nov 1 HaS5an IUCU UC VIUC. d1U He 71 1fG 1
va i fre för dej lell, din kannibel!t — Ni
ska så f—n heller! röt den skendöde och
vände sig i kistan till gummornas och hela me-
nighetens stora förskräckelse; och så påstås
han ofta hafva gått igen och till vedergäll-
ning nupit käringarne.
En håruppköpare-historin. Af de
håruppköpare, som nu flacka länder och riken
omkring, kom för ett par veckor sedan ett
sällskap till Kristiansand i Norge, bestående
af 4 män och 3 qvinnor; en af dem var jude,
alla de öfriga svenskar. Huru deras affärer
i allmänhet gått, vet man icke; men en hår-
handel, som de gjorde i Kristiansand, fick
emellertid genom polisens mellankomst en
snöplig utgång. Som de gingo från hus till
hus, kommo de också in i en arbetskarls bostad,
der de funno dennes barn, två flickor om 10—
15 år, ensamma hemma. De bådo då att få
en liten lock af deras hår och ville derför
utgifva 24 skillingar; detta tyckte barnen nog
kunna gå an, men innan de visste ordet at,
voro deras hufvuden alldeles kalklippta. När
föräldrarne kommo hem, anmälde de saken för
polisen, som anhöll sällskapet, hvilket just
stod i begrepp att resa sin väg med ångfartyg.
Slutet blef, att de måste böta 5 spd. till fat-
tigkassan och ersätta barnens föräldrar med
5 spd.
En ung röfvaranförare. Att vara
röfvaranförare vid 18 års ålder är att på ett
lysande sätt göra sitt inträde i lifvet. Den
uoge Toussaint, som nyss blifvit inställd för
domstolen i Epinal, kunde ha fått en bättre
lott. Dåliga romaner ha fört honom in på
brottets bana. Hans öfverspända inbillning
beherrskade samvetets ädlare känslor, och af
en yngling med utmärkta anlag blef en brotts-
ling. Toussaint föddes i Romand, departe-
mentet Vosges. Han är af en fattig, men he-
derlig slägt. Hans farbror, hvilken var pastor
i Baffe nära Epinal, åtog sig hans uppfostran
ch satte honom i skolan i Chåtelet.
Toussaint lärde ganska hastigt de klassiska
språken och studerade äfven engelska och
tyska. Han var städse flitig och ihärdig. Vid
utdelandet af premier i augusti 1870 erhöll
han tio -betyg. Så inträffade den preussiska
invasionen. Skolan tillslutes och Toussaint ser
sina studier afbrutna. En roman, les Cheva-
liers de -la Greve, taller i hans händer och
han vill öfverflytta den till verkligheten. För
att kunna bilda ett röfvarband behöfves pen-
gar. Han stjäl 2,000 frank från sin välgörare
och ställer sig i spetsen för truppen.
Men dessa 2,000 frank äro snart förskingrade.
Toussaint återvänder till födelsebygden, men
han vågar icko visa sig i fådernehemmet.
För att kunna uppehålla sig, anfaller han
och plundrar resande. Med en röd duk om
hufvudet och en pistol i hvardera handen ut-
talar han den vanliga hotelsen: Börsen eller
lifvet! Bönderna, hvilka han rånar, ega icke
mycket mynt, hvarför han återvänder till sin
farbroder, hos hvilken han hoppas fiona mera,
Den 28 maj intränger han hos pastorn i Baffe
och döljer sig på vinden, men upptäckes af
pigan. Han skjuter på henne. Kulan gönder-
rifver hennes lifstycke och åstadkommer en-
dast en lätt rispa i huden. Bullret ditför folk
och-Toussaint arresteras.
Oaktadt alla -bemödanden af hans farbror,
hvilken låtit föra honom till dårhuset i Re-
miremont, föregitvande honom vara sinnesrub-
bad, bemäktigar sig rättens tjenare honom,
Man fann bland hans papper ett utkast till en
plan att bekämpa polisen och utöfvastråt-
röfveri i stor skala,
Man ansåg honom först sinnesrubbad, men
likarnes undersökving jäfvade denna åsigt.
Toussaint var så fullt medveten om sina hand-
lingar, att han visade ånger ooh grät öfver
dem samt erkände att läsningen af dåliga ro-
maner hade vilseledt hans förstånd.
Juryn ansåg detta som en förmildrande om-
ständighet och domstolen dömde honom der-
för till. endast sex års fängelse; han skulle
eljest fått tjugu års.
Hineelska kapprodder. Får man
tro bladet Kinaposten, så står den engelska
ungdomen icke ensam i verlden i att öfva
kroppsliga idroiter. Den har fått en oväntad
medtäflare i Kinas stillsamma folk, hvilket
man vill tro om hvad som helst hellre än om
lusten att på ynglingarnes sed pröfva krafter
i onyttig täflan. I Kina firas len 30 juni,
efter den kinesiska tidräkningen den 5 dagen
i den: femte månaden, öfver hela riket med
täflingsrodder. Denna fest kallas drakbåts-
fest och firas till minne af Wat Yuens död.
Wat Yuen var en ärlig och god minister uu-
der prinsen af Cho af ätten Chow. Denne
minister hvilken var alltför uppriktig och
rättfram i att blotta turstens fel, hade ådra-
git sig sin herres onåd och afsactes från sitt
embete. Då blef Wat Yuen: bedröfvad och
beslöt att göra slut på sitt lif. Men innan
han gjorde det, skref han en sorgesång, hvil-
ken var ytterligt dyster och gripande vacker.
Detta verk väckte mådgås medlidande, så att
när folket fick höra, att han kastat sig i vatt-
net, skyndade alla ut i: båtar för att rädda
honom. Det är drakbåtsfestens ursprung.
Finnande att hau ieke kunde räddas, sökte
man att blidka hans ande genom att kasta
kokt ris i floden för att nära honom, En dag
— förtäljer sagan — uppenbarade sig Wat
Yuens ande för dem, som brukat gifva honom
mat, och klagade öfver, ast han, ehuru de
fänligt sett tillBhans behof, icko kunnat fi ett
grand af alla de offer, som do hombjudis ho-
nom, emedan der låg iwattnet en ölak kro:
kodil, hvilken uppslukade åll risen. För att
förekomma detta rådde dem andenatt hölja
om risen! med silkesduk och binda om allt-
sammans med femfirgade snören. Några da-
gar derefter uppenbarade sig anden åter-och
.gaf folket tillkänna, att allt var som sig borde
samt att den: onde krokodilen icke vågat röra
offren. Men som silkesduk och färgad silkes-
tråd. snart -fuonos vara ganska dyra ting, er-
sattes de med löf och snören, flätade at gräs,
Ach 3 ctällat tör att risen kastas i vattnet till