Han sof temligen länge på morgonen. Det hade varit stoj och buller ombord hela natten så att han fått ligga vaken flera timmar, och derför blef det icke så lätt för honom att ryeka sig ur sömnens armar; sedan han en gång fallit deri. BSolen stod redan högt på himmelen, och det var egentligen frukostklockan som väckt honom. Men för sin toilett behöfde han icke lång tid; inom några minuter hade han tvättat och klädt. sig, och när han trädde ut i salongen, fann han endast några få , passagerare församlade der. Visserligen skulle han helst ha velat genast fråga efter Jenny; men han beslöt dock att vänta, tills han träffade styrmannen eller Uppasserskan. På akterdäcket sutto tvänne herrar afsides och språkade med hvarandra; Ralfson kom händelsevis att gå förbi dem, hvarvid han fick höra ett par ord som föranledde honom att stanna. Dessa ord kunde icke röra någon annana än Jenny. De båda herrarne, som icke observerade honom eller åtminstone ej visste att han fört den unga damen med sig ombord, fortforo ogeneradt samtalet. — I karlkläder kom hon ombord, sade du? yttrade den ene och såg förvånad ut. — Ja, i karlkläder; min hustru har sjelf talat om det för mig i dag på morgonen... — Ensam eller i sällskap med någon? — Det vet jag inte... Troligen kom hon ensam. Hon är väl förälskad, kan jag förmoda,