En märklig litterär nyhet — bokmarknadens stora händelse under detta år — är att från hr 4L. J. Hiertas förlagsexpedition utkommit i öfversättning första häftet af Henry Thomas Buckles utomlands mycket namnkunniga arbete: Civilisationens historia i England. Th. H. Buckle var son af förmögna föräldrar och kunde således öfverlemna sig åt studier och författarskap utan att vara störd af ekonomiska omsorger. Få menniskor ha inhemtat på en gång så djupa och omfattande kunskaper som han. Vid ganska unga år satte han sig före, såsom sitt lifs och sin verksamhets mål, att skrifva en mensklighetens sanna, inre historia. Man vet icke genom hvilka lyckliga omständigheter hans förstånd råkade att frigöra sig från alla de vanligaste och starkaste fördomar i verlden ; tydligen voro orsakerna härtill dels att han icke studerade vid något universitet och dels att Manchesterskolans lifligaste verksamhet inföll under hans ungdom. Följden af hans andes fullkomliga frigörelse från alla traditionella antaganden, från all autoritetstro var, att hans blick blef mera oskymd än andras, så att han kunde öppna nya banor för bearbetandet af historiens filosofi. Han ville på sin nya väg skrifva den engelska civilisationens historia såsom ett profstycke af den europeiska civilisationens, men hans lif räckte ej till detta verks fullbordande. TInledningen var allt hvad han förmådde afsluta. Men i denna medhanns att bygga uppfattningen af vilkoren för mensklighetens framåtskridande uti ett nytt system, att kullstörta alla dessa ideala systemer som utkläckts i hundratals kammarfilosofers hjernor och att rycka undan stöden för allt slags vidskepelse och afguderi. Såsom öfversättaren (0. W. Ålund) säger i ett förord till den svenska upplagan: Förtattaren vill visa att orubblig ordning, metod och lagbundenhet råda ej mindre inom historien än i naturen, blott man förstår skilja det oväsentliga från det väsentliga och, liksom i naturvetenskapen, inordna fenomenen under deras lagar. Den grundtanke hvartill han härvid leder sig och hvartill han ständigt återkommer är, att det är det stigande vetandet, och detta allena, som fört menskligheten framåt. Det är för dess strålar som ej blott vidskepelsens nattdimmor småningom skingrats, utan äfven den religiösa förföljelsen och kriget, de två största plågoris, hvarmed menniskorna hemsökt hvarandra, efterhand måst rygga.) Buckles verk är derför också från början till slut ett enda häfdande af tankens frihet och individens rätt att utveckla sig, ohämmad af de hinder styrelsens och lagstittningens inblandning på områden, der de tydligen ej ha något att beställa, lagt sig i hans väg. Hvilka följder denna skyddsoch förmyndaranda utöfvat på Europas utveckling och i hvilken grad hon fördröjt vår verlds dels civilisation, uppvisar han särskilt i ett par kapitel af det mest begrundansvärda innehåll. Buckle, säger med rätta en tysk litteraturhistoriker, är en af de friaste män som någonsin lefvat i Eogland. Man andas i hans bok den fria forskningens friska bergsluft, och detär en manlig och ädel ande som talar från alla hennes sidor. En sådan bör enphvar tillegna sig, som älskar att icke förblifva i den officiella politiska och religiösa iddgångens dyiga träsk. ) Napoleon III:s återupplifvande af krigslägan var en af dessa tillfälliga rubbningar, som icke upphäfva giltigheten at en allmin lag. D. Ne BRETT PED INUTI TSEK TT TRADE LTTIT AAAD TA