Åtalet mot Sundsvalls magistrat, angående fel vid förrättande af riksdagsmannaval. Advokatfiskalen i Svea hofrätt Th. A. Billbergh hade, å tjenstens vägnar, efter förordnande af riksdagens justitieombudsman, anställt åtal emot t. f. borgmästaren v. häradshöfdingen 8. C. O. D. af Sandeberg, rådmännen v. häradshöfdingen T, Tengvall och P. G. Söderqvist samt extra rådmannen, f. d. landssekreteraren och riddaren A. J. Thome, den förstnämnde såsom ordförande och de öfrige såsom ledamöter i magistraten i Sundsvall för det att, sedan riksdagsmannen för den valkrets, som omfattar städerna Sundsvall och stersund, aflidit och underrättelse ankommit det nytt riksdagsmannaval skulle ega rum, magistraten låtit kungöra, attsådant val skulle företagas den 15 februari detta år, utan att i kungörelsen bestämma dag för valets afslutande, samt sedan vallängden från Östersund den 18i samma måvad kommit magistraten tillhanda, icke genast företagit rösternas hopräknande och fullmakts utfärdande för den valde riksdagsmannen, utan först vid detta tillfälle uttärdat kuvgörelse, att valet komme att afslutas den 3 påföljande mars; i anscende hvartill och då magistraten genom sitt omförmälda förtarande vållat onödigt uppehåll i fortgången af valförrättningen, deruti att valets afslutande blifvit fördröjdt från den 18 februari tillden 3 mars, samt magistraten således icke iakttagit föreskriften i 15 4 2 mom. riksdagsordningen om dylika vals skyndsamma behandling,s och denna försummelse, enligt hvad justitieombudsmannen ansett, tillika egt rum under försvårande omständigheter i så måtto, att riksdag pågått, der alltså den npyvalde riksdagsmannen ju förr desto hellre bort sig inställa, advokatfiskalen yrkat att magistratens ordförandeoch ledamöter måtte varda ådömdt det ansvar at böter som kunde vara förenligt med bestämmelserna i 25 kap. 17, 21 och 22 22 strafflagen. I denna såk har hofrätten under den 12 i denna månad meddelat utslag samt funnit, vid jemförelse af riksdagsordningens föreskrifter rörande riksdagsmannaval, det magistraten i målet till last lagda förfarande icke vara af beskaffenhet att böra till ansvar för magistratens ledamöter föranleda. Häraf ser man ånyo att en offentlig myndighet kan begå något som inför de fleste — och möjligen inför Svea hofrätts egna ledamöter — är en stor försumlighet, utan att lagen ändock anses gifva anledning att ådöma ansvar. Förmodligen kommer målet att af åklagaren fullföljas till högsta domstolen.