andra. De kejserliga trupperna, som voro delaude i fem brigader, uppställde sig på trehundra stegs afstånd fran derna väg, så att venstra flygeln skyddades af kanalen, som förenar Elster och Saale. På alla höjder hade batterier blifvit uppförda. Emellertid färdades hertigen af SachsenLauenburg och kapten Jakobus i galopp, för alt hinna upp grefve Pappenheim. En brinnande by, hvarifrån ett hemskt sken spred sig öfver himmelen, tjenade dem till vägvisare. De förstodo, att den fruktarsvärde generalen passerat denna by. Vid dagningen steg Gustaf Adolf till häst. I följd af ett illa läkt sår, som tillskyndade konom smärta, bar han en lifrock af skinn samt deröfver en klädeskappa i stället för den rustning han vanligen brukade begagna. Han var blek, men hans ögon blixtrade, och hans panna strålade, då han red utefter fronten af sin stridsvana och trogna armå, som jublade vid hans åsyn. — Soldater! sade konungen, höjom våra hjertan och tankar till Gud, som allena ger segern! Härpå knäföll han, blottade sitt hufvud och bad. Hela armåna knäftn, och tusentals kraftiga röster uppstämde en psalm, som sjöngs med ackompagnement af fältmusiken. En tät dimma betäckte slätter, der nu alla