nn TEESE ES IKT OR ER ES TEE
Sambetta mot de orlsanska prin-
oe Sårno;
TF ffanökå Katlönalförgarnlingen är förslag
väckt att staten skulle återgitva Ludvig
Filips arfvingar de gods, som Napoleon från
dem tog i beslag. Republikanerna med
Gambetta i spetsen analla både denna mo-
tion och dessa prinsar, som sträfva cfter
både rikedom oth kronä. .
blartbettas tidfing yttrar; bländ annat: För
himlens skull, godt folk, Flömmen iöke en
hederlig familj, som haft otur och förlorat
allt under revolutionen! En allmosa åt Lud-
vig Filips söner, åt Filip Egalit6s sonson,
åt Montespans ) afkomlingar, åt hertigen
af Peuthtövres sonsohs son, Ludvig den
l4:deg legititrerade bastards sista arfvinge!
En allmosa åt Åumale, Herren till Bhantilly
och andra ställen, Conds arfvinge genoti
baronessan Feuchres! En allmosa åt Mont-
pensier, Marie Louise Ferdinande af Bour-
bors, infantipna af Spanien och den stor-
sinnade Isabellas syster, lyckliga make! En
gllmosa åt FInidvig Filip Albert af Orlgans,
grefve af Paris, familjens och tronkandida-
ternas hufvud, sonson till en prinsessa af
Mecklenburg-Schwerin och make till en.
spanjorska af halfblod! En allmosa åt Don
Joinville af Aragauza, svåger till kejsaren
Don Pedro; den andre med detta namn! En
almösa åt hela skatan af små prinsar, som
leda sitt upphof från Ludvig Filips frukt-
bara stam! Ni få icke knussla, kära frans-
män! Alla dessa prinsar äro pigghågade på
gods och guld; gifven dem således tillbaka
Frankrikes på villebråd rika skogsmarker,
de täta skogarne, de blomstrande fälten, de
bördiga ängarnel De tillhöra dem och endast
dem, de begära sin furstliga egendom åter.
Deras förfäder ha på rättmätigt sätt för-
värfvat den, genom konfiskation och prosti-
tution, genom Ludvig den 14:de och Mon-
tespan ... Efter tjuguårig landeflykt åter-
vända- Ludvig Filips söner till Frankrike.
Hvad är deras första ord? Gifven oss till-
baka våra egodelar, gifven oss tillbaka de
göds, 8om man tagit ifrån oss!4 Frankrike
är halft ruineradt, dess blol har flutit i
strömmar, det har förlorat två provinser.
Herrarne af Orlgans tänka blott på att åter
samla sin förmögenhet. Allas sinnen sväfva
i dödlig ångest; med bekymmer ser man
framtiden an: skall Frankrike återfinna sig
sjelf? Skall det lögga den senaste tidens
hårda lärdomar på hjertat och icke längre
förblifva splittradt? Herrarne af Orldans låta
uppsätta betänkanden, i hvilka tydligt åda-
galägges att egendomarne Amboise, Bondy,
Joinville, Eu, Dreux och St Dizier måste
återgifvas dem. — Vintern är sträng, saön
faller i massor, fångarne på pontonerna lida
bittra qval, qvinnor och barn i förstäderna
gråta och bryta almosornas bittra bröd? När
skall benådningen komma? När skall så
mycket elände och så mycken smärta för
oskyldiga offer taga ett slut? Skall man
innu längre se den hemska afrättningsplu-
.onen uppmarschera i Satory? Allt detta
bekymrar föga de allvarliga statsmännen,
lo fina politikerna; hufvudsaken är, att her-
rarne af Orleans få tillbaka ända till den
minsta fläck jord, som en gång tillhört dem.
) En dotter till Ludvig XIV:s älskarinna, fru
le Montespan, mademoiselle da Blois, blef gift
ned hertigen af Orltans.