lade och beslöto aflåta till riksdagen en peti-
tion om statens skiljande från kyrkan, in-
förande af borgerligt äktenskap för alla
(hvilket icke utesluter vigsel för den som
sådan önskar) samt förbud mot sådana reli-
giösa sällskap som kunna vara för staten
farliga (jesuiter). Petitionen antogs enhälligt.
Pn m sslyckad hannlysning.
Kyrkoherden Bernard i Kieferfelden (Baiern)
har så öppet och bestämdt uttalat sig mot
den nya läran om påfvens ofelbarhet, att han
ådragit sig straffet af kyrkans stora ban,
Den 29 oktober på morgonen förkunnades
bannlysningen af erkebiskopen af Mitnchen i
egen hög person. Det skedde i Otto kapellet
nära Kufsteiv. Erkebiskopen höll ett tal till
den stora åhörarehop, som var samlad både
uti och utauför kapellet. Han uttalade sin
ledsnad öfver att nödgas resa ända till stiftets
yttersta. gräns för att jaga ut otron; härefter
uppläste han bannlysningen enligt handboken,
dervid den stackers kyrkoherden Bernard rik-
tigt slets söuder bit för bit; och slutligen för-
kunnade han att församlingen skulle få en ny
och mycket from herde. När erkebiskopen
slutat, märktes en stark trängsel utanför
kapellet. Åhörarnes uppmärksamhet vändes
utåt. I presterlig oroat stod kyrkoherden Bor-
nard på det galleri som löper rundtomkring
kyrkan, och från denna upphöjda predikstol
alade äfven han, med fast och ljudlig röst,
tili sin församlings medlemmar. Med allvar-
liga och högtidliga ord, med ord af manna-
kraft och mannamod sade han att det erke-
biskopliga tilltaget var en handling af godtycke.
Han åberopade församlingen till vittne på att
han städse predikat läran ren och oförfalskad;
han åberopade vidare erkebiskopens eget uppträ-
dande vid allmänna kyrkomötet i Rom såsom
bevis på den nya lärans ohållbarhet.
Så fort erkebiskopen förnam att kyrkoher-
den talade till folket, tridde han ut ur ka-
pellet och ropade till de närstående: Hören
honom icke; han eger ej att tala till eder!
Då höjde massan stormande, jublande lefve-
rop för kyrkoherden, trängde sig omkring ho-
nom under den hjertligaste hyllning och brydde
sig icke det ringasto om erkebiskopen. Af
gammal vana eller för att hjelpa sig ur för-
lägenheten, började denne dela ut välsignelsen
med fulla händer, men när det blef tydligt
att folket. satte lika ringa värde på hans väl-
signelser som con stund förub på hans förban-
nölser, afligsnade han sig, åtföljd af ett tjog
utaf dem, som der i orten kalla sig för de
4fosterländska. . Han måste gå till fots ett
långt stycke och fick derunder tillfille höra
kyrkoherden högtidligt lofva att icke lemna
ifrån sig själavården om sin hjord, utan fort-
farande inom församlingen utöfva sitt kall.
Härpå följde ånyo stormando bifallsyttringar.
Detta exempel lärer nog komma att tölj
andra ställen, om någon biskop dristär fi
tämja kyrkoherdar medelst bannlysning.
Stader Almeria 1 Spanion här
lidit äf et skyfall. De flesta bus i staden
blefvo öfversvämmade och många såväl
offentliga som enskilda byggnader förstörda
eller skadade. Första telegrafdopeschen om
olyckan innehöll att 87 lik hade blifvit
framdragna undan ruinerna