jag just inte någon synnerlig lust att komma
till, suckade Carquefou,
Då de fyra ryttarke anlände dit, var det
redan alldeles mörkt. Alla gatorna voro upp-
fyllda af soldater, men man lät dem obehin-
dradt passera. Midt i byn låg ett stort hus,
som var upplyst från källaren ända till taket.
Det var der Johan v. Werth inqvarterat sig.
De fyra förklädda gardisterna stannade på
gården utenför huset och gåfvo sina hästar
en dugtig portion hefra. De stackars djuren
voro så uttröttade att de knappt kunde stå på
benen.
Framemot midnatten såg Magnus, som all-
tid sof endast med ena ögat, en kurir stanna
utanför den baierskoe generalens qvarter. Denne
kurir bar Wallensteing livrå.
Magnus gaf Carquefou en knuff med arm-
bågen och sade:
— Bkaffa oss några buteljer gammalt vin
och två eller tre krus bränvin, medan jag
håller vakt derute.
När Magnus talade, hade Carquefou för vana
att lyda honom utan att resonnera; också be-
gaf han sig nu skyndsamt åstad för att skaffa
de nämnda dryckesvarorna, under det att
Magnus sjelf posterade sig vid den port, genom
hvilken kuriren nyss ingått.
Då kuriren en stund derefter lemnado Johan
v. Wexths hus, tilltalade Magnus honom, invi-
terade honem att dricka ett glas vin och