andra. De kejserliga trupperna, som voro de-
laude i fem brigader, uppställde sig på tre-
hundra stegs afstånd fran derna väg, så att
venstra flygeln skyddades af kanalen, som
förenar Elster och Saale. På alla höjder hade
batterier blifvit uppförda.
Emellertid färdades hertigen af Sachsen-
Lauenburg och kapten Jakobus i galopp, för
alt hinna upp grefve Pappenheim.
En brinnande by, hvarifrån ett hemskt sken
spred sig öfver himmelen, tjenade dem till
vägvisare. De förstodo, att den fruktarsvärde
generalen passerat denna by.
Vid dagningen steg Gustaf Adolf till häst.
I följd af ett illa läkt sår, som tillskyndade
konom smärta, bar han en lifrock af skinn
samt deröfver en klädeskappa i stället för
den rustning han vanligen brukade begagna.
Han var blek, men hans ögon blixtrade, och
hans panna strålade, då han red utefter fron-
ten af sin stridsvana och trogna armå, som
jublade vid hans åsyn.
— Soldater! sade konungen, höjom våra
hjertan och tankar till Gud, som allena ger
segern!
Härpå knäföll han, blottade sitt hufvud
och bad.
Hela armåna knäftn, och tusentals kraftiga
röster uppstämde en psalm, som sjöngs med
ackompagnement af fältmusiken.
En tät dimma betäckte slätter, der nu alla