jag just inte någon synnerlig lust att komma till, suckade Carquefou, Då de fyra ryttarke anlände dit, var det redan alldeles mörkt. Alla gatorna voro uppfyllda af soldater, men man lät dem obehindradt passera. Midt i byn låg ett stort hus, som var upplyst från källaren ända till taket. Det var der Johan v. Werth inqvarterat sig. De fyra förklädda gardisterna stannade på gården utenför huset och gåfvo sina hästar en dugtig portion hefra. De stackars djuren voro så uttröttade att de knappt kunde stå på benen. Framemot midnatten såg Magnus, som alltid sof endast med ena ögat, en kurir stanna utanför den baierskoe generalens qvarter. Denne kurir bar Wallensteing livrå. Magnus gaf Carquefou en knuff med armbågen och sade: — Bkaffa oss några buteljer gammalt vin och två eller tre krus bränvin, medan jag håller vakt derute. När Magnus talade, hade Carquefou för vana att lyda honom utan att resonnera; också begaf han sig nu skyndsamt åstad för att skaffa de nämnda dryckesvarorna, under det att Magnus sjelf posterade sig vid den port, genom hvilken kuriren nyss ingått. Då kuriren en stund derefter lemnado Johan v. Wexths hus, tilltalade Magnus honom, inviterade honem att dricka ett glas vin och