9 BURE RFIRHSURRA AVC KE SYRA Meat För nu ä kisselille döder, satt hon och sjöng för sig sjelf. , Hvar är min katt? frågade nu bondmor. På svalenX, pep den lilla kullan af förskräckelse. Det var väl du svarade så; ty om du sagt att han gick i det gröna, så skulle jag masat om dig! sade bondmor. Vi ljuga inte i Dalarne4, dristade den lilla kullan att säga. tCHvad gör min katt på svalen? frågade åter bondmor. Han sofver ruset af sigt, svarade den lilla kullan och hoppade åter till af förskräckelse i sin lilla pels. (Det var bra du svarade sått, sade bondmor, ty om du sagt att han spann på långrock, så hade jag masat om dig! Vi ljuga inte i Dalarne4, pep den lilla kullan och denna gången hoppade hon till, så att hon tappade rökpipan i golfvet; men hon tordes icke taga upp den. tMen hvad blef min katt rusig af, hvad hette brygden, du?4 frågade bondmor. Och inte var det maltdryck, och inte var det mumma, Och väl var det beskadt, men inte med humla; Och inte var det tunnadt, Och inte var det sprunnadt, Kärlet låg i bror mins ficka, Men hade hvarken tapp eller svicka. Och inte kund dä gäsa, Och inte kund dä fräsa, Och katten drack det med sin — niäsa.t (CTyd mig det, om du kan4, bad den lilla kullan. Det var väl du svarade så, sade bondmor, ty om du sagt, att han lapat färsköl, så hade jag masat upp er begge två, emå masar, det knunnen I lita på! sade bondmor. CVi ljuga inte i Dalarne4, sade den lilla kullan för tredje gången, det kan du lita på, kära mor. Och så gaf bondmor kullan mat och kläder, påsen full, för det hon talat sanning. Liss Jan fick väl äta sig mätt, men fick ingenting med sig i påsen, för det han rökat Tyki.