En befordringsfråga. Sundhetskollegium har den 9 dennes upprättat förslag till besättande af första bataljonsläkaretjensten vid skärgårdsartilleriet. Kollegium har å förslaget uppfört: 1:0) med. lic. Westring, 2:0) med. dr Billberg, 3:92) med. lic. Molin och gifvit sitt förord åt hr Westring. Den kollegium medgifna rättighet att afgifva sitt förord till förmån för någon af de å förslaget uppförda har sin förnämsta grund deri, att den orättvisa som skulle kunna uppkomma om endast och allenast tjensteåren vore bestämmande vid befordringar måtte förekommas. Föroerdet bör, enligt författningarne, grunda sig på det sätt tjenster, lika med den sökta, blifvit af aspiranterna handhafda. Nu är förhållandet det, att dr Billberg under fem års tid med utmärkt nit och påpasslighet under förordnande innehaft just den tjenst som är i fråga att tillsättas och derunder förvärfvat odelad aktning och förtroende af alla dem han haft under sin vård. Det ovanliga har också derigenom inträffat att icke mindre än 60 personer, bestående af Stockholms stations samtliga underofficerare och medlemmar af handtverksstaten till sundhetskollegium inlemnat en skrift hvari de uttryckt sin synnerliga belåtenhet med dr Billberg och framställt sin önstan att erhålla honom till sin läkare. Då nu härtill kommer att dr Billberg, ehuru utan att derför ega rätt till tjensteårsberäkning, utöfvat en 20-årig gagnande verksamhet såsom läkare, hvilket icke borde vara obekant för kollegium, då han haft sin bostad och förnämsta verkningsfält just inom den stadsdel der kollegii embetshus är beläget, så borde väl denna omständighet, jemte den nyes nämda petitionen, kunna berättiga honom till kollegii förord, helst det ej är större skilnad än ett år mellan Westrings och Billbergs beräknade tjenstetid. Att dr Billberg nu vid mognare ålder, men med oförminskade krafter, ser sitt sista hopp om bafordran afskuret, i fall han går miste om den tjenst han söker, och genom hvars nitiska skötande under fem år han försakat många af de fördelar hans enskilda praktik annars skulle beredt honom, just i förväntan att han skulle derför blifva ersatt genom den ifrågavarande tjenstens erhållande — vid allt detta påstå viieke att sundhetskollegium skulle hafva gjort afseende, om det varit fråga om att bereda dr Billberg en ynnest, men det kunde man skäligen förvänta att dessa omständigheter skuile manat kollegium att vid förordets lemnande låta rättvisa vederfaras dr Billberg. Det är obekant om och på hvad sätt dr B. försyndat sig mot det ärade kollegium, men säkert är att denna areopag ej varit så noga med att tilldela andra än dem som innehaft första rummet å förslag sitt förord när det varit någon af dess skyddslingar som innehaft det lägre rummet. Ett exempel ligger nära till hands, nemligen då med. lie. von Döbeln fick kollegii förord, ehuru innehafvande 2:dra förslagsrummet till en nyligen tillsatt 1:ste bataljonsläkaretjenst vid skärgårdsartilleriet. Ja, kollegium har på t. f. medicinalrådet Liljevalchs föredragning åtskilliga gånger tillåtit sig så frittspelrum att det kastat sitt förord åt person som ej ens kunnat uppnå förslagsrum. Det bör ej här förtigas, hvad som för två te a ET OTO TA Ve ITIS RK YT TSSFETST hi ve FRITT IR KRISTET