Magnus och Carquefou underrättade herr de
la Guerche och herr de Chaufontaino om hvad
som passorat, och en liten stund derefter vän-
tade alla fyra -till häst utanför Johan v.
Werths port.
Bairaren visade sig snart i porten och
kastade då en blick på de fyra ryttarne; vid
skenet af facklorna, som stalldrängarne bu:Dpo,
igenkände han Wallensteinska gardets uni-
form; men han såg icke den man han nyss
talat med.
— Hvar är vägvisaren? sade han, i det han
satte foten i stigbygeln.
Magnus bugade sig ödmjukt för honom och
svarade, i det han förde handen till hatten:
— Vi ha följt honom hit; men nu sofver
han.
Derpå tillado han helt sakta och utan att
slå ned ögonen, då Johan v. Werth fixerade
honom:
— Jag kallar mig Prag, likasom han kallar
sig Fricdland.
— Framåt! kommenderade bairaron.
Johan v. Werth hade blott en .enda officer
med sig.
Magnus och Carquefou redo i första ledet;
Armand Louis och Renaud följde efter baro-
nen och den tyske officeren. Snart befunno
de sig ute på landsbygden, öfver hvilken lätta
morgondimmor sväfvade.
De redo så fort hästarne kunde springa,
alla insvepta i vida kappor. Johan v. Werth