RE oo KR mm nn GR. EPO EEE (Bret till Dagens Nyheter.) Upsala den 10 oktober. Den gamla universitetsstaden vid Fyrisån har i dag haft ett mycket festligt utseende och tusentals menniskor, dels stadens egna invånare, dels främlingar från när och fjerran, hafva gjort stadens gator ytterst lifliga. Innan klockan ännu slagit 11 såg man den talrika folkströmmen vända sig mot och bölja uppför Carolinabacken, för att hamna i den ståtliga Carolinasalen, hvarost professor Svedelius klockan 12 besteg talarestolen för att tolka betydelsen af det stora fosterländska minne: 400:de årsdagen af slaget vid Brunkeberg, till hvars firando man samlats. Festen inleddes af studentkårens sångare, med afsjungandet af sången: Låt dina portar upp. Derefter följde festtalet, hvari! professor Svedelius med glänsande färger skildrade såväl Sten Sture den äldres personlighet och verksamhet som ock betydelsen af minnesfesten. Särskildt dröjde talaren naturligtvis vid Brunkebergsslaget, ett af Sten Stures vackraste minnen. Den seger, som der vanns, hade icke förtryck till följd, utan befrielse. Det var förtryckare som besegrades. Och med samma rätt, som vi fira donna seger, firade danskarne 1859 den 200:de årsdagen af sin seger öfver Carl X Gustafs här, då han anföll Köpenhamn. Striden vid Brunkeberg utkämpades nemligen icke mellan upprorsmän och en laglig styrelsos trupper, utan det var en strid mellan å ena sidan förtryckare och å den andra beslutsamma män, som dragit svärdet för sitt fosterlands frihet och sjelfbestånd. Föreningen mellan nordens tre riken var ett politiskt misstag, hvartill en ärelysten och ränkfull qvinna var skuld. Splittringen mellan nordens tre folk var isynnerhet den tiden så stor, att det vida öfversteg all mensklig förmåga att sammanhålla dem; de medel som härtill användes voro ock de minst lyckliga, hvartill kom att hvartdera riket var inom sig sönderslitet af oroliga partier och i saknad af ordnad och stark samhällsförfattning. Det är icke det minst beundransvärda hos Sten Sture den äldre att han förmådde sammanhålla svenska folket, att han i denna söndringens tid förmådde ingjuta hos det den eniga anda, som ledde till seger vid Brunkeberg. Den 10 oktober: 1471 är också en svenska folkets segerdag. Med den dagen gjorde Sturenamnet sitt inträde i svenska folkets historia, bland hvars mest lysande minnen det räknas till dess sol sjönk vid Bogesund och den siste ättlingen föll för den kungliga mördarens hand. Främst bland Sturarne står dock den förste, främst kanske mera för hvad han uraktlät, än för hvad han uträttade, huru betydande detta än varit för hans lands framtida utveckling -och förhållanden. Hvad hade nemligen varit lättare för Sten Sture den äldre än att efter det stora afgörande slaget vid Brunkeberg sätta Sveriges konungakrona på sitt hufvud? Hvad förmådde honom att besegra den svåra frestelse, som kronans glans alltid erbjuder? Var det en rent personlig anledning eller var det politisk klokhet? Var hans fosterländska hjerta fritt från fåfänga, eller ansåg han svenska folket då ännu icke moget att ordna sitt samhällsskick under en-konungs spira? I hvad fall som helst har han vunnit större ära genom sitt förhållande efter Brunkebergsslaget, än detta spred kring hans namn. Men hvad han sådde, deraf fick Gustaf Wasa inhösta skörden; den lön, Sturen förtjent, appbar Wasaättens stamfader. Hvad Sturarne, och främst den äldre, verkat, let medförde ock stora, mäktiga följder; och lerföre glömmes icke hans bragd, och derföre skall ej heller de slägten; som bygga och bo i det land, hvilket han gjort fritt, någonsin glömma att fira hans minne. Sedan talaren slutat sitt föredrag, om vars innehåll reforenten här endast kunnat emna några korta antydningar, afsjöngos ångerna: Forntida minnen och Hör oss SveaX samt vid utgåendet ur salen SVikingasäten. Dermed var festens första afdelning slut. Den andra tog sin början kl. 7 på aftonen. Studenterna hade då samlats på sina naionssalar, hvarifrån de nationsvis tågade ned ill ångbåtshamnen, derifrån fackeltåget, omring 1,500 studenter med 400 facklor och ned studentkårens sångförening under sina janår i spetsen, tågade utefter östra Ågatan ch Drottninggatan upp till Carelina Rediriva, der flera fosterländska sånger utfördes och ett lefve för minnet af Sten Sture höjdes vf studentkårens ordförande. Fackeltåget og sedan derifrån vägen genom Odinslund ill domkyrkan, hvarest facklorna släcktes; rocessionen intågade derefter i kyrkan. ifter församlingens afsjungande af psalmen 24 intog domprosten Toråa predikstolen och völl en kort predikan öfver Davids 124 salm. Efter förrättad bön afsjöngs psalmen 67 vers 3. Domkyrkan var rikt eklärerad ch till trängsel uppfylld af mennisko av a dt oh Na. nå mm mm