En sekularfest,
På många ställen i den civiliserade verlde
hade litograferna beredt sig att såsom i gå
den 6 november, fira den dag, då stentrycker
konstens uppfiunare, Aloys Senefelder, fö
hundra år sedan såg ljuset,
Det har gått med hans uppfinning som me
boktryckerikonsten: ty likasom man är villi
att tillerkäpna Fust och Scheffer andel
sistnämndal stora uppfinning, men likväl låte
hufvuduppfinnaren Guttenberg vederfaras full
komlig rättvisa, så exkännes äfven Senefolde
såsom Ilitografiens cgentligo uppfinnare, krin,
hvilken de andra personer, som medverka
till dess utveckling, gruppera sig.
Aloys Senefelder var född i Prag den 6 no
vember 1771. Redan i sin första ungdom kon
han till Miänchen, der hans fader var i stort an
seende såsom skådespelare af mycken talang
Emot sin vilja skulle han studera lagfarenheten
men så snart fadern blef död, 1791, ingick ha
vid teatern. Men här träffades han af så mycker
nöd och bekymmer, att han cfter två år beslö
att lefva såsom författare. För ett litet skåde.
spel: die Midchen-kenner, nade han erhållit 5
gulden, men då vinsten för en ny teaterpjes
nteblef genom boktryckarens långsamhet, och
han saknade medel att sjelf inrätta ett cget tryc-
keri, gjorde han åtskilliga försök, om men icke
skulle kunna trycka på ett lätta ätt och för
billigare pris än hittills. Han försökte först att
göra ett slags stereotypplåtar af lack eller träd,
men som det fordrades för stort förlag, beslöt
han att på vanligt sätt etsa i koppar. Okunnig
om den fernissa gravörer begagna att täcka på
kopparplåten de fel eller missbruk, som ej sxola
täras af skedvattnet, kom han på den tanken
att dertill taga lika qvantum vax och tvål med
litet kimrök, hopblandadt med regnvatten; och
detta är första upphofvet till det kemiska tusch
eller bläck, som sedermera grundlade stentrsc-
keriets uppfinning. — Kopparplåtornes dyrhet
och arbetet vid deras polering gaf honom först.
anledning att försöka, om i deras ställe sten-
skifvor icke skulle kunna begagnas; till den än-
dan tog han ett slags sten, i Minchen allmänt
känd under namn af Solenhofer-sten och som
nyttjas till stengolf. Han första tanke var att
blott begagna den som kopparplåten; men ev
händelse föranledde. upptickten af det egentliga
stentryckeriet, sådant det nu är. Vi anföra för-
fattarens ord urhans egen berlittelse: Jag hade
nyligen tillagat en stenplåt, för att öfverdraga
densamma med etsvax och fortsiitta mitt vanliga
arbete att derpå skrifva hoksiäfver baklänges,
då min mor kom in och bad mig skrifva en upp-
sats på linne som skulle lemnas i tvätten, tvit-
terskan väntade med otålighet derpå, medan vi
fåfängt letade efter en bit papper. FIindelsevis
var mitt pappersförråd alldeles slut genom mina
aftryck och mitt vanliga blick var
torkadt. Jag skref derföre up n på min
sten med det ämne jag hade beredt af vax, tvål,
kimrök och regnvatten, i tanke att afskrifva den,
så snart jag finge papper och bläck. — När jag
sedan skulle torka bort skriften på stenen, föll
det mig på en gång in hvad det skulle blifva
af bokstätverna som jag skrifvit med vaxet, om
jag slog skedvatten derpå, och att försöka om
jag icke kunde svärta dem på samma sätt som
boktryckeristilenselter trädsnitt, och sedan taga
aftryck deraf. Jag blandade en del skedvatten
med tio delar vatten och lät det stå två tum
högt i fem minuter på stenen, såg på skodvatt-
nets verkan och fann att boks ä
en upphöjning af en fjerdedels linie eller så högt
som. tjockleken af ett kort Jag sysselsatte mig
sedan att svärta skriften med en puns och van-
lig (men något hård) böktryckaresvirta, hvilken
af skriften antopbs ganska hit, man Hvaraf mellans
rummen eHer- botten på stenenväfren sviärtades
på de flesta stillen. Jag tvättade då stenen n:ed
tvålvatten, spände lidret hårdare på punsen, tog
mindre färg derpå, och fann att svärtan eller
Bmutsfläckarne på mellanrummen försvanno. Mer
och mindre lyckliga försök att kunna få tryck-
svärtan jemnt och nätt på skriftens hvartill jag
slutligen betjenade mig af ettasklodk som öfycr-
drogs med fint kläde, lenimade mig ihgenting met
öfrigt att önska.4 För att praktiskt tillämpa sin
uppfinning saknade han.emeilsttid medel, hvar
före han förenade sig med sina bröder Theobald
och Georg samt hofmusikus Gleistner,. Men sa-
ken hade ringa framgång, och 1799 sålde han
Bit uppfinning till den rike musiktörliggaren
Andrt 1 Offenbach, bosatte sig här och åtog sig
ledningen af den af Andr6 etnblterade litogrifi-
ska anstalten. ...De blefvo emellertid start oense,
och Senefelder begaf sig nu till Wien, hvarest
hän: hufvudsakligen sysselsatte sig med nottryck-
ning. Då inkomsterra icke betiäckte ntgifterna
blef den otålige uppfinnaren kattuntryckare och
förenade Big med bröderna Faber i St Pölten
Emellertid hade hans bröder begifvit sig till
Miinchen, dit äfven Aloys reste år 1806, och här
uppriittade de i förening ett kemiskt stentryc-
keri, som bade stor framgång. Tre är derefter
rönte uppfinnaren offentligt erkiinnande, i det
han utnämdes till inspektör vid det k. stentryc-
keriet, som förnimligast sysselsatte tig med att
rycka kartor. 1826 uppfann han det s. k. mo-
saiktrycket (litografier med färger) och sju år
derefter hede han utvecklat konsten så, att han
kunde trycka dylika färgade litografier på lärft.
Den 26 februari 1834 afled han i Mirchen, Han
var sjelf omständligt beskrifvit fin uppfinning
och dess användande i en Lehrbuch der Litho-
srafie, utgifven i Miineben 1819.
Äfven i Stockholm hade litografiens idkare
och vänner — till ett antal af omkring 130:—
tamlatad . Kimnrgaraligare Jalal. för åttio hna