Magnus och Carquefou underrättade herr de la Guerche och herr de Chaufontaino om hvad som passorat, och en liten stund derefter väntade alla fyra -till häst utanför Johan v. Werths port. Bairaren visade sig snart i porten och kastade då en blick på de fyra ryttarne; vid skenet af facklorna, som stalldrängarne bu:Dpo, igenkände han Wallensteinska gardets uniform; men han såg icke den man han nyss talat med. — Hvar är vägvisaren? sade han, i det han satte foten i stigbygeln. Magnus bugade sig ödmjukt för honom och svarade, i det han förde handen till hatten: — Vi ha följt honom hit; men nu sofver han. Derpå tillado han helt sakta och utan att slå ned ögonen, då Johan v. Werth fixerade honom: — Jag kallar mig Prag, likasom han kallar sig Fricdland. — Framåt! kommenderade bairaron. Johan v. Werth hade blott en .enda officer med sig. Magnus och Carquefou redo i första ledet; Armand Louis och Renaud följde efter baronen och den tyske officeren. Snart befunno de sig ute på landsbygden, öfver hvilken lätta morgondimmor sväfvade. De redo så fort hästarne kunde springa, alla insvepta i vida kappor. Johan v. Werth