Officielt är nu tillkännagifvet att gene-
ralmajoren Abelin i går erhållit begärdt of-
sked från sin befattning såsom statsråd och
chef för landtförsvarsdepartementet. Rege-
ringsmaktens erkännande af hr Abelins för-
tjenster har vid samma tillfälle fått sitt
uttryck i hans utnämning till generallöjt-
nant i armån.
Det är någonting tragiskt i hr Abelins
öde såsom krigsminister. Med mycken tve-
kan och efter att en gång ha vägrat mot-
tog han denna post. Hans program var i
första rummet, att den indelta armån är en
oundgänglig beståndsdel i Sveriges försvar.
Häruti tänkte han lika med konungen, och
vi tro att konungens åsigt härom icke är
förändrad. Det är en ärfd mening att in-
delta armån är ett värn mot inre och yttre
fiender. Men ju mera hr Abelin arbetat
för att upprätthålla nämnde institution, desto
mera har den förlorat anhang inom riksda-
gen och folket, och hvarje nytt organisa-
tionsförslag som krigsministern på den grun-
len uppgjort har således blott varit ett
stycke af Sisyphi dagsverken. Hvarje sten
som hr Abelin rullat uppför ået lutande
planet har vid återfallet dragit med sig
Jlera stenar. Och slutligen har hr Abelin
måst stanna inför en mur, som hvarken
hans eller någon annan ministers kraft
skulle förmå att undanrödja.
Att så var hade hr Abelin insett. Det
syntes tydligt af hans till urtima riksdagen
afgifna armåförslag. Detta innebar i sjelfva
verket fröet till framtida upplösning af hvad
man förstår under benämningen den indelta
armån och var egnadt att i tidernas längd
förvandla denna till en värfvad och kanto-
nerad trupp. Således skulle de, som anse
den indelta armån otillfredsställande derför
att manskapet anvärfvas af personer som
icke göra afseende på rekrytens militäriska
lämplighet och att soldaten egentligen blott
blir en dagsverkare på roten, möjligen an-
tagit det urtima förslaget, om det med
ens kunnat lemna det resultat som i fram-
tiden deraf var att vänta. Men under stri-
derna om den indelta armån hade insigten
af sjelfva indelningsverkets orättvisa blifvit
klar och allmän för de dermed så outsäg-
ligt orättvist belastade. Och så blef ären-
det icke blott en militärisk, utan ock en
beskattningsfråga. Det stannade ej längre
vid skiljaktiga meningar om huru Sveriges
landtförsvar mot yttre fiender skulle ordnas,
utan representanterna för mer än två tredje-
delar af svenska folket ville på samma gång
hafva afgjord den månghundraåriga striden
mellan förtryckarne och de förtryckte, mellan
den orättmätigt privilegierade jorden och den
jord, som ensam eller dubbelt bär grund-
skatterna. i
Hade hr Abelin varit omgifven af kolle
ser som haft öppen blick för de oundgäng-
liga följderna af representationsförändringen,
skulle han — så högt begrepp hysa vi om
hans fosterlandskärlek och klara förstånd -
troligen samverkat med desse till vinnande
af försvarsbördans jemna fördelning på alla
samhällsklasser och sålunda fått tillfreds-
ställelsen att inför efterverlden framstå så-
som den der väsentligt bidragit till att både
förskaffa Sverige det bättre försvar, 1867
irs riksdag förklarade nödigt, och det upp-
väfvande af anlednirgarne till missämja
