EE RRD,
Hjalmar,
Hvarjehanda nyketer.
Dagens Nyheter har citerat ett yttrande
af Linköpings tidning. I anledning häraf
säger den i Linköping utkommande tidnin-
gen Östgöta Correspondenten att det icke fin-
nes någon Linköpings tidning.
Nog har det länge märkts, att Östg. Corre-
spondenten är bortkommen, men till den grad
illa med honom trodde man väl ändå icke det
vara, att han icke ens vet om han sjelf lef-
ver eller hvar han är hemma...
Eller har Östg. Corr. blifvit flyttad till
Wadstena?
En obygglig eldsvåda har, som re-
dan i korthet omnämnts, i dessa dagar egt
rum i Bruchsal i närheten af Carlsruhe, hvar-
igenom dervarande stora cellfängelse, en im-
ponerande byggnad med fyra flyglar, inneslu-
tande en kolossal mellanbyggnad med ett högt
torn, till största delen blitvit förstördt, Elden
berättas ha blifvit anlagd af en af de vildaste
och farligaste straffångarne, Schwäble från
Wirtemberg, hvilken var dömd till tukthus
för lifstiden, på grund af en mingd grofva
brott. Han hade redan gjort upprepadd djerfva
försök att rymma, men derefter blifvit under-
kastad desto strängsre fängelse. Natten mel-
lan den 5 och 6 oktober trängde han ur sin
cell in i en uppsyningsmans rum, och bemiäk-
tigade sig dennes uniform och sabel samt
nyckeln till kyrkan, som låg i midten af bygg-
naden. Afsigten var att gömma sig och sedan
rymma i denna förklädnad, efter att ha satt
eld på cellfängelset. Men upnsyningsmannen
återkom i samma ögonblick som Schwäble
skulle lemna tummet, och alarmerade den
öfriga vakthafvande personalen. Sahwäble
ilade med sabeln i handen genom en lång
korridor till kyrkan, klättrade uppför en hög
stege, som ledde till tornets galleri, och be-
fann sig sålunda i det fria och till en höjd, hvari-
från han kunde öfverskåda hela nejden. För
att förekomma all förföljelse hade han slagit
dörren till tornluckan i lås efter sig. Då han
såg, att man icke destomindre gjorde anstal-
ter till att komma upp uti tornet, och att
soldaterna kommo i rörelse, började Schwible
från sin höga ståndpunkt bombardera taken
och fönstren i byggnaden med stora tegelste-
nar. Soldaterna sköto etter honom, men utan
att träffa, emedan han stod skyddad af den
framskjutande toromuren. Sedan denna strid
varat ungefär en timmas tid, slog plötsligen
en tjock rök och kort derefter lågorna fram
ur kyrktaket, hvarunder just låg gömd en
stor mängd timmer. All släckning var för-
gäfves. Brandkåren arbetado med största an-
strängning från kl. 2 om natten, men omkring
kl. 4 rasade hela kyrkan och mellanbyggna-
den. Fångarne hade blifvit förda till källar-
våningen, der de bevakades af ett kompani
soldater.
Hvad hade det emellertid blifvit af Schwä-
ble? Hade han omkommit i lågorna eller räd-
dat sig genom flykten? Som man noga under-
sökt alla fängelsets lokaler, och det var af-
gjordt, att brottslingen ännu ett par minuter
innan tornet rasade, blifvit sedd på galleriet,
antog man, att han måste ligga begrafven un-
der ruinerna. Men alla efterforskoingar voro
fruktlösa. Först den 6 vid middagstiden var-
seblef en af fångarue, som höll på att bort-
skaffa gruset, att Sehwäble hade gömt sig
på den speta af tornmuren, som blifvit stå-
ende. Nu kommenderades folk uppför en
stege för att fånga brottslingen. Men blott
en af straffångarne hade mod att gifva sig i
strid med Schwäble. Han kom lyckligt upp
på muren, och nu följde en fasaväckande
brottning mellan de tvenne fångarne, som beggo
hade en herkulisk kroppsstyrka, tilldess Schwä-
ble, utmattad af nattens ansträngningar, lät
rycka sabeln från sig, med hvilken motstån-
daren gaf honom ett dugtigt slag i hufvudet.
Samtidigt kommo tvenne soldater uppför ste-
gar, och fastän Schwäble ännu försvarade sig
som ett lejon, lyckades man dock omsider få
bugt med honom, Men i sista stunden slet
han sig åter lös och störtade hufvudstupa öfver
taket ned i den rykande grushögen. Här fanns
han sedermera, blödande och betäckt med
brandsår. Kl. 6 på aftonen dog han, efter
att ha aflagt fullständig bekännelse om mord-