Hugenotterna på Stora teatern. En af våra teaterreferenter sände oss i går qväll följande bref: Min bäste redaktör! . Tillåt mig berätta er historien om syndafallet, andra upplagan. Det var en gäng en Adam — musikrecensent till yrket — som hörde Hugenotterna uppföras på denna opera som i de gamles Atlantica är den lyriska konstens himmel. Efter att ha blifvit hänförd af drottningen och tjusad af Valentine, trädde han ut på ett af de skönaste torg 1 Europa med den fastaste afsigt att derifrån vandra bort till La Cites (Cstadons, såsom vi säga) dystra gator. Men det lyste så trollskt från vestibulen till stadens elegantaste restaurant. Hvad gjorde Adam när han var i Paradiset? Åt. Hvad gjorde han sedan han blifvit drifven derutur? Åt. Stundom var han ledsen, stundom: var han glad, men i ingendera stämningen underlät han att njuta af sin tids enkla kost. Skulle det då kunna förtänkas hans afkomling att han, när han ej längre fick dröja i den salong, der englars chor förenat sig med gudars och gudinnors stämmor och der han — märk väl! icke hade fått iv a fr bota AE ET fe RR AR EIN IR FJ Ran I ARR