Högskoleföreningen underrättar att de medel, den förfogar öfver, i förening med tdecemberfondens belopp, utgöra mer än en fjerdedels million riksdaler. För att öka denna fond vill föreningen anmoda både mer och mindre bemedlade bland Stockholms invånare att under loppet af en icke särdeles lång tidrymd årligen med 1 rår bidraga till ofvannämnde fond. Om denna uppmaning allmännare efterkommes, skulle det icke dröja synnerligen länge förrän en högskola kunde öppvas i bufvudstaden. Man har hört frågas: behöfves. väl ännu ett universitet iSverige? Har man icke tvärtom anledning befara att det nu böfintliga antalet studerande är för stort? Är icke den högre undervisningen i landet redan alltför mycket tillgosedd, på folkundervisningens bekostnad? Dessa frågor kunnaickeheltsnöpligt afvisas. Men vi svara på dem: det behöfves ett annat slag af universiteteri Sverige. Det behöfves ett som icke lyder. under chefen för kyrkodepartementet. Det behöfves ett som :arbetar fritt, efter sina valda styresmäns åsigter och som icke stöper sina alumner i samma form som de kungliga universiteterra, der studieplanen är ordnad mindre med afseende på att kunskaper skola inbemtas, än derpå att staten skall få embetsoch tjenstemän med sådane åsigter, som den rojalistiskt-kyrkliga traditionen kräfver. Det behöfves ett universitet, förlagdti hufvudstaden i midten af halftannat hundratusental menniskor, bland hvilka den studerande ungdomen ej, såsom i en småstad, kan blifva förledd att anse sig såsom den herrskande klassen och der den, undor tätare beröring med de i kommunen, i förvaltningen, vid riksdagarne och i näringarne verkande männen, i god tid lär bättre än nu känna, att det är en lång och ofta svår väg från universitetets embetsexamen eller filosofiska grad till den erfarenhet och skicklighet i speciella fack, Bom blir mer och mer nödig för hvarje medborgare. Det vore vidare nyttigt att få upprättadt ännu ett universitet i landet för att på denna omväg vinna hvad som eljest synes oupphinneligt, nemligen en goromgripande förändring i fordringarne för kompetens till statens tjenater och i pröfningen af densamma. Dessa fordringar äro oftast för omfattande i förhållande till tjenstegöromålen, under :det att de deremot icke sällan lemna åtskilligt att önska hvad de för tjensterna behöfliga specialkunskaperna beträffa. Komnier ett universitet i hufvudstaden till stånd, skall det icke länge lyckas för den guvernementala konservatismen att från tillträde till statens tjenster utestänga skickliga unga män eller qvinnor, fastän de icke vid de kungliga högskolorna inhemtat sitt mått af vetande. Den fristående högskolans tillvaro skall tvinga regeringen att förflytta ombetsexamina från universiteterna till examenskommissioner för hvarje grupp af embetsverk, eller till en gemensam kommission för hvardera af de trenns hufvudkategorierna: civila, ecklesiastika och militära tjenster. i Dessa skäl tala, enligt vår åsigt, för att man beredvilligt bör efterkomma den uppmaning som är att vänta från högskoleföreningen, hvilken emellertid, utan att afvakta resultatet af dess nya insamlingsåtgärd, borde vidtaga mått och steg för att, ju förr desto