Professor Holmgren utbringade en skål för
Svedelius, Denne tackade med att höja sitt
glas för fosterlandet, och erinrade om att ett
land endast derigenom kan bestå, att man
lyder doss lag och författning. Vi lefva i en
demokratisk tid, yttrade professorn och lade
i ett senare tal studentkårens skarpskyttar på
hjertat, att de skulle förena sig med stadens,
hvarigenom han var öfvertygad att båda kå-
rerna skulle vinna ej så obetydligt.
Ett tal af så dråpeligt värde kunde na-
turligtvis ej mottagas med annat än bifall på
en medborgerlighetens fest. Och så skyndade
en student att försäkra, att studenterna ej ön-
skade något högre och skulle finna den största
tra i en sammanslutning med stadens borgare.
et var något riktigt glädjande att höra.
En student stod bredvid mig, leende och
rödkindad och betraktade allt med en själa-
glad blick. Jag vände mig till honom.
— Om den sistnämde talaren tolkade kå-
rens känslor, frågade jag, huru kommer det
sig då, att ej flera studenter äro här närva-
rande?
— Tvärtom, min herre! — svarade han.
Här äro rätt många. Deras antal öfverstiger
tjugo. Förra året voro här blott fyra studen-
ter. Det är ju ett godt tecken att se denna
stora tillväxt. Öfver sexhundra procent, min
herre,
Festen fortsattes med att man höll tal. Det
var ett förskräckligt pratande. Orden trillade
som ärter, och man fick derföre ej tillfälle att
höra den vackra musiken och den väl inöfvade
sångkören så mycket som önskligt varit. Sång-
kören var sammansatt af borgare och studenter.
Det var riktigt medborgerligt.
Talen rörde sig kring de mest olika ämnen
och voro kanske ej alltid så väl öfvertänkta.
Så fick man, bland annat, af en talare höra
den djerfva tanken, att en ministerkris och ett
lands undergång voro två liktydiga saker, något
som väckte mycken munterhet.
Punschen tog slut tvenne gånger, men man
repade till mera. Muntert glam rådde till
sent på natten, här och hvar såg man hiertliga
omfamningar och personer, som skakade nya
bröders händer. Det var fröjd i bjertan och
pokaler.
Och så tillgick det vid en medborgerlighe-
tens fest i Upsala anno 1871 —d.