Gammaldags poesi. (lankar Uiver
Then Stora Drottningens Ulrica Eleonoras Död,
Som timade then 24 Novembris 1741.)
Så ha vi lefvat ut then molna Sorgedagen
Som all vår Sällhet, och vår Glädie platt förstör:
En Olyksdag, som vi så skräkts och fasar för,
Tå Svea Drottning dyr, skull varda från osstagen.
Thet var en vredsens dag som Himlen had beslutit
Ut öfver Svea Land. och som et mål utsatt.
Tå thetta Nordens Lius skull se sin sidsta natt,
För hvilkens lifs-längd vi så mången suck utgutit.
Vårt Rikesprydnad, och vår Spiras glants är borta:
Oss lyser intet mer vår milda Drottnings Sol:
Thes Drotta-Rum står tomt uppå vår Kunga Stol:
Ach! at så sälla dar ha blifva måst så korta!
Så, är vår Drottning död, Ulrica Eleonora,
Som var vårt Rikes Zir: En Gren af Vasas Ätt:
Et Efterdöme stort af Fromhet, Nåd och Rätt:
En Dotter, Syster, Fru at Trenne Kungar Stora.
O, at vi också fått Tig kalla, Kunga Moder!
Så at Tit Hielta-Blod had evigt hos oss blit,
Och at för Svea Thron, Tu lämnat Fostre Tit,
Then vi had önska fått, så gammal bli som goder.
En maklös Drottning är i Svea döder vorden:
Alt Folkets Ögna-sten, En hulder Landsens Mor:
I Mildhet och i Nåd samt Konga Dygder stor:
Wi ha i Henne mist, then Största Fru i Norden!
Så ligger Cronan thar, nedfallen af then Hiessa
Som för sin mykna Dygd. var alla Cronor värd
Thes högt upplyste Siäl, som höll all Prakt:
för flärd,
Hölt nöiet Sin Gud, för mer än Cronor thessa.
Om forna Hedin-Werld had haft ensådan Droning,
Som så fullkomlig lyst i alla Dygders mått:
Had Hon bland Gudar straxt thet yppra rumet fått
Och daglig dyrkad blit i theras Guda-Boning.
Wi ansåg Henne, som enPant af Sverjes Lycka:
Wi togo Henne för vårt Rikes säkra Stöd:
För Hennes Fromhet skull, vi trodde Yngen nöd
El någon fara skull oss nånsin kunna trycka.
Hvadkraft ha viväl ej,i Thess Gudsfruktan funnit?
Thegs Fromhet varit har en Eldsmur om vårt Land:
Och Hennes Böner, som en stark beväpnad hand,
Hvars Eld, i helig Nit, för Fosterlandet brunnit.
Men just, närthet til Krigs för Sverjet börjarlida:?)
Tå vi behöfde bäst vår Drottnings Böner än,
Tar Himlen Henne bort. O Allmakt! ach hvart hän?
Thet var et tvefalt slag, et dubbelt skäl, at qvida.
Wi hörde näplig af, at faran var å färde:
Alt Sverjet satt i frögd och gladdes åt thess tid;
Men en förkastad stund slog all vår glädje nid,
Tog bortävår Drottning: Then kanskie vi vå yor
värde.
Wår Gud oss lånar blott Sit Goda här på jorden?
Men hänga vi vår Siäl för mycket vid Phess lån,
Och giör theraf en Gud: tar Han oss thet ifrån
Til straff: at Gud af os är mindre ärad vorden.
O, Visdoms Diuphet, säg! ha vi tå ther i syndat,
At til vår Drottning vi ba savt för myckev lit,
Och i Thess Dyrkan vist en alt för trägen Nit,
At vi, til äfventyrs, thermed Thess affärd skyndav?
Men härvid efterlåt, at vi Tig menlöst fråga:
Hvi lät Tu Henne tå så Lysa för hvar man
I Höghet, Pris och Dygd, samt en Gadsfruktan san,
När Tu ej ville vi skull Henne längre äga?
Här stannar vårt förnuft. Men våra Sinnen blöda
Gå i vår vördnad fort, och vända aldrig af,
At uti allan tid strö Rosor på Tin Graf,
Och evigt prisa Tig, Tu aldravärdsta Döda.
Wi darrand nalkäs til Tin Graf med kinder våta,
Åt evigt lofva Tig i döda mullen Tin:
Wår Suck skal genom sten sig tränga til Tig in:
Wi sku alt stadigt gå i kring Tin Graf, och gråta.s
SåTsåf i Salig frid, Tu Hulda Landsens Moder,
Tit. Stora Namn skal bli kring hela Norden vid
I Ära, Lof Och Pris til Manhems sidsta tid!
Wi sku på Högder all Tig resa Minnes Btoder.
Lä
Tack för hvar suckan Tu utgjutit
För Sverjet och för Folket Tit!
Tack för then signad vi ha nutit
Af thet, at Tu bönhörder bit.
Tack, förthen väg Tu sjelfver bana,
Til Sveas Folks Lycksalighet,
Tå Tu lät Envålds-väldet stana,
Och lag-bant Kongars Mynodighet-
Tack, för hvar Tröst, som Tu har gifvit
Ät mången trängd bedröfvad siäl!
rack, at Tu aldrig trötter blifvit,
Ell ledsen til at göra väl.
Tig sakna Kyrkior, och the Husen
Ther Tu the arma Klädt och Födt:
Tig sakna många sinom Tusen
Hvars nöd Tu hemligt understödt,
Dig saknar hela Srerjes Rike
Som haft Tig i så höger akt!
Hvar få vi nånsin mer Tin like,
Tu Svea-Pris och Götha-Prakt?
3) Triget mot Ryssland, hvars företagande ge:
noindrefs på riksdagen af det äfvent rsälskande
Hattpartiet, som stod i Frankrikes sold, och hvil;
ket krig slutade så olyckligt och skämnet ör
Sverige. ;