RENEE RAT REA RK Någonting för den blifvande sjöministern att läsa. Då den nuvarande engelska ministören blef bildad, förmådde dess chef, hr Gladstone, en för sina yrkanden på besparingar i statsutgifterna sedan länge bekant ledamot af underhuset, hr Baxter, att mottaga en vigtig post i den nya ministeren, nemligen den af förvaltare utaf örlogsflottans affärer. Haas officiella titel motsvarar ungefär: statssekreterare i finansärenden. Hun är i denna egenskap medlem af kabincttet. Onsdagen i förliden vecka höll denne hr Baxter ett långt och i flera hänseenden märkligt tal inför valmännen i staden Arbroath, för hvilken han är representant i underhuset. För dagen skola vi deraf blott meddela nedanstående lärorika utdrag: Det finns ännu fel och brister i flottans förvaltning, sade hr Baxter. . De bestå förnämligast i öfverinseendet och kontrollen öfver varfven; men under det hr Childers var sjöminister, genomfördes högst vigtiga reformer. Jag skall nämna några af dem, För det första granskade vi sjöförsvarsdepartementets finanser; de voro i ett högst besynnerligt skick. Räkenskapsåret förrän vår minister kom till regeringen (1867—68) hado de beviljade anslagen öfverskridits med icke mindre än 366,545 pund st. (6,600,000 rdr.) Man torde erinra sig, att den budget för flottan vi året derefter framlade var nära 1 million pund (18 millioner rdr) mindre än det föregående kabinettets budget. Ja, det är mycket lätt, sade våra motståndare ; men det blir väl annat slag när vi få se de verkliga utgifterna.4 Nå vil, här äro de, behörigen granskade af statsrevisorerna : de visa att under året 1869—70 hade vi, i stället för en brist af 360,000 är ett öfverskottaf 215,140 pund (3,870,000 rdr). När vi tillträdde styrelsen funno vi en del af sjöförsvarsförvaltningen inlogerad i Whitehall och en annan deli Somersethouse ; efter mycket motstånd och med stor möda lyckades vi slutligen samla förvaltningen på förstnämnda ställe, hvarigenom vi blefvo i stånd att indraga 124 tjenster och spara landet 32,000 pund (576,000 rdr) om året. Under den förra regimen bedrefvos upphandlingarne för flottan af fem särskilta kontor, af hvilka intetdera brydde sig om att taga någon kännedom om varor eller affärer, utan, när det behöfde något, infordrade anbud och antog detlägsta anbudet utan vidare undersökning. Ett af dessa kontor betalade öfverhufvud 33 procont mer än allmänt gällande pris för sina förråder; ett annat upphandlade segelduk för 60 procent högre pris än det var värdt, och när jag granskade handlirgarne fann jag hur det kom till: den sednaste upplysning verket inhemtat var atz segelduken hade stigit i följd af ryska kriget, hvilket de förmodligen trodde ännu fortfor. Jag skall anföra ett mycket slående exompel på huru affärerna sköttes. Kort efter att jag tillträdt mitt embete öppnade jag anbud på en mycket vanlig artikel, som användes i stora qvantiteter X) och som skulle levereras på en utländsk station. Då vederbörande tjensteman frågade om det lägsta anbudet skulle som vanligt antagas, svarade jag: Nej, inte alldeles så fort! Gif mig ) Det var stenkol. D. N.