honom en hel timme, men jag tyckte det var på tiden att gå ned. Vägvisaren tattade min hustru i armen och sade: Tag långa steg och sätt klacken tast ned i kolen. Derpå törsvunno han och min hustru i mörkret och jag följde efter så godt jag kunde. Jag har aldrig i mitt lif erfarit en så obehaglig känsla som då jag gick nedför detta berg af kol. För hvarje steg jag tog, trodde jag att jag skulle störta ned uti någon atgrund. Tid efter annan upplystes berget af en blixt, vid hvars sken jag såg min hustru och vägvisaren långt nedanför mig. Till slut uppnådde vi foten. Gassen, som blifvit qvar med hästarne, hade tiändt en liten lykta; i annat fall skulle vi aldrig ha funnit dem. Vi göra klokast i att skynda på, ty vi få snart regn. Det var så mörkt att jag icke kunde se ett steg framför mig och kort derefter började det hellregna. Vi togo vår tillflykt till ett litet värdshus, der vi reqvirerade vin, som de sju barnens fader drack. Här fiogo vi facklor, och efter en timmes tid ankommo vi till vårt hotell, trötta och genomvåta, men det oaktadt fick jag icke en blund i mina ögon, till den grad plågades jag af myggor och loppor. Nea: pels blå himmel, azurblå haf, varma sol och balsamiska fläktar, dess pomeranslunder och berg äro visserligen utmärkta i och för sig, men om jaz skulle välja, så skulle jag hellre vilja lefva i mera nordliga trakter, der klimatet måhända är strängare och der naturens skönheter äro mindre anslående, men der man icke blir uppäten af loppor om natten och flugor och myggor om dagen. Öfverhu!vud taget skulle jag vilja gifva alla, som umgås med tanken på att bestiga Vesuvius, det rådet: gör det icke! Det lönar icke mödan. På afstånd är berget vackert, isynnerhet då ett utbrott eger rum, men att bestiga toppen är nästan detsamma som att gå bakom kulisserna på en teater. TIllusionen förstöres och efter flera timmars ansträngd vandring får man icke se annat än två eller tre hål, som släppa ut rök — en anblick ungefär lika intressant som en fabriksskorsten. KOTteROED OSRSE EK SE TT RE ORD NG SE RA