Från Utlandet.
Franska nationalförsamlingen har efter
tilländalupna ferier åter sammanträdt i Ver-
sailles och hr Thiers hållit sitt Strontal
till densamma. Ett längre fram i bladet
infördt telegram ger ett begrepp om talets
innehåll. Regeringens chef synes hafva om-
sorgsfullt undvikit att uttala sig rörande de
konstitutionella frågor som sysselsätta alla
sinnen, nemligen: skola regeringen och na-
tionalförsamlingen qvarstanna i Versailles
eller flytta till Paris, och: skall national-
församlingen upplösas och omväljas, eller
icke upplösas, men omväljas till en tredje-
del årligen? Hr Thiers öfverlåter åt för-
samlingen att taga iritiativet i dessa frågor.
Han uttalar sig vidlyftigt om de goda för-
hållandena till utlandet och följer klokhe-
tens bud, då han förmanar Frankrikes folk
att icke blottställa landets intressen genom
att taga enskild hämnd på tyska militärer
i de ännu besatta departementerna. Talets
syftning är att ingifna nationen en känsla
af lugn och trygghet, så att den må kunna
obekymradt egna sig åt arbetet på andlig
och materiell förkofran. I alla landsorter
är politiskt lugn det som allmänt anses för
det nödvändigaste af allt.
Prinsen af Aumale (Ludvig Filips son) har
frågat hr Thiers om denne medgåfve honom att
intaga sin genom val erhållna plats i national-
församlingen. Hr Thiers har vägrat. Prinsen
ämnar afsäga sig riksdagsmannaskapet, i för-
väntan att samma valdistrikt skall ånyo utse
honom och att hr Thiers då ej längre skall
våga utesluta honom från hans plats —
Armån blir mer och mer benägen för de
orlganska prinsarne.
Såväl de franska som engelska tidnin-
garne ogilla allmänneligen på det skarpaste
att advokaten Cremieux icke förskonats från
dödsstraffet. De anse detta för ett ännu
större politiskt felsteg än Rossels skjutande.
— Tecken antyda att efter de fyra afrätt-
ningarne en benägenhet till större mildhet
har vaknat. Det är som om hämndkänslan
och förskräckelsen nu begge qväfts af det
gjutna blodet. Det artar sig till utfärdande
af en allmän amnesti. Men då komma
20,000 kommunarder — till största delen helt
oskyldiga menniskor — tillbaka till Paris,
förbittrade öfver sin långa häktelse. Hvad
skall då hända? frågar man sig i de sty-
rande kretsarne med ny bäfvan.
De personer som voro åtalade för det de
under kriget varit leverantörer åt tyskarne
ha blifvit frikända, emedan de kunnat åbe-
ropa uppmaning af stadsfullmäktige i Ver-
sailles till landtbefolkningen att sälja lifs-
medel åt fienden, Den republikanska pres-
sen klandrar äfven detta utslag.
Ferrås lik utlemnades åt hans syster och
begrafdes den 1 december i Levallois.
Den kommission som pröfvar hvilka af
Gambetta gjorda befordringar och utnämnin-
gar inom armån som skola blifva bestån-
dande, och som haft 5,000 fall att bedöma,
känner sig nycket lättad genom ett beslut
af krigsministern att alla de officerare som,
efter att ha varit fångna, blifvit fria på sitt
hedersord att ej vidare tjena i det då på-
gående kriget, men brutit sitt löfte, derför
ovilkorligen skola skiljas från aktiv tjenst.
1,800 officerare drabbas af detta öde.
Den belgiska ministeren hade icke begärt,
utan fått sitt afsked. Kenungen har således