Anmälan.
En svala i december! Jag medger att
det är något ovanligt, något väl sent,
och tål gerna att andra säga detsamma;
värre vore om man funne henne ha kom-
mit för tidigt. I alla händelser vågar
hon höja vingen till flygt, öfvertygad att
för henne väl också finnes ett söder, och
som ett sådant räknar hon hvarje vänlig
takås, der man vill unna henne några
stunders gästfrihet, hvarje hjerta, som
vill kännas vid henne.
Då man beslutat sig för att utgifva en
tidning, är det klart, att man önskar henne
all möjlig framgång och många prenume-
ranter; men för att vinna dessa förmåner,
fordras, utom (som man plägar utlofva)
ett sakrikt och valdt innehåll, äfven
ett namn, som i någon mån antyder tid-
ningens karaktär: deraf min lilla tidnings
namn Svalan.
Den som på en gång älskar att kretsa
omkring litet hvarstädes och ändå be-
ständigt längtar tillbaka till boet; den
som älskar att qvittra om hvad skönt och
godt han sett under vägen, liknar en svala,
ty så gör hon.
Så kommer äfven tidningen Svalan att
göra. Hon tänker flyga ut kring land
och stad, hemma och borta, blicka som
hastigast in i konstens salar, slå några
vingslag under Thalias takås, hacka med
sin näbb i yttersta randen af politikens
brultpudding, inandas doften af glädjens
blomster, — men äfven ha ett öppet öra
för allvarets ton, för att sedan med sina
minnens skörd qvittrande styra sin flygt
mot -— icke eget bo, utan andras; och
häri består egentliga olikheten mellan
en verklig svala och min lilla tidning,
ty, som man vet, måste vid hvarje lik-
nelse minst en olikhet förefinnas.
Illustre lär tidningen icke bli; illu-
strerad som oftast, fast utan anspråk på
täflan med rikare utrustade syskon, om-
vexlande och glad så vidt hon förmår,
och hvad stora namn beträffar, utlofvar
hon intet, men hoppas deremot kunna
bjuda något. Närmare bestämma sin blif-
vande verksamhet kan hon icke — hvem
vet dessutom hvad en svala kan finna på
sin väg! Må man taga i skärskådande )
profnumret, som ju alltid lemnar någon
ledning, och för resten emottaga henne
på god tro — hon skall bjuda till att icke
svika den!
Stockholm d. 11 december 1871.
T avm