RATTEG.och POLISNYHETER N HÖGSTA DOMSTOLEN. Nämndemannen och haren. Någr dagar för julon 1869 öfverenskom nämndemanne: Carl Erik Sandberg i Myskja med sin son Car Otte att till förestående helg förskaffa sig någon ting riktigt läckert. För detta ändamål begåfvc de sig ut på harjagt, men råkade härvid förirr: sig in på bruksegaren Michatölssons jagtmark, de: jösse blef ofter för jägarnes mordlusta. Men olyckan följde lyckan i spåren. WVårs jä gare instämdes afbemälda bruksegare till påföljand. ting med Närdinghundra hi , med yrkande orm ansvarsoch cersättningsskyldighet för sitt otillåtns jagtnöjo och dömdes att böta 10 rdr samt i ritte gångskostnad utgifva 20 rdr. Som jägarne emellertid ansägo häradsriätter hafva uppskattat haren till allUför högt pris, an förde de besvär hos Svea hoträtt, avilken de för bättre vara i stånd att bedöma en hare rde ; men hofriätten var af samma äsig! tton och ålade till och med klagan. tva M:s förklaringskostnad med 15 riksdaler. Trägen vinner, tänkte våra ja; tvänner, och an. sågo de sig alltså böra underställa saken k. m:ts pröfning. Så skodde också; men äfven der lå oturen i vägen, hofrättens utslag fastställdes, oc klagandenas omkostnader för sitt jagtnöje ökades med omkring 30 rdr. . Vi hafva gjort en beräkning öfver kostnaderna i och för denna process samt funnit haron kosta dess banemän, utom egna besvär och resor m. m., omkring 200 rdr, — visserligen hårdt, men rättvist. POLISEN. Tillvaratagen varsinnig, Enligt i går från Kalmar till härvarande poliskammare anliändt telegram har en vansinnig mansperson blifvit tillvaratagen i förstnämda stad. och hvilken person uppgifvit sig vara skorstensfejare från Stockholm och heta Holmgren. . Misstäntst mur, Då Mosebacko försåldes, inköptes den åt nedra delen af Lilla Glasbruksgatan vettande tomtdelen af en vaktmistare Kristian Johansson Denna tomtdel är åt Glasbruksgatan inhägnad med en hög mur, som i sin ordning är understödd af s. k. sträfvor. Med anledning af dessa sträfvors befarade ohållbarhet, hade öfvorstäthållarcembetet inkallat egaren till tomten, med förständigande för honom att skaffa vederbörandes intyg om sträfvornas hållbarhet, och detta vid 50 rirs vite. Som hr Johansson i lördags, till hvilken dag han var kallad. ej medbade något sådant bevis, dömdes han till 50 rdrs böter och förständigades vid 150 rdrs vite att annan dag infinna sig, medhafvande intyg öfver sträfvornas hållbarhet. RÅDHUSRÄTTEN. Vållande till annans död, Förro åkardrängen J. IH. Cato, hvilken för någon tid sedan tilldelat stonsprängaran Svensson en så väldsam spark, att denne tva dagar derefter allidit, dömdes igår af rådhusrättens 6:0 afdelning att härför hållas till straffarbete i 4 är. LANDSORTEN. ord och sjelfmord. Sedan ctt rykte blifvit utspridt att en boudeson Jonas Jonsson i Stenäsen, Loos socken, Ielsingland, efter att ha mördat bondesonen Erik Svensson i Djupsjöberg, Högdals sockon, afhändt sig lifvet, inställde sig kronolänsmannen L. Karlin med bi (e den 17 oktober i Stenåsen, för att om ållandet hålla undersökning, hvarvid upplystes att Jonas Jonsson den 11 oktober omkring kl. å aftonen, då han redan gått till hvila, uppstigit från sitt nattläger och under förevändning, att han ej kunde sofva, aflägsnat sig från sitt: hem, medtagande en bössa, on så kallad studsare, hvarefter han hemkommit samma afton kl. omkring 10 och då lagt sig, att bondesonen Er. Svensson i Djupsjöberg beläget omkring 1: mil från Skoenåsen samma afton omkring a. 9, då han i sällskap med en der boende arbetare gått öfver gården. trillats af en kula i ryggen, i följd hvaraf han aflidit kl. 11 päföljande dag. . s Af förskrä kelse öfver denna händelse hade ingen af de i gården vistande personer vågat genast på aftonen företaga äpanink efter våldsverkaren, uten dröjt dermed till påföljande dag, då arbetaren A. Olsson på morgonen begifvit sig till Sten. åson för att berätta hvad som händt och efterhöra om någon person, som kunde vara att misstänka, derstädes varit synlig. Vid Olssons ankomst till Stenåsen hade J. Jonsson ännu legat och, då han af sina föräldrars samtal förnummit att en person från Djupsjöberg nalkats, förbjudit dessa att släppa an honom. Denna önskan hade dock icke villfaits af hans föräldrar, hvadan Olsson insläppts och, utan att misstänka Jonsson för våldet, omta at hvad om aftonen förut tilldragit sig i Djupsjöberg, då Jonsson från väggen nedtagit en bössa, annolikt för att dermed, 1 händelse misstankar kulle falla på honom, afdagataga sig sjelf, hvilket dock förhindrats af hans fader, som fattat bösan för att förekomma dess begagnarnde. hvarefter onen genast fattat en annan å viggen hängande vössa, den han strax aflossat så, att skottet gatt in halsen oeb förorsakat hans ögonblickliga död. Såsom skäl för misstanken, att Jonsson varit ivenssons mördare, synes talande, dels att han vid len tid, som ofvan nimndt är, varit ute, dels att n propp till Jonssons kruthorn, som han enligt in faders och moders uppgift medhade, blifvit genfunnen ä det ställe, derifrån skottet mot Svenson aflossades, och dels att han vid ctt tillfälle för tt par är sedan, då han kommit i gräl med Svenson, hotat att på något sätt straffa honom, I öfigt lär Jonsson, som var född den 80 januari 17, hafva varit å förståndets vägnar särdeles inga begåfvad och undar de sista två åren svag helsan samt mycket sluten. (Helsingen.)