Till Ida Basilier
(såsom Rosina i Barberaren).
Du näktergal från Suomis strand,
Du blonda, herrliga ficka!
Hvem bjöd dig sätta hvart bröst i brand,
Hvem bjöd så älskligt dig skicka?
Jag vet ej hur, men du oss betog,
Det kändes sommar, när som du log,
Så ljufligt syntes du blicka.
Den store maöstron det skulle gladt,
Om nu han sett sin Rosina,
Om blott han skådat de skälmska spratt
Och hört de tonerna fina;
Hvem vore ej Almaviva här,
Fvem hölle ej sin Rosina kär,
Ack, snärd i bojorna dina?
Far fort på tonernas ocean
Att hjertan, tacksamma, vinna !
Sjung. liten fogel, som du fir van,
og skall du lyssnare finna!
Sjung liten fogel, slå drill på drill,
Sjung mera är, ja, sjung mycket till,
Men blif dock alltid — en qvinna!