Från Utlandet. Franska republikens styrelse fortsätter sina försök att genom tvångsåtgärder skydda sig. I ministerrådet har: beslutats föreslå nationalförsamlingen en lag af innehåll, att ingen medlem af familjen Bonaparte skall få inkomma i Frankrike utan regeringens tillåtelse och ingen Bonaparte ega att i följd af val bekläda någon offentlig befattning utan att regeringen dertill lemnat sitt samtycke. — Inrikesministern har genom ett cirkulär ålagt landstingen att icke befatta sig med politiska frågor — alldeles Bom statsrådet Lagerstråle gjorde i Sverige för några år sedan, Den franske fullmäktigen Goulard har anländt till Frankfurt för att lägga hand vid de allrasista anordningarne med freden mellan Frankrike och Tyskland. Bland män från Kommunens dagar, som man trodde omkomna, men som räddat lifvet, är Jules Vallds. CRappel berättar, att han under fyra månader uppehöll sig okänd på ett hospital i Paris, der han sysselsattes som liksvepare, till dess han, klädd i en prestdrägt, som en vän skaffat honom, lyckades fly ur Frankrike. — Deremot har Kommunens sekreterare, Amouroux, som rymde ur fängelset, åter gripits och dömts till deportation för lifstiden å befästad plats. — En tredje kommunard, Elie Reclus, medarbetare i Revue des deux Mondes, ansedd naturhistoriker och högt aktad som enskild man, har regeringen beslutit frigifva. Han har sedan maj hållits häktad i Brest. Biskopen af Orlans, Dupanloup, har i ett bref till en tidning uttalat sig mot. att staten skulle antaga och tillämpa den grundsatsen, att alla barn skola ovilkorligen wunder viss tid besöka skolor och der njuta undervisning kostnadsfritt. Det är isynnerhet det sistnämnda han för närvarande sätter sig emot — ty om staten öppnar gratisskolor, så skulle de skolor som nu underhållas af andliga sällskap icke kunna uthärda täflan! Det är, som man häraf ser, det kyrkliga intresset som anses lida, om folket undervisas af verldsliga lärare. Jules Favres nyligen utkomna bok om Rom och den franska republiken bekräftar det förut gängse ryktet, att påfven vid tiden för de italienska trupperna inryckande i Rom begärde hos franska kabinettet att få öfverflytta till franskt område, hvilken begäran Favre förklarade sig vilja bifalla, ehuru han dock bad påfven uppskjuta med att härom fatta afgörande beslut. Boken innehåller äfven en depesch från grefve Harcourt af d. 26 april angående hans öfverlemnande af sitt kreditivbref till påfven. Denne yttrade sig mycziet moderat om Italiens regering. Han sade, att hans suveränitet icke var för det närvarande önskvärd, han visste det bättre än någon. Jag önskar blott en liten vrå af jordenX, sade påfven, der jag skulle vara herre. Om man erbjöd mig att till mig återlemna de påfliga staterna, så skulle jag tillbakavisa anbudet. Men så länge jag icke har denna vrå af jorden, skall jag icke kunna med presterlig fullkomlighet utöfva de presterliga funktionerna. Det senaste kriget har åstadkommit en högst märklig förändring i den engelska tidningspressens förhållanden. Så har Daily Telegraph en daglig upplaga af 170,000 exemplar, Standard af 140,000, Daily