Den nyligen ifrågasatta jernvägsförbindel-
sen mellan England och Indien har åter
väckt till lif diskussionen -om smalspåriga
banors företräden framför bredspåriga. Två
ingeniörer, hrr W. Low och G. Thomas, ha,
bland andre, i form af ett bref till Englands
utrikesminister framlagtgrunddragen af ett för-
slag till lösning af problemet om direkt jern-
vägskommunikation mellan England och Indien,
och i detta förslag uttalas den åsigten, att
den ifrågasatta banans spårvidd borde blifva
den nu vanligast förekommande: 4 fot 8!2
tum; banan borde med andra ord blifva hvad
här i Sverige kallas bredspårig. Hrir Low
och Thomas anse, att detta är alldeles nöd-
vändigt för att uppnå den hastighet och
kraft, hvilka äro nödvändiga för den stora
trafik, som kommer att uppstå på denna
bana, hvilken skulle förena Europas och In-
diens. folk.
Mot denna åsigt uppträder en artikelför-
fattare i Times. Någon viss spårvidd måste
naturligtvis vara den bästa för vanlig trafik;
men — menar han — det är mycket otro-
ligt, att denna spärvidd är just 4 fot 8!2
tum, ett mått, som ursprungligen härleder
sig från den tillfälliga längden af någon
persons kärraxel. Man kan med mycken
trygghet antaga, att en bättre spårvidd ge-
nom beräkning kan utfinnas, men den nu
allmänna spårvidden har endast sin tillvaro,
men icke någon vetenskaplig grund att åbe-
ropa såsom bevis på sin förträfflighet. Detta
torde dock icke vara nog för att berättiga
jernvägsbyggare att tillämpa denua spårvidd
på nya och omfattande företag, synnerligen
då man tager, i betraktande, att den bästa
möjliga spårvidd, om man kunde utfinna den-
samma, väl skulle uttränga alla andra, allt-
eftersom nya jernvägar anlades eller gåmla
ombyggdes.
Det finns en annan spårvidd, smalare än
våra Smålspåriga banors, den af ingeniör
Fairlie. antagna och på af honom byggda
banor -tillämpade, hvilken också gör anspråk
på att vara den bästa. . Vi ha förut ganska
omständligt redogjort för de-: resultat, som
vunnits vid Fastiniog-banan i Wales och
hvilka resultat på ett i sanning lysande
sätt ådagålägga dessa 3-fotsbanors företrä-
den framtör 4 fot -8!2 tums. . Man har ock
Börjat uppmärksämma dessa rosultat, både i
England och annorstädes — ehuru naturligt-
vis icko i vårt kira fädernesland, der. både -
de, som bevilja medel till banors anläggning
och. de, . som bygga dem, icke-tyckas vilja
ons förutsätta möjligheten af att det bred-
spåriga systemet innan öh troligen cf långt
aflägsen framtid Komrier att kastas öfver
bord.
Hr Fairli har nyligen offentligen påstått,
att en smalspårig bana, plus en mycket
stark. maskin, långsträckt och hyilande på
bogies, har-nog bärighet för att underhålla
hela trafiken på London och Nordvestbanan
långt billigare än den; nu besörjes. -Han på-
står vidare, att en 3-fotsbana kan bära den
bästa möjliga rörliga materiel, den nemligen,
hos hvilken bottenyttan, vigten och bärig-
heten äro, sådana att förhållandet mellan
döda vigten och den betalande blir det möj-
ligaste. gynnsamma, och han försäkrar, att
en , hastighet af 40 engelska mil.i timman
med fullkomlig säkerhet kan uppnås med
on sådan. spårvidd: Han säger oss, att det
som inbesparas vid byggandet af on sådan