mande föredrag ytterligare utveckla sit
ämne.
Vädertlekstelegrammet från ob.
servatorium i Paris af gårdagens dato lyder
Barometern har kastigt stigit och vinden är
frisk NO. vid Englands kuster och i Nord-
sjön.
Sällskapet Par Bricol firade i
går afton sin högtidsdag på sedvanligt sätt
å Stora börssalen, BHällskapets andra pris
utdelades dervid till den förut såsom lycklig
poet och pristagare inom gillskapet bekanta
hr J. Johanson för ett inlemnadt förslag till
högtidstal.
Harpspetaren Adolf Sjöden.
Om denna utmärkta virtuos, som för när-
varande vistas i Stockholm, har CÖstgöta
CorrespondentenX i ett enskildt bref mot-
tagit åtskilliga underrättelser, hvaraf vi
meddela följande:
Vi ba na inom hans egen familjekrets haft
tillfälle att göra bekantskap med hr Sjödåns
öfverlägsna talang som harpspelare. En skald-
mua på Madeira har i följande vackra vers,
som vi på originalspråket taga oss friheten
anföra, lika varmt som sannt återgifvit ton-
arten och karakteren i hans harpspel. -
Te voilå bien Sjöden, repandant Vharmonie,
Nous faisant ecouter ta harpe aux sons charmants,
Lwaissant nos cocurs mus. notre oreille blouie
Par ces divins accords, si doux, si ravissants.
Ces airs målodieux dont ton ame sinspire,
Qui traduisent souvent un hymne solemnelle,
Cette harpe magique ou la douleur soupire.
Dont le son argentan nous fait rever le ciel.
Ytterligare taga vi oss friheten att bland de
många recensioner, som varit införda i ut-
ländska tidningar rörande Sjödåns konserter,
återgifva följande utdrag ur Brigthon He-
ra!d i svensk öfversättning:
Den 26 november 18:09. Vi ha hört flere af
vår tids harpspelsre, ifrån Bocsa till Apthomas,
och utan att i ringaste mån vilja nedsätta eller
misskänna deras talarger, anse vi, med undantag
måhända af Parish allvars, herr Sjöden öfver
träfta dem. Hans harpspel skiljer sig så mycket
från de flestes, xtt man knappast emellan honom
och dem tyckes kunna uppställa en jemförelse.
Boesa var en mistare 1 att framkalla briljanta
effekter och en mängd konstiga löpningar. Han
var en trollkarl på sin harpa Parish Allvars
banade s.g en cgen väg och genom sin förvånande
skicklighet att behandla sitt instrument framkal-
lade han toner — storartade och allvarliga, af
hvilka barpan sällan är mäktig a
Herr Sjöden, fri från allt etiecktsökeri, gör dock
efrekt genom det renaste och mest genuina harp
spel. vi någorsin hört, bärledande sig från toner-
nas renhet, cn fin, sällsynt smak samt känsla
och medfödd poesi Dessa egenskaper, parade
med ett säkert öra, en fullkomlig teknisk färdig-
het och den konst, svm är nödvändig för en harp-
spelare, gifva åt berr Sjödåns musik en karakter,
som skiljer sig från de vanliga artisternas på detta
Instrument,
Dessa furenade egenskaper utmärkte alla de
musikstycken, han uttörde. men särdeles ett andante
af Beethoven, fulit af den innerligaste patos, Men-
delssohns Säånger utan orda sumt en komposition
uf Bach, öfverilyttad till barpa af Sjöden. kn
fuga på harpa är ju nästan en paradox? Men herr
Sjoden bevisade motsatsen på ett sådant sätt, att
publiken begärde stycket da capo. Dercfter spe-
lade han en liten perla -Ave Maria af Accaditte,
mer an 300 är gammal j
Utrymmet hindrar oss från att anföra denna
recension in extenso, men vi kunna ej urakt-
låta att omtala en egen tillfällighet vid denna
konsert, 1 sitt program hade Sjödn aonnon-
serat en större sonat af harpspelarep Krump-
boltz, den störste virtuosen uuder sistlidne är-
hundrade på detta instrument. Han hade ofta
spelat vid Ludvig XVI:s bof, hvilket Sjöden
nämt i en not till programmet, Händelsen
fogade det så, att Krumpholiz bara och
barnbarn bevistade konserten. Virtuosens dot-
ter, som blifvit under revolutionens stormiga
dagar upptagen som fosterbarn af Bourbonska
familjen, til bringade sista åren af sitt lif i
England. Eu af hennes afkomliogar hade
yctrat till tidningens referent: Ack, detta har
jag ej hört sedan min moder spelade det.
Bland de melodiösa musikstycken, med