Till Amerika!
LS
Min broder, säg, hvi skickar du alltjemt din längtan
Så fjerran hän utöfver stormig vestorvåg?
Tr vixer denna sinnets tysta frängtan,
Mills hemmets lugn och trefnad flyktat ur din håg.
Ack säg, hvad söker du uppå den långa färd,
Som icke bättre ges i hemmets stilla verld ?
Hvad söker jag? Ej hemmets frid, ej guldots fröjder.
Nej! hvad jag söker är ett land min ädle bror,
Der lifvet skådas djerft och fritt från andra höjder,
Der hoppets gyllno säd i yppig jordmån gror.
Min ande drifver mig emot den fjerran strand,
Och ljus och sanning söker den i detta land.
As
Beådragno! Styr då fåviskt ej din fård ditöfver,
Der intet ännu till en yppig mognad gått,
Der egoismen hvarje ädel sträfvan söfver,
Dit konsternas och ljusets gudom än ej nått.
Nej, om det eanning är du söker, och om ljus,
Blif qvar uti Europa, minnets riddarhus!
Ack: ingens framtid bygges endast utaf minnet.
Jag vördar ödmjuk orden från dess visa mund,
Men uppåt, evigt uppåt sträfvar menskosinnet
Och striden för det nya växer hvarje stund.
Väl kämpas öfverallt, ty utan strid är död,
Men störst är kampen, djerfvast under Vesterns glöd.
Så känn din pri t! Dig fostrade den höga Norden,
Här slog ändå ditt hjjrta sina bästa slag,
Här har dig ödet ställt, och dyr är fosterjorden
För hvarje ädelt sinne, mäktiga dess drag.
Det sköna land, du föddes till att verka i.
Det vill du öfvergifva nu och främling bli?
Sj stängdes menskan af de trånga gränser inno,
Dem berg och haf kring henne satt, och mindre 1
Af dem som våldet sträckt; hvarhelst ett ädel
Det sanna trofast söker, finns ett hem, en vän.
Hvem helst till ädel handling lifvar, är min bror,
Och trofnad finns, der flit med upplyst frihet bor.