Engelsk gödboskap och svenska rofvor. I en redogörelse för den vanliga vidjultiden förekommande expositionen af gödkreatur i London skrifver en korrespondent tillG. H. T. bland annat följande: Bland några statistiska detaljer om boskapsskötseln i England och BSkotland finner jag, att den sedan 1842 mycket litet tilltagit i qvantitatift, men så mycket mer i qvalitatift hänseende. Köttetas förbättring daterar sig från införandet af den svenska rofvan såsom foderämne. r 1730 drog sig en statsminister, lord Townstrend, tillbaka från det offentliga lifvet och egnade sig åt odlandet af de ofruktbara fårbetena i Norfolk. Han planterade rofvor. Han bevisade landtmannen, att sedan jorden blifvit renad och förbättrad med rof-. skörden, den efteråt lemnade förträffliga skördar af spanmål, och attjordens nedtrampande af fåren, medan de föddes på rotkålen, gaf den nödiga fastheten åt åkern. På så sätt erhöllos, genom rofvornas förmedling, en full firahjord, en full ladugård och en full lada. Gödningen beror likväl nu icke uteslutande på rofvor; dertill höra hafrekakor, oljekakor, bafre och korn förutom, hvad som är af lika stor vigt, måttlig rörelse i fria luften för befrämjande af djurets helsa och trefnad. Hvarje oxe, som är utställd på expositionen, utmärker sig icke uteslutande för fetma, utan för fulla, symmetriska och afrundada former, utan några klumpar af fett. Vidare upptödas de så, att de tidigt hinna till mognad och lemna derigenom en stor qvantitet kött, och större delen deraf af utsökt beskaffenhet, till belöping för hvad de förtärt .