Engelsk gödboskap och svenska rofvor.
I en redogörelse för den vanliga vidjul-
tiden förekommande expositionen af göd-
kreatur i London skrifver en korrespondent
tillG. H. T. bland annat följande:
Bland några statistiska detaljer om boskaps-
skötseln i England och BSkotland finner jag,
att den sedan 1842 mycket litet tilltagit i
qvantitatift, men så mycket mer i qvalitatift
hänseende. Köttetas förbättring daterar sig
från införandet af den svenska rofvan såsom
foderämne. r 1730 drog sig en statsminister,
lord Townstrend, tillbaka från det offentliga
lifvet och egnade sig åt odlandet af de ofrukt-
bara fårbetena i Norfolk. Han planterade
rofvor. Han bevisade landtmannen, att sedan
jorden blifvit renad och förbättrad med rof-.
skörden, den efteråt lemnade förträffliga skör-
dar af spanmål, och attjordens nedtrampande
af fåren, medan de föddes på rotkålen, gaf
den nödiga fastheten åt åkern. På så sätt
erhöllos, genom rofvornas förmedling, en full
firahjord, en full ladugård och en full lada.
Gödningen beror likväl nu icke uteslutande
på rofvor; dertill höra hafrekakor, oljekakor,
bafre och korn förutom, hvad som är af lika
stor vigt, måttlig rörelse i fria luften för be-
främjande af djurets helsa och trefnad. Hvarje
oxe, som är utställd på expositionen, utmär-
ker sig icke uteslutande för fetma, utan för
fulla, symmetriska och afrundada former, utan
några klumpar af fett. Vidare upptödas de
så, att de tidigt hinna till mognad och lemna
derigenom en stor qvantitet kött, och större
delen deraf af utsökt beskaffenhet, till belö-
ping för hvad de förtärt
.