— DA —
mellertid stanna utanför Magdeburg. Hon
var säker på honom, och hon hade ingenting
emot att en medbrottsling, hvilkens hat var
lika starkt och brinnande som hennes eget,
höll vakt omkring den stad, dit de båda kusi-
nerna olyckligtvis tagit sin tillflykt.
För att genomföra sina planer, ansåg sig fru
Igomer behöfva ett allsmäktigt stöd. Derför
uppsökte hon redan nu detta palats, dit hon
hoppats komma efter vunnen seger. Hennes
sträfvanden afsågo tvenne hufvudsakliga mål:
för det första ville hon störta sin rival i
olycka, och för det andra var det hennes me-
ning att genom glansen af den makt, hon
hoppades tillvinna sig i Prag, visa Renaud,
hvem och hurudan hon i sjelfva verket var,
samt hvad hon för honom skulle velat upp-
offra.
— Då skall han lära känna mig, tänkte
hon, och då skall han kanske ångra sig; jag
vet icke, om jag kommer att bli lycklig häri-
genom, men åtminstone skall han icke bli
lyckligare än jag.
Under vägen beredde hon sig på att inför
Wallenstein spela rolen af ett beklagansvärdt
offer.
Den man som kejsar Ferdinand utnämnt till
hertig af Friedland såsom belöning för de
tjenster, han gjort Habsburgska huset, lefde
vid denna tid i Prag på mycket stor fot; han
utvecklade en lyx, som kejsaren, hans herre,
knappast förmådde efterlikna. Med ett fältherre-: