En sekularfest, På många ställen i den civiliserade verlde hade litograferna beredt sig att såsom i gå den 6 november, fira den dag, då stentrycker konstens uppfiunare, Aloys Senefelder, fö hundra år sedan såg ljuset, Det har gått med hans uppfinning som me boktryckerikonsten: ty likasom man är villi att tillerkäpna Fust och Scheffer andel sistnämndal stora uppfinning, men likväl låte hufvuduppfinnaren Guttenberg vederfaras full komlig rättvisa, så exkännes äfven Senefolde såsom Ilitografiens cgentligo uppfinnare, krin, hvilken de andra personer, som medverka till dess utveckling, gruppera sig. Aloys Senefelder var född i Prag den 6 no vember 1771. Redan i sin första ungdom kon han till Miänchen, der hans fader var i stort an seende såsom skådespelare af mycken talang Emot sin vilja skulle han studera lagfarenheten men så snart fadern blef död, 1791, ingick ha vid teatern. Men här träffades han af så mycker nöd och bekymmer, att han cfter två år beslö att lefva såsom författare. För ett litet skåde. spel: die Midchen-kenner, nade han erhållit 5 gulden, men då vinsten för en ny teaterpjes nteblef genom boktryckarens långsamhet, och han saknade medel att sjelf inrätta ett cget tryckeri, gjorde han åtskilliga försök, om men icke skulle kunna trycka på ett lätta ätt och för billigare pris än hittills. Han försökte först att göra ett slags stereotypplåtar af lack eller träd, men som det fordrades för stort förlag, beslöt han att på vanligt sätt etsa i koppar. Okunnig om den fernissa gravörer begagna att täcka på kopparplåten de fel eller missbruk, som ej sxola täras af skedvattnet, kom han på den tanken att dertill taga lika qvantum vax och tvål med litet kimrök, hopblandadt med regnvatten; och detta är första upphofvet till det kemiska tusch eller bläck, som sedermera grundlade stentrsckeriets uppfinning. — Kopparplåtornes dyrhet och arbetet vid deras polering gaf honom först. anledning att försöka, om i deras ställe stenskifvor icke skulle kunna begagnas; till den ändan tog han ett slags sten, i Minchen allmänt känd under namn af Solenhofer-sten och som nyttjas till stengolf. Han första tanke var att blott begagna den som kopparplåten; men ev händelse föranledde. upptickten af det egentliga stentryckeriet, sådant det nu är. Vi anföra författarens ord urhans egen berlittelse: Jag hade nyligen tillagat en stenplåt, för att öfverdraga densamma med etsvax och fortsiitta mitt vanliga arbete att derpå skrifva hoksiäfver baklänges, då min mor kom in och bad mig skrifva en uppsats på linne som skulle lemnas i tvätten, tvitterskan väntade med otålighet derpå, medan vi fåfängt letade efter en bit papper. FIindelsevis var mitt pappersförråd alldeles slut genom mina aftryck och mitt vanliga blick var torkadt. Jag skref derföre up n på min sten med det ämne jag hade beredt af vax, tvål, kimrök och regnvatten, i tanke att afskrifva den, så snart jag finge papper och bläck. — När jag sedan skulle torka bort skriften på stenen, föll det mig på en gång in hvad det skulle blifva af bokstätverna som jag skrifvit med vaxet, om jag slog skedvatten derpå, och att försöka om jag icke kunde svärta dem på samma sätt som boktryckeristilenselter trädsnitt, och sedan taga aftryck deraf. Jag blandade en del skedvatten med tio delar vatten och lät det stå två tum högt i fem minuter på stenen, såg på skodvattnets verkan och fann att boks ä en upphöjning af en fjerdedels linie eller så högt som. tjockleken af ett kort Jag sysselsatte mig sedan att svärta skriften med en puns och vanlig (men något hård) böktryckaresvirta, hvilken af skriften antopbs ganska hit, man Hvaraf mellans rummen eHerbotten på stenenväfren sviärtades på de flesta stillen. Jag tvättade då stenen n:ed tvålvatten, spände lidret hårdare på punsen, tog mindre färg derpå, och fann att svärtan eller Bmutsfläckarne på mellanrummen försvanno. Mer och mindre lyckliga försök att kunna få trycksvärtan jemnt och nätt på skriftens hvartill jag slutligen betjenade mig af ettasklodk som öfycrdrogs med fint kläde, lenimade mig ihgenting met öfrigt att önska.4 För att praktiskt tillämpa sin uppfinning saknade han.emeilsttid medel, hvar före han förenade sig med sina bröder Theobald och Georg samt hofmusikus Gleistner,. Men saken hade ringa framgång, och 1799 sålde han Bit uppfinning till den rike musiktörliggaren Andrt 1 Offenbach, bosatte sig här och åtog sig ledningen af den af Andr6 etnblterade litogrifiska anstalten. ...De blefvo emellertid start oense, och Senefelder begaf sig nu till Wien, hvarest hän: hufvudsakligen sysselsatte sig med nottryckning. Då inkomsterra icke betiäckte ntgifterna blef den otålige uppfinnaren kattuntryckare och förenade Big med bröderna Faber i St Pölten Emellertid hade hans bröder begifvit sig till Miinchen, dit äfven Aloys reste år 1806, och här uppriittade de i förening ett kemiskt stentryckeri, som bade stor framgång. Tre är derefter rönte uppfinnaren offentligt erkiinnande, i det han utnämdes till inspektör vid det k. stentryckeriet, som förnimligast sysselsatte tig med att rycka kartor. 1826 uppfann han det s. k. mosaiktrycket (litografier med färger) och sju år derefter hede han utvecklat konsten så, att han kunde trycka dylika färgade litografier på lärft. Den 26 februari 1834 afled han i Mirchen, Han var sjelf omständligt beskrifvit fin uppfinning och dess användande i en Lehrbuch der Lithosrafie, utgifven i Miineben 1819. Äfven i Stockholm hade litografiens idkare och vänner — till ett antal af omkring 130:— tamlatad . Kimnrgaraligare Jalal. för åttio hna