Han sof temligen länge på morgonen. Det
hade varit stoj och buller ombord hela natten
så att han fått ligga vaken flera timmar, och
derför blef det icke så lätt för honom att
ryeka sig ur sömnens armar; sedan han en
gång fallit deri. BSolen stod redan högt på
himmelen, och det var egentligen frukost-
klockan som väckt honom. Men för sin toi-
lett behöfde han icke lång tid; inom några
minuter hade han tvättat och klädt. sig, och
när han trädde ut i salongen, fann han en-
dast några få , passagerare församlade der.
Visserligen skulle han helst ha velat genast
fråga efter Jenny; men han beslöt dock att
vänta, tills han träffade styrmannen eller
Uppasserskan.
På akterdäcket sutto tvänne herrar afsides
och språkade med hvarandra; Ralfson kom
händelsevis att gå förbi dem, hvarvid han fick
höra ett par ord som föranledde honom att
stanna. Dessa ord kunde icke röra någon an-
nana än Jenny. De båda herrarne, som icke
observerade honom eller åtminstone ej visste
att han fört den unga damen med sig ombord,
fortforo ogeneradt samtalet.
— I karlkläder kom hon ombord, sade du?
yttrade den ene och såg förvånad ut.
— Ja, i karlkläder; min hustru har sjelf
talat om det för mig i dag på morgonen...
— Ensam eller i sällskap med någon?
— Det vet jag inte... Troligen kom hon
ensam. Hon är väl förälskad, kan jag förmoda,