döder, satt hon och
sjöng för sig sjelf. ,
Hvar är min katt? frågade nu bondmor.
På svalenX, pep den lilla kullan af för-
skräckelse.
Det var väl du svarade så; ty om du
sagt att han gick i det gröna, så skulle jag
masat om dig! sade bondmor. -
Vi ljuga inte i Dalarne4, dristade den
lilla kullan att säga.
tCHvad gör min katt på svalen? frågade
åter bondmor.
Han sofver ruset af sigt, svarade den
lilla kullan och hoppade åter till af för-
skräckelse i sin lilla pels.
(Det var bra du svarade sått, sade bond-
mor, ty om du sagt att han spann på lång-
rock, så hade jag masat om dig!
Vi ljuga inte i Dalarne4, pep den lilla
kullan och denna gången hoppade hon till,
så att hon tappade rökpipan i golfvet; men
hon tordes icke taga upp den.
tMen hvad blef min katt rusig af, hvad
hette brygden, du?4 frågade bondmor.
Och inte var det maltdryck, och inte var det
mumma,
Och väl var det beskadt, men inte med humla;
Och inte var det tunnadt,
Och inte var det sprunnadt,
Kärlet låg i bror mins ficka,
Men hade hvarken tapp eller svicka.
Och inte kund dä gäsa,
Och inte kund dä fräsa,
Och katten drack det med sin — niäsa.t
(CTyd mig det, om du kan4, bad den lilla
kullan.
Det var väl du svarade så, sade bond-
mor, ty om du sagt, att han lapat färsköl,
så hade jag masat upp er begge två, emå
masar, det knunnen I lita på! sade bond-
mor.
CVi ljuga inte i Dalarne4, sade den lilla
kullan för tredje gången, det kan du lita
på, kära mor.
Och så gaf bondmor kullan mat och klä-
der, påsen full, för det hon talat sanning.
Liss Jan fick väl äta sig mätt, men fick in-
genting med sig i påsen, för det han rökat Tyki.