mången af dem ett sådant tillfälle sällan eller aldrig framdeles erbjuda sig. Att intaga ett par och tjugu famnar ved kunde icke medhinnas på kortare tid än en half timme, och denna stund ansågo sig de flesta ej kunna bättre använda än till att ströfva omkring bland de jättelika,träden.och slita sönder sina kläder på buskarne. Men -långt in i-skogen vågade de sig icke-af fruktan för att bli pitna af en orm eller anfallna af något vilddjur; och sedan de vandrat så länge fram och åter att de hunnit tröttna påj detta tidsfördrif, gingo de tillbaka till sin salong, för att njuta af dess beqvämlighet samt berätta för hvarandra sina äfvyentyr. ; Så gerna vedhuggarne vid Mississippi vanligen se ett sådant fartyg lägga till vid deras brygga, emedan de hvar gång detta sker kunna vänta att få kontanta penningar för. sitt arbete samt dessutom åtskilliga lifsförnödenheter, som det annars i deras trakt icke är möjligt att erhålla ens för penningar t..ex. mjöl, whisky, kryddor, kaffe, t6 och socker, så missbelåten var Ralfson öfver ankomsten afdenna ångbåt. Han hade ,just ståttsi begrepp att smyga sig upp från sin bädd, då den allt närmare kommande ångbåtens Spuffande och straxt derefter ljudet af klockan — ett säkert tecken att fartyget skulle lägga till — nådde hans öron. Och huru lifliga blefvo icke alla omkring honom, så snart de hört dessa ljud! I en hast