baiersk bataljon. Herr de la Guerche trodde
sig se Gustaf Adolt i egen person, och bakom
denne Gustaf Adolf varseblef han ännu en
annan, som bar en alldeles likadan drägt.
— Hvad tjenar denna galenskap till? sade
Armand Louis, under det att kulorna hveno
om öronen på honom.
— Det är en krigslist, svarade Renaud.
Genom en desertör har jug fått veta att några
af den kejserliga armens befälhafvare ha be-
slutit uppsöka konungen i striden, för att döda
honom. Vi äro fyra eller fem som klädt oss
a!ldele3s som han. Om ödet sä vill, skall man
kanske öfverfalla mig 1 den tron att jag är
konungen.
Gustaf Adolf ville emellertid rikta ett af-
görande anfall mot den fiendtliga centern, der
Wallenstein sjelf uppehöll sig. Han samlade
sina regementen omkring sig, och svängande
värjan i luften förde han dem mot fienden.
Allt vek tillbaka för honom; och tack vare
det våldsamma anfallet, kom han i besittning
af de batterier som beherrskade landsvägen.
Wallersteins operatioslinie var genombruten,
men så linge ett enda regemente ännu höll
stånd, ansåg fältmarskalken ej slaget vara
förloradt.
Hade icke Seni sagt, att november månad
szulle bli olycksbringande för Gustaf Adolf?
Plötsligt. hördes höga jubelrop från kejser-
liga armåns högra flygel. En förskricklig
villervalla uppstod; det var som hade en