Officielt är nu tillkännagifvet att generalmajoren Abelin i går erhållit begärdt ofsked från sin befattning såsom statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet. Regeringsmaktens erkännande af hr Abelins förtjenster har vid samma tillfälle fått sitt uttryck i hans utnämning till generallöjtnant i armån. Det är någonting tragiskt i hr Abelins öde såsom krigsminister. Med mycken tvekan och efter att en gång ha vägrat mottog han denna post. Hans program var i första rummet, att den indelta armån är en oundgänglig beståndsdel i Sveriges försvar. Häruti tänkte han lika med konungen, och vi tro att konungens åsigt härom icke är förändrad. Det är en ärfd mening att indelta armån är ett värn mot inre och yttre fiender. Men ju mera hr Abelin arbetat för att upprätthålla nämnde institution, desto mera har den förlorat anhang inom riksdagen och folket, och hvarje nytt organisationsförslag som krigsministern på den grunlen uppgjort har således blott varit ett stycke af Sisyphi dagsverken. Hvarje sten som hr Abelin rullat uppför ået lutande planet har vid återfallet dragit med sig Jlera stenar. Och slutligen har hr Abelin måst stanna inför en mur, som hvarken hans eller någon annan ministers kraft skulle förmå att undanrödja. Att så var hade hr Abelin insett. Det syntes tydligt af hans till urtima riksdagen afgifna armåförslag. Detta innebar i sjelfva verket fröet till framtida upplösning af hvad man förstår under benämningen den indelta armån och var egnadt att i tidernas längd förvandla denna till en värfvad och kantonerad trupp. Således skulle de, som anse den indelta armån otillfredsställande derför att manskapet anvärfvas af personer som icke göra afseende på rekrytens militäriska lämplighet och att soldaten egentligen blott blir en dagsverkare på roten, möjligen antagit det urtima förslaget, om det med ens kunnat lemna det resultat som i framtiden deraf var att vänta. Men under striderna om den indelta armån hade insigten af sjelfva indelningsverkets orättvisa blifvit klar och allmän för de dermed så outsägligt orättvist belastade. Och så blef ärendet icke blott en militärisk, utan ock en beskattningsfråga. Det stannade ej längre vid skiljaktiga meningar om huru Sveriges landtförsvar mot yttre fiender skulle ordnas, utan representanterna för mer än två tredjedelar af svenska folket ville på samma gång hafva afgjord den månghundraåriga striden mellan förtryckarne och de förtryckte, mellan den orättmätigt privilegierade jorden och den jord, som ensam eller dubbelt bär grundskatterna. i Hade hr Abelin varit omgifven af kolle ser som haft öppen blick för de oundgängliga följderna af representationsförändringen, skulle han — så högt begrepp hysa vi om hans fosterlandskärlek och klara förstånd troligen samverkat med desse till vinnande af försvarsbördans jemna fördelning på alla samhällsklasser och sålunda fått tillfredsställelsen att inför efterverlden framstå såsom den der väsentligt bidragit till att både förskaffa Sverige det bättre försvar, 1867 irs riksdag förklarade nödigt, och det uppväfvande af anlednirgarne till missämja