Hvarj ehanda nyheter,
Vid suktlonen på den kejser-
liga familjens qvariåtenskap i
Tuilerierna den 25 oktober, skrifver en en-
gelsk korrespondent, hade flera engelska damer
infunnit sig som försäkrade att de skulle be-
tala huru mycket som helst, endast de kunde
få något, som kejsarinnan eller den lille prin-
sen hade burit. En herre med väldigt skägg
kämpade digt med. 3 landsmän och
en landsmaninna om egandet af 6 dussin ser-
veter, alla gamla och lappade och försedda
med kejsardömets heraldiska emblem, insydda
med ullgarn. De hade synbarligen kommit
från det kejserliga köket och aldrig varit an-
vända af någon medlem af den kejserliga fa-
miljen, men någon misstanke härom oroade
icke de ifriga köparne. Efter serveterna ut-
bjöds en del linne från Compitgne. Den för-
sta portionen, bestående af två borddukar och
fyra dussin serveter, köptes af en fransysk
dam för 55 frank. Detta måste ha skett ge-
nom någon krigslist, ty alla de följande num-
ren gingo upp till 500—1000 frank. Högst
betaltes det verkligen värdefulla duktyget,
borddukar och serveter af finaste stoff, kan-
tade med lagergrenar, karolingiska kronor,
örnar och N. samt öfversållade med gyllene
bio. En mindre del af detta duktyg köptes
af en dam för 7,000 frank. Hennes afsigt
var att skänka det åt exkejsarionan. Kejsa-
rinnans lakan voro superfina och, oaktadt 6
alnar breda, kunde de dragas genom en ser-
vetring. Kejsarens voro mycket gröfre. En
beundrare köpte et halft dusin för 200 frank.
Alla den kejserlige prinsens leksaker ha gått
under klubban. Det försäkras dock att Thiers
låtit urtaga en mängd dyrbara presenter till
prinsen och sändt dem till Chislehurst. En
elegant silfverbeslagen velociped, som hans
lekkamrat, Alfons, drottning Isabellas son,
hade gifvit honom, såldes till en rik köpman
från Philadelpha, som sade sig vilja uppställa
velocipeden under en glaskupa, för att på-
minna sina söner om, att rikdom och glans
icke ha någon varaktighet. Det intressanta-
ste i denna samling var en liten ångpress,
som prinsen lärt att begagna och hvari han
tryckte åtskilliga statsbandlingar af skämt-
samt inuehåll, hvilkå funnos till salu, förva-
rade i ett skåp. De kejserliga körssakerna
bildade en stor samling. Vinförrådet från
Tuileriernas källare var deremot temligen
knappt. Napoleons bästa flaskor voro redan
tömda af mobil- och nationalgardister, som,
för att använda Lulliers poetiska uttryck, fli-
tigt tömde segerns bägare, bräddad af tyran-
nens vin, Till slut såldes betjeningens
livråer, hvilkas praktfulla utstyrsel icke var
deras märkvärdigaste egenskap. Allesammans
saknade fickor. För att hindra hustjufnad
utfärdade palatsprefekten för fyra år tillbaka
ett förbud för betjeningen att begagna
kor, och en gång i veckan visiterades
rna at en skräddare för att efterse om
örbudet åtlyddes.