Den nyligen ifrågasatta jernvägsförbindelsen mellan England och Indien har åter väckt till lif diskussionen -om smalspåriga banors företräden framför bredspåriga. Två ingeniörer, hrr W. Low och G. Thomas, ha, bland andre, i form af ett bref till Englands utrikesminister framlagtgrunddragen af ett förslag till lösning af problemet om direkt jernvägskommunikation mellan England och Indien, och i detta förslag uttalas den åsigten, att den ifrågasatta banans spårvidd borde blifva den nu vanligast förekommande: 4 fot 8!2 tum; banan borde med andra ord blifva hvad här i Sverige kallas bredspårig. Hrir Low och Thomas anse, att detta är alldeles nödvändigt för att uppnå den hastighet och kraft, hvilka äro nödvändiga för den stora trafik, som kommer att uppstå på denna bana, hvilken skulle förena Europas och Indiens. folk. Mot denna åsigt uppträder en artikelförfattare i Times. Någon viss spårvidd måste naturligtvis vara den bästa för vanlig trafik; men — menar han — det är mycket otroligt, att denna spärvidd är just 4 fot 8!2 tum, ett mått, som ursprungligen härleder sig från den tillfälliga längden af någon persons kärraxel. Man kan med mycken trygghet antaga, att en bättre spårvidd genom beräkning kan utfinnas, men den nu allmänna spårvidden har endast sin tillvaro, men icke någon vetenskaplig grund att åberopa såsom bevis på sin förträfflighet. Detta torde dock icke vara nog för att berättiga jernvägsbyggare att tillämpa denua spårvidd på nya och omfattande företag, synnerligen då man tager, i betraktande, att den bästa möjliga spårvidd, om man kunde utfinna densamma, väl skulle uttränga alla andra, allteftersom nya jernvägar anlades eller gåmla ombyggdes. Det finns en annan spårvidd, smalare än våra Smålspåriga banors, den af ingeniör Fairlie. antagna och på af honom byggda banor -tillämpade, hvilken också gör anspråk på att vara den bästa. . Vi ha förut ganska omständligt redogjort för de-: resultat, som vunnits vid Fastiniog-banan i Wales och hvilka resultat på ett i sanning lysande sätt ådagålägga dessa 3-fotsbanors företräden framtör 4 fot -8!2 tums. . Man har ock Börjat uppmärksämma dessa rosultat, både i England och annorstädes — ehuru naturligtvis icko i vårt kira fädernesland, der. både de, som bevilja medel till banors anläggning och. de, . som bygga dem, icke-tyckas vilja ons förutsätta möjligheten af att det bredspåriga systemet innan öh troligen cf långt aflägsen framtid Komrier att kastas öfver bord. Hr Fairli har nyligen offentligen påstått, att en smalspårig bana, plus en mycket stark. maskin, långsträckt och hyilande på bogies, har-nog bärighet för att underhålla hela trafiken på London och Nordvestbanan långt billigare än den; nu besörjes. -Han påstår vidare, att en 3-fotsbana kan bära den bästa möjliga rörliga materiel, den nemligen, hos hvilken bottenyttan, vigten och bärigheten äro, sådana att förhållandet mellan döda vigten och den betalande blir det möjligaste. gynnsamma, och han försäkrar, att en , hastighet af 40 engelska mil.i timman med fullkomlig säkerhet kan uppnås med on sådan. spårvidd: Han säger oss, att det som inbesparas vid byggandet af on sådan