Härpå genmälde vittnet (garfrerifabrikören An-
dersson), att det endast anmärkt några felaktig.
heter i svarandens anförande, och att detta ej
kunde räknas som ovänskap, hvilken åsigt ocks
delades af rätten, som lemnade jäfspåståendet utan
afseende.
Vittnena, fyra allmänt aktade män, nemligen
kyrkoherden Johansson från Enslöf, possessionaten
C. Hammar, stadsläkaren P. M. O. Tenggren samt
garfverifabrikören L. P. Andersson, berättade sam-
stämmigt, att vid ett sammanträde, com direktio-
nen för södra Hallands lasarett och kurhus höll
under november månad förlidet år, fråga före-
kommit om besättande af dä ledigvarande sysslo-
mannabefattningen vid sagda lasarett. På ordfö-
randens, dandshöfding Leijonackers fråga, om nå-
on af de närvarande ville föreslå någon till be-
fattningen lämplg person, hade kyrkoherden Jo-
Hansson yttrat: Jag känner en ung, aktningsvärd
man, hr Tydell. hos häradsskrifvaren Rosengren,
hvarpå svaranden afbrutit honom med orden:
Den — han stal från mig, då han var på lands-
kontoret.- Vid detta yttrande hade ledamöterna
blifvit så törbluffade, att någon vidare fråga om
sysslomannabefattningens tillsättande ej vid detta
sammanträde förekom.
Efter det vittnesberättelserna blifvit afgifna och
sedans rättens ordförande tillsport käranden, om
han hade något vidare att andraga, eller om han
öfverlemnade målet till pröfning, anhöll denne
om uppskof, för att genom flera vittnen få ytter-
ligare styrkt, att svaranden, ännu efter att ha blif-
vit delgifven stämningen, gjort sig skyldig till fö;
klenliga yttra7den om käranden. Mälet uppsköts
till första måndagen i nästa februari månad, då
parterna skulla förebringa den bevisning, de ön-
skade, och målet företagas till slutligt afgörande