så väl kände hans smak, och så har jag af-
lockat honom ett och annat, när vi talat om
vår nya våning, så jag hoppas ait min man
inte får mycket att ändra. Jag stannade och
hjelpte henne med ett och annat, och det var
ett verkligt nöje att se och böra huru hon med
ein glädje och vänlighet uppmuntrade alla som
biträdde henne till ökad arbetsifver för att
kunna få så mycket som möjligt i ordning till
mannens hemkomst. Man säg tydligt att Ken-
nes tjenare icke voro sådana liflösa automater
som sättas i rörelse af tvång eller afscende på
ekonomiska fördelar, utan de voro varelser
som med lefvande intresse sökte uppfylla sin
älskvärda matmors önskningar, väl vetande att
hon å sin sida så mycket som möjligt uppfyl
ler deras. Emot middagen syvts s frun flera
gånger oroligt titta ut gerom stret mellan
de et hon dukade ett litet pry middagsbord
en sista granskande
n frun skyndar till sa-
len att mottaga den fremmande, Hvad jag
är glad och tacksam att ni kom, såsom jag
bad! När min man uu kommer hem och fin-
ner sin bästa vän, skall han finna hemmet
angenämt oaktadt dess otreflighet. Jag litar
också på er vältali ingsla min man
i hans skrifrum, hvilket är det enda som är
fullt i ordning tills skymniogen, då jag hoppas
att de andra rummen skola erbjuda en behag-
ligare anblick än nu. Jag tror att ni förlåter
min egoism att begagna er till ett verktyg i
mina händer, då det gäller er väns trefoad.
Och i det vännen förklarar att han vill göra
sitt bästa, för frun honom med ett belåtet
leende in i sin mans rum,
Knappt är detta. gjordt förrän mannen sjelf
räder i salen, der han af hustru ach barn
välkomnas i det nya hemmet. Då detta är
gjordt, bereder han sig just att taga det i
närmare skärskådande, men lilla frun före-
kommer honom i det hon med en skälmaktig
min underrättar honom att en person väntar
i skrifrummet. Inkommen dit öfverraskas
han lika mycket af rummets utseende som af
sin väns närvaro. Med en liten ursäkt för
att man inkräktat herrns områdo, inbjuder
frun oss till bords, der herrus favoriträtter
dofta så lockande. Då man ser den älsk-
ärda, lifliga värdinnan, förstår man att hon
på allt sätt söker dölja för sin man den trött-
het hon verkligen känner efter förmiddagens
bestyr. Sedan middagen är förs
hon sig ned hos h gladt sam-
språk och låter visst icke mirka någon bråd-
ska, men vär kaffet är drucket förklarar hon
att herrarne få roa sig med att ordna bibli-
oteket medan hon aflägsnar sig för några
små bestyr.
Och så arbetar hon åter lika rastlöst till
skymningen, då allt är i ganska presentabelt
skick. Sedan hon låtit tända en liten brasa
i salen och en dito i sängkammaren, ber hon
mig slå upp pisnot och spela en polska,
hvarpå hon och barnen svänga muntert om
vid brasans sken; deras glada skratt lockar
herrarne ut till den väntande punschen och
då drickes under allmän glädje det nya hem-
mets skål. Dercfter vandra vi från det ena
rummet till det andra under det herrn till sin
förvåning finner att allv är ordnadt efter hans
smak; men han utbrister icke i något flödande
beröm, han endast ser på sin bustru med en
solvarm blick, och på den lycka som afspeglar
sig i hennes anlete kan man se att hon är
nöjd med denna belöning.
Ser ni, så förstår den älskande qvinnan
alt sprida ett skimmer af poesi öfver hemmets
prosaiska tilldragelser.