Ingen svensk tidning har under det sed-
naste stora kriget med mera häftighet och
ihärdighet än Dagligt Allehanda påstått att
Preussen, fastän det icke förklarade kriget,
likväl framkallade det, i följd hvaraf alla de
förbannelser ett orättmätigt krig med rätta
drager öfver dess upphofsman härvidlag
borde drabba Preussen.
Under kriget och efter dess slut ha så
många upplysningar kommit i dagen angå-
ende dess anledningar, att den som varit i
tillfälle genom den utländska pressen få del
af dessa upplysningar icke kan utan den
ytterligaste grad af förblindelse längre fort-
fara i påståendet att Preussen varit vål-
lande till det af Frankrike öppnade kriget;
och vi hafva fördenskull uppmanat Dagligt
Allehanda att nu beriktiga sina förra vilse-
ledande framställningar, hvilka bidragit att
ytterligt uppreta allmänna meningen met ett
grannrike, hvilket det åtminstone icke kan
vara nyttigt för oss att hafva till ovän,
men hvars befolkning många svenska tid-
ningar synas ha satt sig i sinnet, såsom en
hufvuduppgift för deras verksamhet, att egga
till fiendskap mot Sverige.
I stället för att ärligt bekänna att det af
okunnighet eller hat felat, har Dagligt Alle-
handa panna att på en omväg söka ännu
bevisa att det haft rätt. Det anför nem-
ligen ur en depesch från dåvarande franska
sändebudet i Berlin yttranden af hr Bis-
marck sjelf om att Han så ärifvit det spelet,
att det skulle . få utseende af att Preussen
endast till sjelfförsvar rustade sig, när det
i sjelfva verket ämnade ånfallä: — Öster-
rike:
Denna argumentation påminner om huru-
ledes, när en man mötte en annan på vä-
gen och helsade Guds fred!4 han fick till
svar: : CYxskaftt,
Det har väl aldrig af någon — icke ens
en tysk — varit på allvar draget i tvifvel
att hr Bismarck ville och - vållade kriget
mot Österrike. Hvar och eh vet att hån
företog det för att åt Preussen förskaffa
den ledande marten i Tyskland och för att
förena alla dess norr om Main belägna sär-
gkilta stater till ett enda rike. Måhända
hade han till och med redan då för dfsigt
att med Nordtyskland förena äfven de syd-
tyska staterna, fastän Frankrikes hållning
hindrade honom att 1866 fullständigt verk-
ställa den planen.
Men Dagligt Allehanda har icke anfört
någon grund för det antagandet att tyska
regeringen skulle haft lust att anfalla Frank-
rike.
Sakförhållandena äro dessa:
När Preussen 1866 ämnade draga i strid
mot Österrike för att äntligen åstadkomma
Tysklands enhet, på samma sätt som konunga-
riket Piemont hade efterhand med Frank-
rikes hjelp underlagt sig alla italienska sta-
ter utom Rom och Venetien, så erbjöd Na-
poleon det bistånd af 300,000 man mot
ersättning af vissa landafträdelser. Bismarck
afböjde hjelpen och utförde kriget med Preus-
sens:.makt ensam. i
Så fort freden i Prag var slutad, fram-
lade Napoleon genom sitt sändebud, hr. Be-
nedetti, en räkning å den ersättning han
fordråde derföre att han icke bistått: Öster-
rike mot Preussen. . Denna ersättning skulle
bestå i tyska Rhenproviäsen, baierska Pfålz,
samt fästningarne Mainz och Luxemburg.