än hustrun tillfrisknat. En diplomatisk karrier. För någon tid sedan sysselsatte sig kabeltelegrafen med en schism, utbruten mellan regeringen i Washington och Rysslands dervarande minister. Schismen var af personlig natur, och likväl satte han den diplomatiska verlden i rörelse. Det ryska sändebudet hade förolämpat de amerikanska ministrarno, ja till och med presidenten Grant. Förenta staternas regering beslöt tillsinda den främmande diplomaten hans pass, och det hette att, ow sådant inträffat, czaren skulle haft för afsigt att icke sända någon ny representant till Washington. Denna händelse har väckt stort uppseende, och litet hvar har måhända lust att lära käsna den man, som gifvit anledning till en inom den diplomatiska verlden oerhörd skandal. Konstantin Katskazy, ryska kejsardömets representant hos den stora amerikanska repn bliken, härstammar från en gammal rysk embetsmannafamilj. Hans far var senator, statsråd samt minister i Athen. I Greklands hufvudstad lärde Katakazys far känna ett fruntimmer, hirstammande från Komuenernas ryktbara ätt, samt gilte sig med henne. Denna förbindelse gjorde den Katakazyska fawiljen icke litet stoit och förskaffade den tillträd till den högsta ryska societeten. De båda sönerna Leo och Konstantin gjorde också raskt sin lycka. Leo blef ministern sAdlerbergs sekreterare, men dog inom kort å ott dårhus. Äfven Konstautin är retlig och sjuklig; han blef i unga år anställd hos guvernören i Odessa. I Odessa vistades då generalkobsuln furst San BSeverino, gift med fröken Olga de Ber wick, dotter till en i Odessa boende ri israelit. Hon var utomordentligt skön, bil och förstod att fjettra den gamla italienska fursten i sin tiusnings nät. Konstantin Katakazy umgicks i det furstliga huset. Ej vacker, men qvick, bildad och med det behagligaste umgängessätt, vann han snart den unga furstinnans yunest. Tunan kort talade hela Od om Katakazys lycka och om furstens förtviflan. Och då slatligen en händelse inträffade, som icke lemnade rum för något tvifvel om skapen mellan furstinnan och Katakazy, fattade San Severino ett hero. iskt beslut. Skija sig trån sin unga älskado fru kunde han icke; han reste hom till Neapel, förskaffade sig af konung Ferdinand u i till neapolitansk generalkonsul i Brasilien, och inom några månader befann han sig p post uti Rio. Men huru stor blef icke hans bestörtning, då han vid sin första promenad mötte Konstantin Katakazy! Förtviflad lemuande BSeveriso statstjensten samt dog inom kort tid, förtärd af den våldsammaste svartsjuka, och lemnade en stor förmögenhet åt sin fru, som innan kort blef fru Katakazy. Dessa äfventyr hindrade icke mannens framgång på den politiska banan. Furst Gortschakoff kallade honom 1861 till Petersburg och anförtrodde honom ledningen uf det nyss upprättade kabinettet för Polens angelägenhete Här hade Katakazy rikt tillfälle att göra sitt ioflytande gällande och gifva fritt lopp åt sitt inrotade hat mot polackarne. ästan alla de noter från denna tid, med hvilka furst Gortschakoff afspisade vestmakterna, hafva flutit ur Katakazys penna, Han är också författare till den satiriska broschyr, som på så dräpande sitt belyste vestmakternas uppförande. B:oschyren hette: Fictions et ralites polonaises, Då törhållandet mellan Ryssland och Förenta staterna antog en hjertligare karakter, beslöt furst Gortschakoff att sända Katakazy dit. Han är framförallt publicist. Han ansäg för sin förnämsta uppgift att utverka ned: gen i tullarne på ryska produkter vid införsel till Amerika. I långa tidningsartiklar yttrade han sina åsigter, och han ådagalade i kela sitt uppträdande en sådan skärpa och oförvägenhet, att han t. ex. en gång i senaten, dit han kommit såsom åhörare, tillät sig att deltaga uti diskussionen om tullarne, hvilket ådrog honom örig tillrättavisning, med påminnelse att icke egde rättighet blanda sig i senatens förhandlingar. Detta var biott törspelet till kommande scener, i hvilka ryska adelas hela natur skulle framlysa. Under en middag, som han gaf för de amerikanska ministrarne och flera notabiliteter, tillät ban sig de mest förolämpande anmirknDiogar öfver amerikanska seder och bruk och yttrade bland annat att alla embetsmän i Amerika, ministrarne icke undantagne, vore lätta att muta. Smädande de amerikanska fruarne, sade han vidare öppet, att om han hade lust, stode statssekreteraren Fishs fru lätt att köpa. De närvarande mi: ligen dugat åhört hans gt; de stego upp och förklarade 3 ringa yttrundena tll pr kännedom. Då reste sig Klven Ka utropade, upphettad af vinet: Grant duger till ingenting; jag fruktar honom icke, arne, som dittills tem