timren hade då ännu icke visat sig på mor-
gonen. Huru intresserad än Ralfson annars
var för jagten, kände han denna dag in-
gen lust att ströfva omkring och leta efter
björnar. I dag skulle hans framtida öde af-
göras, och så snart han derför med säkerhet
visste att Johns anträdt sin vandring (han var
fullkomligt öfvertygad att gubben icke skulle
lemna det område, som han föresatt sig att
genomsöka, förrän han med all möjlig nog-
grannhet fullgjort detta), så vek han sjelf af
åt venster och hade snart derpå uppnått det
öfverenskomna gömstället, hvarest han nu tå-
ligt väntade, tills Jenny skulle finna tillfälle
att obemärkt aflägena sig från gården.
Han tillbragte ungefär en half timme i en
temligen obeqväm ställning mellan några buskar
— ty han tordes naturligtvis icke vara synlig
för den händelse att någon af de andra flickorna
skulle komma dit — och under hela denna
tid funderade han på hvad i all verlden det
kunde vara som föranledde Jenny att hålla
hans frieri så hemligt. Hvarför visade hon
en sådan förskräckelse för fadren? Fruktade
hon, att han icke skulle tillåta henne att
lemra Amerika, eller hvad annat var det hon
befarade? Erbjöd han henne icke ett fritt,
oberoende lif — erbjöd han henne ieke både
sitt hjerta och sin hand, och behöfde väl hon, den
fattiga flickan i skogen, skämmas för ett så-
dant parti? Eller trodde hon, att han under
falska förespeglingar villo föra henne bort till