så väl kände hans smak, och så har jag aflockat honom ett och annat, när vi talat om vår nya våning, så jag hoppas ait min man inte får mycket att ändra. Jag stannade och hjelpte henne med ett och annat, och det var ett verkligt nöje att se och böra huru hon med ein glädje och vänlighet uppmuntrade alla som biträdde henne till ökad arbetsifver för att kunna få så mycket som möjligt i ordning till mannens hemkomst. Man säg tydligt att Kennes tjenare icke voro sådana liflösa automater som sättas i rörelse af tvång eller afscende på ekonomiska fördelar, utan de voro varelser som med lefvande intresse sökte uppfylla sin älskvärda matmors önskningar, väl vetande att hon å sin sida så mycket som möjligt uppfyl ler deras. Emot middagen syvts s frun flera gånger oroligt titta ut gerom stret mellan de et hon dukade ett litet pry middagsbord en sista granskande n frun skyndar till salen att mottaga den fremmande, Hvad jag är glad och tacksam att ni kom, såsom jag bad! När min man uu kommer hem och finner sin bästa vän, skall han finna hemmet angenämt oaktadt dess otreflighet. Jag litar också på er vältali ingsla min man i hans skrifrum, hvilket är det enda som är fullt i ordning tills skymniogen, då jag hoppas att de andra rummen skola erbjuda en behagligare anblick än nu. Jag tror att ni förlåter min egoism att begagna er till ett verktyg i mina händer, då det gäller er väns trefoad. Och i det vännen förklarar att han vill göra sitt bästa, för frun honom med ett belåtet leende in i sin mans rum, Knappt är detta. gjordt förrän mannen sjelf räder i salen, der han af hustru ach barn välkomnas i det nya hemmet. Då detta är gjordt, bereder han sig just att taga det i närmare skärskådande, men lilla frun förekommer honom i det hon med en skälmaktig min underrättar honom att en person väntar i skrifrummet. Inkommen dit öfverraskas han lika mycket af rummets utseende som af sin väns närvaro. Med en liten ursäkt för att man inkräktat herrns områdo, inbjuder frun oss till bords, der herrus favoriträtter dofta så lockande. Då man ser den älskärda, lifliga värdinnan, förstår man att hon på allt sätt söker dölja för sin man den trötthet hon verkligen känner efter förmiddagens bestyr. Sedan middagen är förs hon sig ned hos h gladt samspråk och låter visst icke mirka någon brådska, men vär kaffet är drucket förklarar hon att herrarne få roa sig med att ordna biblioteket medan hon aflägsnar sig för några små bestyr. Och så arbetar hon åter lika rastlöst till skymningen, då allt är i ganska presentabelt skick. Sedan hon låtit tända en liten brasa i salen och en dito i sängkammaren, ber hon mig slå upp pisnot och spela en polska, hvarpå hon och barnen svänga muntert om vid brasans sken; deras glada skratt lockar herrarne ut till den väntande punschen och då drickes under allmän glädje det nya hemmets skål. Dercfter vandra vi från det ena rummet till det andra under det herrn till sin förvåning finner att allv är ordnadt efter hans smak; men han utbrister icke i något flödande beröm, han endast ser på sin bustru med en solvarm blick, och på den lycka som afspeglar sig i hennes anlete kan man se att hon är nöjd med denna belöning. Ser ni, så förstår den älskande qvinnan alt sprida ett skimmer af poesi öfver hemmets prosaiska tilldragelser.