Högskoleföreningen underrättar att de me-
del, den förfogar öfver, i förening med tde-
cemberfondens belopp, utgöra mer än en fjer-
dedels million riksdaler. För att öka denna
fond vill föreningen anmoda både mer och
mindre bemedlade bland Stockholms invånare
att under loppet af en icke särdeles lång tid-
rymd årligen med 1 rår bidraga till ofvan-
nämnde fond. Om denna uppmaning allmän-
nare efterkommes, skulle det icke dröja syn-
nerligen länge förrän en högskola kunde
öppvas i bufvudstaden.
Man har hört frågas: behöfves. väl ännu
ett universitet iSverige? Har man icke tvärt-
om anledning befara att det nu böfintliga an-
talet studerande är för stort? Är icke den
högre undervisningen i landet redan alltför
mycket tillgosedd, på folkundervisningens
bekostnad? Dessa frågor kunnaickeheltsnöp-
ligt afvisas. Men vi svara på dem: det be-
höfves ett annat slag af universiteteri Sveri-
ge. Det behöfves ett som icke lyder. under
chefen för kyrkodepartementet. Det behöf-
ves ett som :arbetar fritt, efter sina
valda styresmäns åsigter och som icke stöper
sina alumner i samma form som de kungliga
universiteterra, der studieplanen är ordnad
mindre med afseende på att kunskaper
skola inbemtas, än derpå att staten skall få
embets- och tjenstemän med sådane åsigter,
som den rojalistiskt-kyrkliga traditionen kräf-
ver. Det behöfves ett universitet, förlagdti
hufvudstaden i midten af halftannat hundra-
tusental menniskor, bland hvilka den stude-
rande ungdomen ej, såsom i en småstad, kan
blifva förledd att anse sig såsom den herr-
skande klassen och der den, undor tätare
beröring med de i kommunen, i förvaltnin-
gen, vid riksdagarne och i näringarne ver-
kande männen, i god tid lär bättre än nu
känna, att det är en lång och ofta svår väg
från universitetets embetsexamen eller filoso-
fiska grad till den erfarenhet och skicklig-
het i speciella fack, Bom blir mer och mer
nödig för hvarje medborgare.
Det vore vidare nyttigt att få upprättadt
ännu ett universitet i landet för att på denna
omväg vinna hvad som eljest synes oupp-
hinneligt, nemligen en goromgripande förän-
dring i fordringarne för kompetens till sta-
tens tjenater och i pröfningen af densamma.
Dessa fordringar äro oftast för omfattande i
förhållande till tjenstegöromålen, under :det
att de deremot icke sällan lemna åtskilligt
att önska hvad de för tjensterna behöfliga
specialkunskaperna beträffa. Komnier ett uni-
versitet i hufvudstaden till stånd, skall det
icke länge lyckas för den guvernementala
konservatismen att från tillträde till statens
tjenster utestänga skickliga unga män eller
qvinnor, fastän de icke vid de kungliga hög-
skolorna inhemtat sitt mått af vetande. Den
fristående högskolans tillvaro skall tvinga
regeringen att förflytta ombetsexamina från
universiteterna till examenskommissioner för
hvarje grupp af embetsverk, eller till en ge-
mensam kommission för hvardera af de tren-
ns hufvudkategorierna: civila, ecklesiastika
och militära tjenster. i
Dessa skäl tala, enligt vår åsigt, för att
man beredvilligt bör efterkomma den upp-
maning som är att vänta från högskoleföre-
ningen, hvilken emellertid, utan att afvakta
resultatet af dess nya insamlingsåtgärd, borde
vidtaga mått och steg för att, ju förr desto
