EAULUNCHISCH GÅTT VS aLTURTCISUTE: . I lördags afton afied plötsligt härstädes chefen för utrikesdepartementet, excellensen grefve Carl Wachtmtister, i en ålder af 48 år. Den aflidne, sedan 1868 utrikes-statsminister, har alltifrån afslutandet af sina universitetsstudier egnat sig åt diplomatiska värf och genomgått den diplomatiska banans alla grader. År 1847 utnämndes han till andre sekreterare i utrikeskabinettet och redan tre år derefter, eller 1850, förflyttades han till de italienska hofven såsom Sveriges och Norges chargå daffaires. Till de förenade rikenas minister i Köpenhamn utnämndes han 1858, hvarifrån ban 1861 i samma egenskap ackrediterades i Konstantinopel, der hans vistånde emellertid blef ganska kort, enär han samma år öfvertog ministerposten i London. Efter excellensen Manderströms afgång ur ministören hemkallades grefve Wachtmeister 18689 till Stockholm för att i cgenskap af chef för utrikesdepartementet leda våra diplomatiska förhandlingar med andra makter. Under sin diplomatiska bana har den aflidne, såsom representerande ett land, hvars lyckliga läge tillåter det att afhålla sig från inblandning 1 kontinentens stridigheter, icke haft tillfälle att i händelsernas gång ingripa på ett sådant sävt, att han vid sitt namn fistat någon större uppmärksamhet; men landsmän, som med den aflidne kommit i beröring i de hufvudstäder, der han var diplomatisk agent, loforda hans tillmötesgående och humana väsen, och såsom chef för utrikesdepartementet har han ådagalagt god vilja att rätta sig efter representationens önskningar. Den rätt till aktning, han ur synpunkten af fosterlandets sanna intressen eger, minskas ej derigenom, att den grundar sig kanske mer på hvad den aflidne i tysthet lyckats afböja, än hvad som i synliga handlingar talar om hans verksamhet. Vi meddela här .de upplysningar vi förskaffat oss rörande omständigheterna vid excellensen Wachtmeisters plötsliga död: Hans excellens spisade middag i vanlig tid i lördags hemma i sin familj och utan att klaga öfver något särskildt illamående. Derefter gick han ut, såsom han efter middagen vanligen brukade göra, för att taga en promenad. Dervid kom han äfven att passera Hamngatan kl. omkring 834 på aftonen. Kommen i backen mellan Regeringsoch Malmskilnadsgatorna, på vig utföre åt förstoämnda gata och på trottoaren midt för Wåhlanderska brödmagasinet, föll han framstupa och blef liggande. En konstapel vid detektiva polisafdelningen samt några andra personer sågo när han störtade till marken och skyndade fram för att lemna hjelp. Men han var då utan medvetande eller måhända redan död, ty då han blifvit inburer i den straxt der nedanför varande fältskärsstugan, i nr 5 Ilamngatan, syntes hos honom intet tecken till lif, och alla försök, såsom åderlåtning o. d., som der gjordes för att återväcka lifsandarne, voro fåfänga. Doktor Kjellberg, tillkallad, infonn sig ögonblickligen, men ingenting kunde göras. Den plötsliga bristningen af ett blodkärl var dödsorsaken. Den aflidnes husläkare, doktor Gravenhorst, äfvenledes efterskickad, infann sig i rakstugan efter någon stund, och han fick den smärtsamma pligten sig ålagd att bringa den sorgliga underrättelsen om dödsfallet till den aflidnes familj. — Från rakstugan fördes liket i en af den aflidnes egna vagnar till utrikesministerhotellet å Blasieholmen. Excellensen Wachtmeister hade under lopet af några år ej haft någon särdeles god helsa. Det berättas att hans afsigt var att bosätta sig i Italien, när han blefve befriad från det embete han nu innehade och från hvilket han, som bekant, sökt att bli entledigad. Han ville i lugn och ro och i ett mildare luftstreck söka återvinna de krafter han förlorat, en afsigt, för hvars utförande DÅ Ma Al a TOA SIDE 4 NN LAR ARTE FEAR er Sä NE SR RS AD