Härpå genmälde vittnet (garfrerifabrikören Andersson), att det endast anmärkt några felaktig. heter i svarandens anförande, och att detta ej kunde räknas som ovänskap, hvilken åsigt ocks delades af rätten, som lemnade jäfspåståendet utan afseende. Vittnena, fyra allmänt aktade män, nemligen kyrkoherden Johansson från Enslöf, possessionaten C. Hammar, stadsläkaren P. M. O. Tenggren samt garfverifabrikören L. P. Andersson, berättade samstämmigt, att vid ett sammanträde, com direktionen för södra Hallands lasarett och kurhus höll under november månad förlidet år, fråga förekommit om besättande af dä ledigvarande sysslomannabefattningen vid sagda lasarett. På ordförandens, dandshöfding Leijonackers fråga, om nåon af de närvarande ville föreslå någon till befattningen lämplg person, hade kyrkoherden JoHansson yttrat: Jag känner en ung, aktningsvärd man, hr Tydell. hos häradsskrifvaren Rosengren, hvarpå svaranden afbrutit honom med orden: Den — han stal från mig, då han var på landskontoret.Vid detta yttrande hade ledamöterna blifvit så törbluffade, att någon vidare fråga om sysslomannabefattningens tillsättande ej vid detta sammanträde förekom. Efter det vittnesberättelserna blifvit afgifna och sedans rättens ordförande tillsport käranden, om han hade något vidare att andraga, eller om han öfverlemnade målet till pröfning, anhöll denne om uppskof, för att genom flera vittnen få ytterligare styrkt, att svaranden, ännu efter att ha blifvit delgifven stämningen, gjort sig skyldig till fö; klenliga yttra7den om käranden. Mälet uppsköts till första måndagen i nästa februari månad, då parterna skulla förebringa den bevisning, de önskade, och målet företagas till slutligt afgörande