KEANE BENETTON SST
fullkomligt moraliskt samt de medel lofliga,
som föreningen använder för målets uppnå-
ende, såsom arbetsinställelser, arbetstidens
minskning, införandet af bestämmelser an-
gående qvinnors och barns arbete i fabri-
kerna, jemte bildande af tillverkningsför-
eningar, internationella kreditanstalter och
kassor som sätta arbetarne i stånd att hålla
ut med arbetsinställelser.
Å andrå sidan sade en ryktbar ledamot,
Rios Rosas, att om det än måste erkännas
att för individens frihet ej bör finnas annan
gräns än andras rättigheter, så är det dock
annorlunda med föreningar, och att en sådan
förening som den internationella, hvars syf-
ten hade medverkat till de parisiska oord-
ningarne, innebure en fara för staten och
ej finge tillåtas att verka derinom.
Den nuvarande franska styrelsen uppre-
par alla sina företrädares fel: att försöka
hälla sig uppe genom stränghet mot pressen.
Ännu befinner den sig dock i begynnelse-
stadiet af stränghet, ännu nöjer den sig
merändels med att hota. Så har inrikes-
ministern, i anledning deraf att tidningar
oriktigt refererat en punkt i ett hans ytt-
rande inför nationalförsamlingens ständiga
utskott, gifvit tillkänna, genom den officiella
tidningen, att han visserligen icke vill för
närvarande begagna den makt, lagen ger
honom, men att regeringen skall göra sin
pligt om det blir nödigt.
Den kommission som håller räfst med de
kommendanter, hvilka kapitulerat under kri-
get, har nu fält dom öfver kapten Leroy,
som var kommendant i den lilla fästningen
Marsal. Han hade 3—600 man och 60 ka-
noner. Mot fästningen anryckte en baiersk
division, hvars chef, general Bothmer, upp-
manade kapten Leroy att gifva sig. Han
nekade, hvarpå bairarne försökte taga utan-
verken. Det misslyckades. Artilleriet bör-
jade då bombardera staden. Efter en timma
sprang krutförrådet i luften. Tyskarne
anvancerade ånyo och togo några utanverk.
Då erbjöd sig kapten Leroy att uppgifva
fästningen, men emedan besättningen hade
vid första kringränningen skjutit på en par-
lamentär, vägrade general Bothmer att gå
in på annat än att besättningen gaf sig på
nåd och onåd, hvilket ock skedde. Kom-
missionens dom är att kapten Leroy för
fästningens uppgifvande skall tilldelas en
offentlig skrapa. Franska tidningar önska
att kommissionen, när den är så pass sträng
mot en kapten, icke skall lägga fingrarne
emellan, när det blir fråga om generaler.
Tre af de franska generalråden (lands-
tingen) ha redan fått fattade beslut af re-
geringen förklarade för ogiltiga derför att
de handlat om riksangeläg enheter. Det ena
hade. beslutat uttala den önskan att national-
församlingen måtte upplösas samt kyrkan
skiljas från staten; det andra fordrade också
församlingens upplösande, utfärdande af po-
litisk amnesti, förändring i vilkoren och sit-
tet för antagande af statens tjenstemän samt
reorganisation af beväringsväsendet ; dot
tredje hade begärt att staten ej vidare skulle
bidraga till presterskapets underhåll samt
att krigsdomstolarne måtte skyndsamt sluta
ransakningen med de parisiska fångarne. —
Allt detta är ämnen, dem landsting i Frank-
rike ej få knysta om. — Och i sådant af-
seende äro då vi svenskar lika lyckligt
lottade som våra franska bröder! Men det
är den skilnaden, att om vi icke få uttala