RE - oo KR mm nn GR. EPO EEE
(Bret till Dagens Nyheter.)
Upsala den 10 oktober.
Den gamla universitetsstaden vid Fyris-
ån har i dag haft ett mycket festligt utse-
ende och tusentals menniskor, dels stadens
egna invånare, dels främlingar från när och
fjerran, hafva gjort stadens gator ytterst
lifliga. Innan klockan ännu slagit 11 såg
man den talrika folkströmmen vända sig
mot och bölja uppför Carolinabacken, för att
hamna i den ståtliga Carolinasalen, hvarost
professor Svedelius klockan 12 besteg tala-
restolen för att tolka betydelsen af det stora
fosterländska minne: 400:de årsdagen af
slaget vid Brunkeberg, till hvars firando
man samlats.
Festen inleddes af studentkårens sångare,
med afsjungandet af sången: Låt dina por-
tar upp. Derefter följde festtalet, hvari!
professor Svedelius med glänsande färger
skildrade såväl Sten Sture den äldres per-
sonlighet och verksamhet som ock betydel-
sen af minnesfesten. Särskildt dröjde tala-
ren naturligtvis vid Brunkebergsslaget, ett
af Sten Stures vackraste minnen. Den se-
ger, som der vanns, hade icke förtryck till
följd, utan befrielse. Det var förtryckare
som besegrades. Och med samma rätt, som
vi fira donna seger, firade danskarne 1859
den 200:de årsdagen af sin seger öfver
Carl X Gustafs här, då han anföll Köpen-
hamn. Striden vid Brunkeberg utkämpades
nemligen icke mellan upprorsmän och en
laglig styrelsos trupper, utan det var en
strid mellan å ena sidan förtryckare och å
den andra beslutsamma män, som dragit
svärdet för sitt fosterlands frihet och sjelf-
bestånd. Föreningen mellan nordens tre
riken var ett politiskt misstag, hvartill en
ärelysten och ränkfull qvinna var skuld.
Splittringen mellan nordens tre folk var
isynnerhet den tiden så stor, att det vida
öfversteg all mensklig förmåga att samman-
hålla dem; de medel som härtill användes
voro ock de minst lyckliga, hvartill kom
att hvartdera riket var inom sig söndersli-
tet af oroliga partier och i saknad af ord-
nad och stark samhällsförfattning.
Det är icke det minst beundransvärda hos
Sten Sture den äldre att han förmådde sam-
manhålla svenska folket, att han i denna
söndringens tid förmådde ingjuta hos det den
eniga anda, som ledde till seger vid Brunke-
berg. Den 10 oktober: 1471 är också en
svenska folkets segerdag. Med den dagen
gjorde Sturenamnet sitt inträde i svenska
folkets historia, bland hvars mest lysande
minnen det räknas till dess sol sjönk vid
Bogesund och den siste ättlingen föll för
den kungliga mördarens hand. Främst bland
Sturarne står dock den förste, främst kan-
ske mera för hvad han uraktlät, än för hvad
han uträttade, huru betydande detta än varit
för hans lands framtida utveckling -och för-
hållanden. Hvad hade nemligen varit lät-
tare för Sten Sture den äldre än att efter
det stora afgörande slaget vid Brunkeberg
sätta Sveriges konungakrona på sitt hufvud?
Hvad förmådde honom att besegra den svåra
frestelse, som kronans glans alltid erbjuder?
Var det en rent personlig anledning eller
var det politisk klokhet? Var hans foster-
ländska hjerta fritt från fåfänga, eller ansåg
han svenska folket då ännu icke moget att
ordna sitt samhällsskick under en-konungs
spira? I hvad fall som helst har han vunnit
större ära genom sitt förhållande efter Brun-
kebergsslaget, än detta spred kring hans
namn. Men hvad han sådde, deraf fick
Gustaf Wasa inhösta skörden; den lön, Stu-
ren förtjent, appbar Wasaättens stamfader.
Hvad Sturarne, och främst den äldre, verkat,
let medförde ock stora, mäktiga följder; och
lerföre glömmes icke hans bragd, och der-
före skall ej heller de slägten; som bygga
och bo i det land, hvilket han gjort fritt,
någonsin glömma att fira hans minne.
Sedan talaren slutat sitt föredrag, om
vars innehåll reforenten här endast kunnat
emna några korta antydningar, afsjöngos
ångerna: Forntida minnen och Hör oss
SveaX samt vid utgåendet ur salen SVikinga-
säten. Dermed var festens första afdel-
ning slut. Den andra tog sin början kl. 7
på aftonen.
Studenterna hade då samlats på sina na-
ionssalar, hvarifrån de nationsvis tågade ned
ill ångbåtshamnen, derifrån fackeltåget, om-
ring 1,500 studenter med 400 facklor och
ned studentkårens sångförening under sina
janår i spetsen, tågade utefter östra Ågatan
ch Drottninggatan upp till Carelina Redi-
riva, der flera fosterländska sånger utfördes
och ett lefve för minnet af Sten Sture höjdes
vf studentkårens ordförande. Fackeltåget
og sedan derifrån vägen genom Odinslund
ill domkyrkan, hvarest facklorna släcktes;
rocessionen intågade derefter i kyrkan.
ifter församlingens afsjungande af psalmen
24 intog domprosten Toråa predikstolen och
völl en kort predikan öfver Davids 124
salm. Efter förrättad bön afsjöngs psalmen
67 vers 3. Domkyrkan var rikt eklärerad
ch till trängsel uppfylld af mennisko
av a
dt oh Na. nå mm mm