Ingen svensk tidning har under det sednaste stora kriget med mera häftighet och ihärdighet än Dagligt Allehanda påstått att Preussen, fastän det icke förklarade kriget, likväl framkallade det, i följd hvaraf alla de förbannelser ett orättmätigt krig med rätta drager öfver dess upphofsman härvidlag borde drabba Preussen. Under kriget och efter dess slut ha så många upplysningar kommit i dagen angående dess anledningar, att den som varit i tillfälle genom den utländska pressen få del af dessa upplysningar icke kan utan den ytterligaste grad af förblindelse längre fortfara i påståendet att Preussen varit vållande till det af Frankrike öppnade kriget; och vi hafva fördenskull uppmanat Dagligt Allehanda att nu beriktiga sina förra vilseledande framställningar, hvilka bidragit att ytterligt uppreta allmänna meningen met ett grannrike, hvilket det åtminstone icke kan vara nyttigt för oss att hafva till ovän, men hvars befolkning många svenska tidningar synas ha satt sig i sinnet, såsom en hufvuduppgift för deras verksamhet, att egga till fiendskap mot Sverige. I stället för att ärligt bekänna att det af okunnighet eller hat felat, har Dagligt Allehanda panna att på en omväg söka ännu bevisa att det haft rätt. Det anför nemligen ur en depesch från dåvarande franska sändebudet i Berlin yttranden af hr Bismarck sjelf om att Han så ärifvit det spelet, att det skulle . få utseende af att Preussen endast till sjelfförsvar rustade sig, när det i sjelfva verket ämnade ånfallä: — Österrike: Denna argumentation påminner om huruledes, när en man mötte en annan på vägen och helsade Guds fred!4 han fick till svar: : CYxskaftt, Det har väl aldrig af någon — icke ens en tysk — varit på allvar draget i tvifvel att hr Bismarck ville och vållade kriget mot Österrike. Hvar och eh vet att hån företog det för att åt Preussen förskaffa den ledande marten i Tyskland och för att förena alla dess norr om Main belägna särgkilta stater till ett enda rike. Måhända hade han till och med redan då för dfsigt att med Nordtyskland förena äfven de sydtyska staterna, fastän Frankrikes hållning hindrade honom att 1866 fullständigt verkställa den planen. Men Dagligt Allehanda har icke anfört någon grund för det antagandet att tyska regeringen skulle haft lust att anfalla Frankrike. Sakförhållandena äro dessa: När Preussen 1866 ämnade draga i strid mot Österrike för att äntligen åstadkomma Tysklands enhet, på samma sätt som konungariket Piemont hade efterhand med Frankrikes hjelp underlagt sig alla italienska stater utom Rom och Venetien, så erbjöd Napoleon det bistånd af 300,000 man mot ersättning af vissa landafträdelser. Bismarck afböjde hjelpen och utförde kriget med Preussens:.makt ensam. i Så fort freden i Prag var slutad, framlade Napoleon genom sitt sändebud, hr. Benedetti, en räkning å den ersättning han fordråde derföre att han icke bistått: Österrike mot Preussen. . Denna ersättning skulle bestå i tyska Rhenproviäsen, baierska Pfålz, samt fästningarne Mainz och Luxemburg.