RENEE RAT REA RK
Någonting för den blifvande sjö-
ministern att läsa.
Då den nuvarande engelska ministören
blef bildad, förmådde dess chef, hr Glad-
stone, en för sina yrkanden på besparingar
i statsutgifterna sedan länge bekant ledamot
af underhuset, hr Baxter, att mottaga en
vigtig post i den nya ministeren, nemligen
den af förvaltare utaf örlogsflottans affärer.
Haas officiella titel motsvarar ungefär:
statssekreterare i finansärenden. Hun är i
denna egenskap medlem af kabincttet.
Onsdagen i förliden vecka höll denne hr
Baxter ett långt och i flera hänseenden
märkligt tal inför valmännen i staden Ar-
broath, för hvilken han är representant i
underhuset. För dagen skola vi deraf blott
meddela nedanstående lärorika utdrag:
Det finns ännu fel och brister i flottans
förvaltning, sade hr Baxter. . De bestå för-
nämligast i öfverinseendet och kontrollen
öfver varfven; men under det hr Childers
var sjöminister, genomfördes högst vigtiga
reformer. Jag skall nämna några af dem,
För det första granskade vi sjöförsvarsde-
partementets finanser; de voro i ett högst
besynnerligt skick. Räkenskapsåret förrän
vår minister kom till regeringen (1867—68)
hado de beviljade anslagen öfverskridits med
icke mindre än 366,545 pund st. (6,600,000
rdr.) Man torde erinra sig, att den budget
för flottan vi året derefter framlade var
nära 1 million pund (18 millioner rdr) min-
dre än det föregående kabinettets budget.
Ja, det är mycket lätt, sade våra mot-
ståndare ; men det blir väl annat slag när
vi få se de verkliga utgifterna.4 Nå vil,
här äro de, behörigen granskade af statsre-
visorerna : de visa att under året 1869—70
hade vi, i stället för en brist af 360,000
är ett öfverskottaf 215,140 pund (3,870,000
rdr).
När vi tillträdde styrelsen funno vi en
del af sjöförsvarsförvaltningen inlogerad i
Whitehall och en annan deli Somersethouse ;
efter mycket motstånd och med stor möda
lyckades vi slutligen samla förvaltningen
på förstnämnda ställe, hvarigenom vi blefvo
i stånd att indraga 124 tjenster och spara
landet 32,000 pund (576,000 rdr) om året.
Under den förra regimen bedrefvos upphand-
lingarne för flottan af fem särskilta kontor,
af hvilka intetdera brydde sig om att taga
någon kännedom om varor eller affärer, utan,
när det behöfde något, infordrade anbud och
antog detlägsta anbudet utan vidare un-
dersökning. Ett af dessa kontor betalade
öfverhufvud 33 procont mer än allmänt gäl-
lande pris för sina förråder; ett annat upp-
handlade segelduk för 60 procent högre pris
än det var värdt, och när jag granskade
handlirgarne fann jag hur det kom till: den
sednaste upplysning verket inhemtat var atz
segelduken hade stigit i följd af ryska kri-
get, hvilket de förmodligen trodde ännu
fortfor.
Jag skall anföra ett mycket slående ex-
ompel på huru affärerna sköttes. Kort efter
att jag tillträdt mitt embete öppnade jag
anbud på en mycket vanlig artikel, som an-
vändes i stora qvantiteter X) och som skulle
levereras på en utländsk station. Då veder-
börande tjensteman frågade om det lägsta
anbudet skulle som vanligt antagas, svarade
jag: Nej, inte alldeles så fort! Gif mig
) Det var stenkol. D. N.