Hugenotterna på Stora teatern.
En af våra teaterreferenter sände oss i
går qväll följande bref:
Min bäste redaktör! .
Tillåt mig berätta er historien om synda-
fallet, andra upplagan.
Det var en gäng en Adam — musikrecen-
sent till yrket — som hörde Hugenotterna
uppföras på denna opera som i de gamles
Atlantica är den lyriska konstens himmel.
Efter att ha blifvit hänförd af drottningen
och tjusad af Valentine, trädde han ut på
ett af de skönaste torg 1 Europa med den
fastaste afsigt att derifrån vandra bort till
La Cites (Cstadons, såsom vi säga) dystra
gator.
Men det lyste så trollskt från vestibulen
till stadens elegantaste restaurant. Hvad
gjorde Adam när han var i Paradiset? Åt.
Hvad gjorde han sedan han blifvit drifven
derutur? Åt. Stundom var han ledsen, stun-
dom: var han glad, men i ingendera stäm-
ningen underlät han att njuta af sin tids
enkla kost. Skulle det då kunna förtänkas
hans afkomling att han, när han ej längre
fick dröja i den salong, der englars chor
förenat sig med gudars och gudinnors stämmor
och der han — märk väl! icke hade fått
iv a fr bota AE ET fe RR AR EIN IR FJ Ran I ARR