vida mera på sin plats än i situationsnovel-
len, hvarest helt naturligt det rent episka,
det berättande har och bör hafva öfvervigten.
Men den diktart, hvari författarinnan skrif-
ver, är ej af detta sistnämda slag, den står
på gränsen mellan, på öfvergången från det
episka till det dramatiska. Blott ett enda
litet steg till, och man skulle befinna sig
midt i ett drama.
Det är derför som den norske skalden
tyckte sig i Skal och Kärna finna förutsä-
gelsen om ett svenskt drama och en svensk
dramatisk diktare. Mattis har också seder-
mera gått in på det dramatiska området och
skrifvit, såsom ofvan nämdes, ett historiskt
skådespel i fyra akter, hvilket uppfördes på
Stora Teatern i Stockholm första gången den
16 Mars innevarande år. Hennes Kristina
Gyllenstjerna är ej mer än hennes öfriga
dikter något fulländadt verk, men det är,
liksom de, ett godt arbete, som lofvar ej så
litet för framtiden. Dialogen är utan tvif-
vel den form, i hvilken Mattis bäst och kla-
rast förmår skaffa uttryck för sina tankar,
och när hon dertill hunnit lära sig den svå-
ra dramatiska diktartens fordringar också 1
andra afseenden samt lyckats göra sig mer
förtrogen med scenens äfven yttre anspråk,
böra de framstående anlag hon hittills lagt ida-
gen kunna bära en för vår inhemska dra-
matik ganska vacker frukt. Mattis förfat-
tarskap är således i mer än ett afseende rikt
på löften för framtiden.
C. L.