Från Utlandet. Franska nationalförsamlingen har efter tilländalupna ferier åter sammanträdt i Versailles och hr Thiers hållit sitt Strontal till densamma. Ett längre fram i bladet infördt telegram ger ett begrepp om talets innehåll. Regeringens chef synes hafva omsorgsfullt undvikit att uttala sig rörande de konstitutionella frågor som sysselsätta alla sinnen, nemligen: skola regeringen och nationalförsamlingen qvarstanna i Versailles eller flytta till Paris, och: skall nationalförsamlingen upplösas och omväljas, eller icke upplösas, men omväljas till en tredjedel årligen? Hr Thiers öfverlåter åt församlingen att taga iritiativet i dessa frågor. Han uttalar sig vidlyftigt om de goda förhållandena till utlandet och följer klokhetens bud, då han förmanar Frankrikes folk att icke blottställa landets intressen genom att taga enskild hämnd på tyska militärer i de ännu besatta departementerna. Talets syftning är att ingifna nationen en känsla af lugn och trygghet, så att den må kunna obekymradt egna sig åt arbetet på andlig och materiell förkofran. I alla landsorter är politiskt lugn det som allmänt anses för det nödvändigaste af allt. Prinsen af Aumale (Ludvig Filips son) har frågat hr Thiers om denne medgåfve honom att intaga sin genom val erhållna plats i nationalförsamlingen. Hr Thiers har vägrat. Prinsen ämnar afsäga sig riksdagsmannaskapet, i förväntan att samma valdistrikt skall ånyo utse honom och att hr Thiers då ej längre skall våga utesluta honom från hans plats — Armån blir mer och mer benägen för de orlganska prinsarne. Såväl de franska som engelska tidningarne ogilla allmänneligen på det skarpaste att advokaten Cremieux icke förskonats från dödsstraffet. De anse detta för ett ännu större politiskt felsteg än Rossels skjutande. — Tecken antyda att efter de fyra afrättningarne en benägenhet till större mildhet har vaknat. Det är som om hämndkänslan och förskräckelsen nu begge qväfts af det gjutna blodet. Det artar sig till utfärdande af en allmän amnesti. Men då komma 20,000 kommunarder — till största delen helt oskyldiga menniskor — tillbaka till Paris, förbittrade öfver sin långa häktelse. Hvad skall då hända? frågar man sig i de styrande kretsarne med ny bäfvan. De personer som voro åtalade för det de under kriget varit leverantörer åt tyskarne ha blifvit frikända, emedan de kunnat åberopa uppmaning af stadsfullmäktige i Versailles till landtbefolkningen att sälja lifsmedel åt fienden, Den republikanska pressen klandrar äfven detta utslag. Ferrås lik utlemnades åt hans syster och begrafdes den 1 december i Levallois. Den kommission som pröfvar hvilka af Gambetta gjorda befordringar och utnämningar inom armån som skola blifva beståndande, och som haft 5,000 fall att bedöma, känner sig nycket lättad genom ett beslut af krigsministern att alla de officerare som, efter att ha varit fångna, blifvit fria på sitt hedersord att ej vidare tjena i det då pågående kriget, men brutit sitt löfte, derför ovilkorligen skola skiljas från aktiv tjenst. 1,800 officerare drabbas af detta öde. Den belgiska ministeren hade icke begärt, utan fått sitt afsked. Kenungen har således