2
Ne
Ministerkrisens slut.
Posttidningen innehöll i går afton föl-
jande tillkännagifvande, icke under rubri-
ken Officielt4, utan under den af SMed-
deladt4, men man känner att innebållet
det oaktadt är lika faktiskt:
Sedan det visat sig, att de allvarliga be-
mödanden, hvilka, med anledning af samt-
liga statsrådsledamöternas begäran om af-
sked, blifvit gjorda för bildande af en ny
konselj, icke ledt till det åsyftade målet,
hafva nuvarande medlemmarne af statsrådet,
på uppmaning af h. m:t konungen, åtanit
sig att vid sina hittills innehafda befattnin-
gar qvarstå, statsrådet Abelin dock, i anse-
ende till försvagad helsa, endast för någon
kortare tid.
Ministerkrisen är således slut. Krigs-
makten till lands och vatten samt alla
trogna embetsmän hafva betraktat den
med förfäran, men riköts öfriga innebyg-
gare hafva varit ganska lugna. Om me-
ningen varit att visa huru det kommer ett
gå när representationen är alltför gen-
störtig, att riktigt sätta den på det hala
och att ådagalägga huru svårt det är att
erhålla andra, nog storsinta att öfvertaga
det svåra värfvet attregera ett otacksamt
folk, med ett ord skrämma representatio-
nen från att göra om samma experiment
som nyss, så tro vi att ändamålet för-
felats denna gång, liksom 1868, då fyra
af hrr statsråder också ingåfvo sin af-
skedsansökan, men gunstbenäget återtogo
den. Vi ha icke kuvnat upptäcka att
Sveriges obligationer fallit i utlandet, att
obligationsköpen i allmänna inrättningar
afstannat, att företagsamheten i landet
blifvit slagen med förlamning, — vi hafva
icke funnit något enda af de tecken som
i andra länder bebåda att den politiska
ställniegen anses svigtande och osäker.
Måhända har den stora trankiliteten i nå-
gon mån haft sin orsak deri, att många
delat gen öfvertygelse, vi från första stun-
den uttalat, och blott ett ögonblick trott
oss ha någon anledning att frångå, nem-
ligen att derna ministerkris skulle sluta
precis så som nu inträffat.
Menu om således afskedsansökningen en
bloc icke verkat skrämmande på riksdagen
eller folket — i fall för öfrigt sådant va-
rit afsedt — så föreställa vi oss alt den
deremot haft en annan och bättre verkan,
nereligen att bereda denna och kommande
konseljer en vida större säkerhet gentemot
konungamakten, än föregående kabinetter
egt. Det skall hädanefter icke gå an att,
annat än i följd af en riksdagsmajoritets
beslut, afskeda statsråder efter behag, så-
som skett både under konung Oscars re-
gering och i en oss mycket närmare lig-
gande tid.
Det förljudes att ministrarnes återin-
trädarde icke skett utan förbehåll, om
hvilkas beskaffenhet vi ännu erhållit alltför
ovissa uppgifter för att vilja återgifva dem.
Hrr statsråder ha emellertid af sin strike
skördat den angenäma vinsten, att på sin
skendöda mull få höra de mest smick-
rande griftetal, hvilka det är att hoppas
vtt de hädanefter skola gifva verklig grund
för genom kraftig befordran af de många
nödiga reformerna i beskattningsväsendet,
örvaltningen och lagskipningen.