nov 1 HaS5an IUCU UC VIUC. d1U He 71 1fG 1 va i fre för dej lell, din kannibel!t — Ni ska så f—n heller! röt den skendöde och vände sig i kistan till gummornas och hela menighetens stora förskräckelse; och så påstås han ofta hafva gått igen och till vedergällning nupit käringarne. En håruppköpare-historin. Af de håruppköpare, som nu flacka länder och riken omkring, kom för ett par veckor sedan ett sällskap till Kristiansand i Norge, bestående af 4 män och 3 qvinnor; en af dem var jude, alla de öfriga svenskar. Huru deras affärer i allmänhet gått, vet man icke; men en hårhandel, som de gjorde i Kristiansand, fick emellertid genom polisens mellankomst en snöplig utgång. Som de gingo från hus till hus, kommo de också in i en arbetskarls bostad, der de funno dennes barn, två flickor om 10— 15 år, ensamma hemma. De bådo då att få en liten lock af deras hår och ville derför utgifva 24 skillingar; detta tyckte barnen nog kunna gå an, men innan de visste ordet at, voro deras hufvuden alldeles kalklippta. När föräldrarne kommo hem, anmälde de saken för polisen, som anhöll sällskapet, hvilket just stod i begrepp att resa sin väg med ångfartyg. Slutet blef, att de måste böta 5 spd. till fattigkassan och ersätta barnens föräldrar med 5 spd. En ung röfvaranförare. Att vara röfvaranförare vid 18 års ålder är att på ett lysande sätt göra sitt inträde i lifvet. Den uoge Toussaint, som nyss blifvit inställd för domstolen i Epinal, kunde ha fått en bättre lott. Dåliga romaner ha fört honom in på brottets bana. Hans öfverspända inbillning beherrskade samvetets ädlare känslor, och af en yngling med utmärkta anlag blef en brottsling. Toussaint föddes i Romand, departementet Vosges. Han är af en fattig, men hederlig slägt. Hans farbror, hvilken var pastor i Baffe nära Epinal, åtog sig hans uppfostran ch satte honom i skolan i Chåtelet. Toussaint lärde ganska hastigt de klassiska språken och studerade äfven engelska och tyska. Han var städse flitig och ihärdig. Vid utdelandet af premier i augusti 1870 erhöll han tio -betyg. Så inträffade den preussiska invasionen. Skolan tillslutes och Toussaint ser sina studier afbrutna. En roman, les Chevaliers de -la Greve, taller i hans händer och han vill öfverflytta den till verkligheten. För att kunna bilda ett röfvarband behöfves pengar. Han stjäl 2,000 frank från sin välgörare och ställer sig i spetsen för truppen. Men dessa 2,000 frank äro snart förskingrade. Toussaint återvänder till födelsebygden, men han vågar icko visa sig i fådernehemmet. För att kunna uppehålla sig, anfaller han och plundrar resande. Med en röd duk om hufvudet och en pistol i hvardera handen uttalar han den vanliga hotelsen: Börsen eller lifvet! Bönderna, hvilka han rånar, ega icke mycket mynt, hvarför han återvänder till sin farbroder, hos hvilken han hoppas fiona mera, Den 28 maj intränger han hos pastorn i Baffe och döljer sig på vinden, men upptäckes af pigan. Han skjuter på henne. Kulan gönderrifver hennes lifstycke och åstadkommer endast en lätt rispa i huden. Bullret ditför folk och-Toussaint arresteras. Oaktadt alla -bemödanden af hans farbror, hvilken låtit föra honom till dårhuset i Remiremont, föregitvande honom vara sinnesrubbad, bemäktigar sig rättens tjenare honom, Man fann bland hans papper ett utkast till en plan att bekämpa polisen och utöfvastråtröfveri i stor skala, Man ansåg honom först sinnesrubbad, men likarnes undersökving jäfvade denna åsigt. Toussaint var så fullt medveten om sina handlingar, att han visade ånger ooh grät öfver dem samt erkände att läsningen af dåliga romaner hade vilseledt hans förstånd. Juryn ansåg detta som en förmildrande omständighet och domstolen dömde honom derför till. endast sex års fängelse; han skulle eljest fått tjugu års. Hineelska kapprodder. Får man tro bladet Kinaposten, så står den engelska ungdomen icke ensam i verlden i att öfva kroppsliga idroiter. Den har fått en oväntad medtäflare i Kinas stillsamma folk, hvilket man vill tro om hvad som helst hellre än om lusten att på ynglingarnes sed pröfva krafter i onyttig täflan. I Kina firas len 30 juni, efter den kinesiska tidräkningen den 5 dagen i den: femte månaden, öfver hela riket med täflingsrodder. Denna fest kallas drakbåtsfest och firas till minne af Wat Yuens död. Wat Yuen var en ärlig och god minister uuder prinsen af Cho af ätten Chow. Denne minister hvilken var alltför uppriktig och rättfram i att blotta turstens fel, hade ådragit sig sin herres onåd och afsactes från sitt embete. Då blef Wat Yuen: bedröfvad och beslöt att göra slut på sitt lif. Men innan han gjorde det, skref han en sorgesång, hvilken var ytterligt dyster och gripande vacker. Detta verk väckte mådgås medlidande, så att när folket fick höra, att han kastat sig i vattnet, skyndade alla ut i: båtar för att rädda honom. Det är drakbåtsfestens ursprung. Finnande att hau ieke kunde räddas, sökte man att blidka hans ande genom att kasta kokt ris i floden för att nära honom, En dag — förtäljer sagan — uppenbarade sig Wat Yuens ande för dem, som brukat gifva honom mat, och klagade öfver, ast han, ehuru de fänligt sett tillBhans behof, icko kunnat fi ett grand af alla de offer, som do hombjudis honom, emedan der låg iwattnet en ölak kro: kodil, hvilken uppslukade åll risen. För att förekomma detta rådde dem andenatt hölja om risen! med silkesduk och binda om alltsammans med femfirgade snören. Några dagar derefter uppenbarade sig anden åter-och .gaf folket tillkänna, att allt var som sig borde samt att den: onde krokodilen icke vågat röra offren. Men som silkesduk och färgad silkestråd. snart -fuonos vara ganska dyra ting, ersattes de med löf och snören, flätade at gräs, Ach 3 ctällat tör att risen kastas i vattnet till