mången af dem ett sådant tillfälle sällan el-
ler aldrig framdeles erbjuda sig. Att intaga
ett par och tjugu famnar ved kunde icke
medhinnas på kortare tid än en half timme,
och denna stund ansågo sig de flesta ej kunna
bättre använda än till att ströfva omkring
bland de jättelika,träden.och slita sönder sina
kläder på buskarne. - Men -långt in i-skogen
vågade de sig icke-af fruktan för att bli
pitna af en orm eller anfallna af något vild-
djur; och sedan de vandrat så länge fram och
åter att de hunnit tröttna påj detta tidsför-
drif, gingo de tillbaka till sin salong, för att
njuta af dess beqvämlighet samt berätta för
hvarandra sina äfvyentyr. ;
Så gerna vedhuggarne vid Mississippi van-
ligen se ett sådant fartyg lägga till vid deras
brygga, emedan de hvar gång detta sker kunna
vänta att få kontanta penningar för. sitt ar-
bete samt dessutom åtskilliga lifsförnödenheter,
som det annars i deras trakt icke är möjligt
att erhålla ens för penningar t..ex. mjöl,
whisky, kryddor, kaffe, t6 och socker, så miss-
belåten var Ralfson öfver ankomsten afdenna
ångbåt. Han hade ,just ståttsi begrepp att
smyga sig upp från sin bädd, då den allt
närmare kommande ångbåtens Spuffande och
straxt derefter ljudet af klockan — ett sä-
kert tecken att fartyget skulle lägga till —
nådde hans öron.
Och huru lifliga blefvo icke alla omkring
honom, så snart de hört dessa ljud! I en hast